Agnethas okända tragedi
ida thunberg, robert börjesson — Tiempo de lectura: 8 minutos
Publicerad 24 apr 2005 kl 06.19
LONDON/STOCKHOLM. Världen älskade sin glittrande popprinsessa.
Hon levde ett sagoliv, från idyllisk uppväxt i Småland till världskänd sångerska.
Men tragedierna tog över Agnetha Fältskogs liv.
Sin mörkaste hemlighet har sångerskan burit på i över tio år.
Nu lever hon isolerad och ensam, med en sorg som aldrig går över.
Vid sextiden på morgonen en januaridag 1994 hittades Birgit Fältskog död på gården utanför sitt och maken Ingvars hus i Jönköping. Hon hade fallit från balkongen på sjätte våningen, runt 20 meter till marken.Birgit Fältskog dog omedelbart. En granne i kvarteret Ekhagen, ute på sin morgonpromenad, gjorde den fruktansvärda upptäckten. Uppe i lägenheten befann sig Agnetha Fältskogs pappa Ingvar, som chockades svårt av dödsbudet. – Det var fruktansvärt, vi hade varit goda vänner så länge. Det var en svår tid, berättar en kvinna som stod Birgit nära för Expressen. Birgit och Ingvar Fältskog beskrivs som ett jordnära, strävsamt par. De levde ett enkelt liv i sin lägenhet och tog ofta och gärna promenader med hunden. Men mot slutet, en tid före Birgits tragiska död, var det mycket som förändrades. Enligt vänner till familjen drabbades Agnethas mor av sjukdomar under den sista tiden. – Vi var mycket ute och gick tillsammans under åren, men sedan blev hon sjuk. Hon hade mycket problem och drog sig undan. Den sista tiden innan hon dog såg jag henne nästan aldrig, berättar en väninna för Expressen. Agnetha har aldrig velat prata om hur hennes mamma dog. Det vill ingen av dem som står henne nära. – Det är blixtlåset på för min del. Jag säger ingenting, säger hennes son Christian Ulvaeus, 27, till Expressen.
Agnetha Fältskog
skrev sin första Här bodde Agnetha Fältskogs mamma.låt, "Två små troll", som femåring. När hon fyllde sju fick hon ett eget piano i present av Ingvar och Birgit, och behövde inte längre springa till grannparet en trappa ner för att spela sin musik.Uppväxten på Tegelbruksgatan i Jönköping var fylld av musik. Ingvar sjöng och spelade mycket och höll även på med amatörteater. Birgit sägs också ha haft en fin sångröst, men hon föredrog att sjunga med döttrarna Agnetha och Mona hemma i lägenheten. För Agnetha blev musiken allt. Det hon levde för. Drömmen var solklar: Hon skulle bli en världsberömd stjärna.
En scen någonstans
i USA, 1979. "Waterloo", "The winner takes it all", "Thank you for the music" och de andra superhitsen dånar ut över ett hav av skrikande, lyckorusiga fans. Agnetha Fältskog lider. Hon vill bort från berömmelsen, bort från sången, bort från de andra i Abba. – USA-turnén 1979 skulle bli Abbas sista stora turné. Den var viktig och blev succé. Men för mig var den fasansfull. Björn (Ulvaeus) och jag hade skilts och jag hade slitit mig från barnen och ville bara hem, berättar Agnetha själv i boken om sitt liv, "Som jag är". – När man väl satt där i sin överdådiga lyxsvit, så var man för det mesta så utmattad efter arbetet och alla människor man mött att man inte orkade njuta av lyxen. Man dränktes i välvilligt smicker och det lämnade ett slags flytande tomhetskänsla.
Birgit Fältskog
sa ifrån till slut. När femtonåriga Agnetha svimmade av utmattning en dag på jobbet och blev hemskickad stod mamma i hallen och väntade: – Nu måste du välja! Så här kan du inte hålla på! Då jobbade Agnetha som växeltelefonist på Atteviks bilfirma på dagarna och sjöng i dansbandet Bernt Enghardts på kvällarna. Skolan hade hon redan hoppat av. Agnetha lyssnade på mamma Birgits förmanande ord. Hon sa upp sig från Atteviks bilfirma och valde musiken. Hennes första egenkomponerade hit "Jag var så kär" blev enormt populär. En av dem som imponerades var Little Gerhard. Han lät henne spela in låten på singel på sitt skivbolag. Agnetha var 17 år och reste till Stockholm med pappa Ingvar. Långt blont hårstora blåa ögon och glugg mellan tänderna. – Då visste man att det kunde bli något, har Little Gerhard berättat. Två år senare träffade Agnetha en kille som hon blev blixtkär i. Han hette Björn Ulvaeus.
Kort tid efter
det att Birgit Fältskog hade hittats död på gården i kvarteret Ekhagen i Jönköping flyttade Ingvar därifrån. – Agnetha var här och hjälpte till att städa ur lägenheten, berättar en granne. Då hade hon redan dragit sig undan omvärlden, flytt in i sin stora fortliknande egendom på Ekerö med höga stängsel och övervakningskameror. Sagt nej till intervjuer, slutat sjunga och slutat lyssna på musik. Efter bara knappt två år, dagen före nyårsafton 1995, dog även pappa Ingvar efter en tids sjukdom. Agnetha var förkrossad. För sin vän Brita Åhman, som skrivit boken "Som jag är" om Agnetha, berättade sångerskan om sorgen efter föräldrarna: – Det är så svårt att acceptera att de som betytt så mycket för en i livet plötsligt inte finns längre. Det värker i själen. Tomhet. Jag saknar dem så, försöker bearbeta min sorg. – Men det är sår som jag känner att jag kommer att bära med mig resten av livet. Den nyårsaftonen tillbringade Agnetha alldeles ensam. Förtvivlad. Enligt Brita Åhman tyngdes Agnetha även av skuldkänslor, kanske för att hon inte kunnat besöka sin familj så mycket som hon velat under sina år som världsberömd stjärna. – Men hon brydde sig mycket om Ingvar och Birgit, det förändrades inte för att hon blev känd. Hon var här då och då och hälsade på, även om det inte var så ofta, berättar en tidigare granne till familjen Fältskog.
Musiken hade tystnat.
Det gick tio år utan att Agnetha sjöng eller ens lyssnade på låtar. – Jag behövde tystnad och lugn i stället för ljud, har hon berättat. Tillflykten blev promenaderna på Ekerö. En dag när hon var ute och gick mötte hon en man, Gert van der Graaf. De började prata och inledde snart en relation. Det var slutet av 1997, två år hade gått sedan Ingvar Fältskog gick bort, knappt fyra sedan Birgits död. – Det var en väldigt intensiv uppvaktning från hans sida, till slut kände jag att jag inte kunde stå emot längre, jag ville lära känna honom. Vi inledde ett förhållande trots att jag förstod att han var en udda person, har Agnetha berättat. Vad hon inte visste då var att Gert van der Graaf då varit besatt av henne sedan han som åttaåring såg Abba vinna schlager-EM med "Waterloo" 1974. Han åkte till Sverige och Ekerö 25 gånger innan han slutligen fick kontakt med Agnetha. Förhållandet höll i två år. Men Gert van der Graaf vägrade acceptera faktum när Agnetha gjorde slut. Han förföljde henne, trakasserade henne, läste hennes post, smet in på hennes tomt. – Jag fruktar för mitt liv och för mina barns liv, sa hon i polisförhör. Kärlekshistorien slutade i rätten. – Jag vill ha hjälp med att få slut på det här, jag vill återfå min frihet, vädjade Agnetha. Gert van der Graaf dömdes till besöksförbud och utvisning till sitt hemland Holland. Men han kom tillbaka igen, år 2003, och fortsatte förfölja Agnetha. – Jag älskar henne fortfarande med hela min själ och kropp. Det finns ingen annan, sa han till Expressen innan han greps av polis ännu en gång.
När Abba splittrades
1982 var det en total brytning. Kylan mellan Agnetha och de andra har aldrig gått att dölja, även om de försökt. En lycklig skilsmässa, hävdade hon och Björn då inför pressen. Över tjugo år senare sa Agnetha till slut i en intervju som det verkligen var: – Det finns inga lyckliga skilsmässor. Vi sa bara så för att hålla masken utåt. Fansen har väntat och väntat på en Abba-återförening. Men Agnetha har alltid hållit sig undan. När musikalen "Mamma mia" hade Sverigepremiär i februari i år kom hon visserligen dit, men hon satt långt ifrån de andra Abborna och flydde därifrån direkt efteråt, skyddad av sina privata vakter.
15 december 1990
gifte sig Agnetha för andra gången. I Ekerö kyrka sa hon ja till läkaren Tomas Sonnenfeld. De levde ett tillbakadraget liv bakom staketen i Agnethas villa. Två år senare lämnades en ansökan om äktenskapsskillnad in till Solna tingsrätt. Agnetha var ensam igen. – Människor som hittar riktig kärlek och lyckas behålla den kan skatta sig väldigt lyckliga, sa hon senare. En skygg, isolerad Greta Garbo. Rädd för att berätta om sig själv, rädd för journalister, rädd för att släppa människor inpå livet. Det är så hon beskrivs. Agnetha gillar inte den bilden, vill inte ses som en mystisk Garbo. Men hon sa ändå i en intervju i en brittisk tidning förra året att hon trivs med avskildheten. – Jag behöver frid. Jag klarar inte av för mycket oväsen. Jag måste vara försiktig. Hon berättade också om sorgen som ständigt finns där. Sånt som aldrig försvinner. – Mina tårar är aldrig långt borta.
******************************************
La tragedia desconocida de Agnetha
Publicado el 24 de abril de 2005 a las 6:19 am
LONDRES/ESTOCOLMO. El mundo amaba a su brillante princesa del pop.
Vivió una vida de cuento de hadas, desde una infancia idílica en Småland hasta una cantante de renombre mundial.
Pero las tragedias se apoderaron de la vida de Agnetha Fältskog.
La cantante lleva más de diez años guardando su secreto más oscuro.
Ahora vive aislada y sola, con una tristeza que nunca desaparece.
A las seis de la mañana de un día de enero de 1994, Birgit Fältskog fue encontrada muerta en el patio frente a la casa de ella y su marido Ingvar en Jönköping. Birgit Fältskog cayó desde el balcón del sexto piso desde una altura de unos 20 metros y murió inmediatamente. Un vecino del barrio de Ekhagen, durante su paseo matutino, hizo el terrible descubrimiento. Arriba, en el apartamento, estaba Ingvar, el padre de Agnetha Fältskog, que quedó muy consternado por la sentencia de muerte. - Fue terrible, éramos buenos amigos desde hacía tanto tiempo. Fueron tiempos difíciles, cuenta a Expressen una mujer cercana a Birgit. Birgit e Ingvar Fältskog son descritos como una pareja trabajadora y con los pies en la tierra. Vivían una vida sencilla en su apartamento y paseaban a menudo y con mucho gusto al perro. Pero hacia el final, algún tiempo antes de la trágica muerte de Birgit, muchas cosas cambiaron. Según amigos de la familia, la madre de Agnetha sufrió enfermedades durante el último tiempo. - Salíamos mucho y íbamos juntos a lo largo de los años, pero luego ella se enfermó. Tuvo muchos problemas y se alejó. La última vez antes de su muerte, casi nunca la vi, le dice un amigo a Expressen. Agnetha nunca quiso hablar de cómo murió su madre. Ninguno de sus allegados quiere eso. - Ésa es la clave para mí. No digo nada, dice su hijo Christian Ulvaeus, de 27 años, a Expressen.
Agnetha Fältskog
Escribió su primera canción para mamá de Här bode Agnetha Fältskog, "Två little trolls", cuando tenía cinco años. Cuando cumplió siete años, Ingvar y Birgit le regalaron su propio piano y ya no tuvo que correr hacia la pareja de vecinos de abajo para tocar su música. Crecer en la calle Tegelbruksgatan de Jönköping estuvo llena de música. Ingvar cantó y tocó mucho y también hizo teatro de aficionados. También se dice que Birgit tenía una excelente voz para cantar, pero prefería cantar con sus hijas Agnetha y Mona en su apartamento. Para Agnetha, la música lo era todo. Para qué vivió. El sueño era muy claro: se convertiría en una estrella de fama mundial.
una escena en alguna parte
en Estados Unidos, 1979. "Waterloo", "El ganador se lo lleva todo", "Gracias por la música" y otros súper éxitos resuenan sobre un mar de fans felices y que gritan. Agnetha Fältskog sufre. Quiere alejarse de la fama, de la canción, de los demás en Abba. - La gira por Estados Unidos en 1979 sería la última gran gira de Abbas. Fue importante y fue un éxito. Pero para mí fue aterrador. Björn (Ulvaeus) y yo nos habíamos divorciado y yo me había separado de los niños y sólo quería volver a casa, dice la propia Agnetha en el libro sobre su vida "Tal como soy". - Una vez que te sentabas en tu lujosa suite de lujo, normalmente estabas tan agotado después del trabajo y de toda la gente que conocías que no podías soportar disfrutar del lujo. Uno se ahogaba en benévolos halagos y dejaba una especie de sensación flotante de vacío.
Birgit Fältskog
finalmente se rindió. Cuando un día Agnetha, de quince años, se desmayó de cansancio en el trabajo y fue enviada a casa, su madre se quedó en el pasillo y esperó: - ¡Ahora tienes que elegir! ¡No puedes seguir así! Luego, Agnetha trabajó durante el día como telefonista en la empresa de automóviles de Attevik y por las noches cantaba en la banda de baile de Bernt Enghardt. Ella ya había abandonado la escuela. Agnetha escuchó las palabras de advertencia de la madre Birgit. Renunció a la empresa de automóviles de Attevik y eligió la música. Su primer éxito compuesto por ella misma, "Jag var så kär", se hizo muy popular. Uno de los que quedó impresionado fue el pequeño Gerhard. Le dejó grabar la canción como sencillo en su sello discográfico. Agnetha tenía 17 años y viajó a Estocolmo con su padre Ingvar. Ojos azules del tamaño de un pelo largo y rubio y espacio entre los dientes. - Entonces supiste que esto podría convertirse en algo, dijo el pequeño Gerhard. Dos años más tarde, Agnetha conoció a un chico del que se enamoró perdidamente: se llamaba Björn Ulvaeus.
Poco después de
El hecho de que Birgit Fältskog fuera encontrada muerta en la granja del barrio de Ekhagen en Jönköping hizo que Ingvar se alejara de allí. - Agnetha estuvo aquí y ayudó a limpiar el apartamento, dice una vecina. Para entonces ya se había retirado del mundo exterior y se había mudado a su gran propiedad tipo castillo en Ekerö, con vallas altas y cámaras de vigilancia. Dijo no a las entrevistas, dejó de cantar y dejó de escuchar música. Poco menos de dos años después, la víspera de la Nochevieja de 1995, el padre Ingvar también falleció tras un período de enfermedad. Agnetha quedó devastada. Para su amiga Brita Åhman, que escribió el libro "Som jag är" sobre Agnetha, la cantante habló del dolor tras sus padres: - Es muy difícil aceptar que aquellos que significaron tanto para uno en la vida de repente ya no estén allí. . Duele en el alma. Vacío. Los extraño mucho, tratando de procesar
Los extraño mucho, trato de procesar mi dolor. - Pero hay heridas que siento que llevaré conmigo por el resto de mi vida. Agnetha pasó aquella Nochevieja sola. Desesperado. Según Brita Åhman, Agnetha también estaba abrumada por sentimientos de culpa, tal vez porque no podía visitar a su familia tanto como quería durante sus años como estrella de fama mundial. - Pero ella se preocupaba mucho por Ingvar y Birgit, eso no cambió porque ella se hizo famosa. Ella estaba aquí de vez en cuando y la visitaba, aunque no muy a menudo, dice un antiguo vecino de la familia Fältskog.
La música se había detenido.
Pasaron diez años sin que Agnetha cantara o siquiera escuchara canciones. - Necesitaba silencio y calma en lugar de ruido, ha dicho. La fuga fueron los paseos por Ekerö. Un día, mientras caminaba, conoció a un hombre, Gert van der Graaf. Comenzaron a hablar y pronto comenzaron una relación. Era finales de 1997, habían pasado dos años desde la muerte de Ingvar Fältskog y apenas cuatro desde la muerte de Birgit. - Fue un noviazgo muy intenso de su parte, al final sentí que no podía resistir más, quería conocerlo. Empezamos una relación a pesar de que entendí que él era una persona rara, ha contado Agnetha. Lo que ella no sabía entonces era que Gert van der Graaf estaba obsesionado con ella desde que, cuando tenía ocho años, vio a Abba ganar el Schlager EC con "Waterloo" en 1974. Fue a Suecia y a Ekerö. 25 veces antes de que finalmente se pusiera en contacto con Agnetha. La relación duró dos años. Pero Gert van der Graaf se negó a aceptar el hecho cuando Agnetha se separó. La acechaba, la acosaba, leía su correo, se colaba en su trama. - Temo por mi vida y por la vida de mis hijos, dijo durante el interrogatorio policial. La historia de amor terminó en los tribunales. - Quiero ayuda para acabar con esto, quiero recuperar mi libertad, suplicó Agnetha. Gert van der Graaf fue condenado a una prohibición de visitas y a la deportación a su Holanda natal. Pero volvió de nuevo, en 2003, y siguió persiguiendo a Agnetha. - Todavía la amo con toda mi alma y cuerpo. No hay nadie más, dijo a Expressen antes de ser arrestado nuevamente por la policía.
Cuando Abba se separó
En 1982 se produjo una ruptura total. La frialdad entre Agnetha y los demás nunca se ha ocultado, aunque lo intentaran. Un feliz divorcio, afirmaron ella y Björn ante la prensa. Más de veinte años después, Agnetha finalmente dijo en una entrevista que realmente lo era: - No hay divorcios felices. Sólo dijimos eso para mantener la máscara fuera. Los fanáticos han estado esperando y esperando una reunión de Abba. Pero Agnetha siempre se ha mantenido alejada. Cuando en febrero de este año se estrenó el musical "Mamma mia" en Suecia, ella llegó allí, pero se sentó lejos de los demás Abbors e inmediatamente después huyó de allí, protegida por sus guardias privados.
15 de diciembre de 1990
Agnetha se casó por segunda vez. En la iglesia de Ekerö le dio el sí al doctor Tomas Sonnenfeld. Vivían una vida aislada detrás de la valla de la villa de Agnetha. Dos años más tarde se presentó una solicitud de divorcio ante el tribunal de distrito de Solna. Agnetha volvía a estar sola. - Las personas que encuentran el amor verdadero y logran conservarlo pueden considerarse muy felices, dijo más tarde. Una Greta Garbo tímida y aislada. Miedo de hablar de sí mismo, miedo de los periodistas, miedo de dejar entrar gente en su vida. Así es como la describen. A Agnetha no le gusta esa imagen, no quiere ser vista como una Garbo misteriosa. Pero aún así dijo en una entrevista en un periódico británico el año pasado que disfruta de la privacidad. - Necesito paz. No puedo soportar demasiado ruido. Tengo que ser cuidadoso. También habló de la tristeza que hay constantemente. Algo que nunca desaparece. - Mis lágrimas nunca están lejos.
