abbaregistro: Anni-Frid Lyngstad Sjunger igen efter sex års tystnad - Anni-Frid Lyngstad Canta de nuevo después de seis años de silencio

jueves, 23 de septiembre de 2010

Anni-Frid Lyngstad Sjunger igen efter sex års tystnad - Anni-Frid Lyngstad Canta de nuevo después de seis años de silencio

Sjunger igen efter sex års tystnad

Uppdaterat 2010-09-20 10:43. Publicerat 2010-09-19 15:06

Söndagsintervjun. Efter sex års tystnad sjunger Anni-Frid Lyngstad igen, på gitarristen Jojje Wadenius album. För DN:s Georg Cederskog berättar Abbasångerskan om nya skivplaner och huruvida hon kommer att sjunga ihop med Agnetha Fältskog igen.

Det är tjugonio år sedan Abba gav ut ett studioalbum, fjorton år sedan soloalbumet ”Djupa andetag” och sex år sedan hon över huvud taget sjöng på skiva.
Men stämman är intakt. Blank, rättfram.

– Frida har en ren, klar, mycket speciell, nästan säregen röst med skarpa kanter, stort omfång och fin klang i botten. Hon sjöng mycket unisont med Agnetha och måste då anstränga sig för att nå upp till hennes tonhöjder. Där var det metalliska inslaget påtagligt, och det, tror jag, skapade mycket av Abbasoundet, säger Björn Ulvaeus när DN ber honom att beskriva hennes vokala tillgångar.

Anni-Frid Lyngstads glansiga mezzosopran har mörknat, förstås, men inte mattats. Hon inleder Jojje Wadenius nya skiva ”Reconnection” med en särdeles gnistrande tagning i fyra fjärdedelar av ”Morning has broken”. Det krävs en riktig popdrottning – hennes formella namn är numera Anni-Frid Prinzessin Reuss Gräfin von Plauen – för att återuppliva Cat Stevens nötta lägereldsvisa.

– Upprinnelsen till det här projektet är att jag och Jojje är väldigt goda vänner, jag har känt hans hustru Brit sedan 1970-talet, hon är en av mina absolut närmaste väninnor, förklarar Lyngstad när DN når henne hemma i Zermatt, Schweiz.

– Vi har talat länge om att göra något ihop, och det här sammanhanget när man inte bär allt som ensam sångerska kändes fint att vara med i.

Hon prisar det musikaliska resultatet.

Utöver Wadenius karaktäristiskt lena jazzgitarr och scatsång rymmer ”Reconnection” gästspel av Helen Sjöholm, Nicolai Dunger, Peter Jöback, två Kleeruplåtar och dessutom blåser Nina Persson syre i Dire Straits psalmlika ”Brothers in arms”.

Anni-Frid Lyngstads beslut att medverka var inte utan vånda. Avgörandet föregicks av ett aktivt peppande:

– Brit kom och besökte mig här. Vi satt på kvällen och hade druckit lite vin och så spelade jag en skiva med Crosby, Stills, Nash & Young, började sjunga lite till den och hon sade: ”Men du kan ju inte bara lägga av! Din röst sjunger för änglarna, du måste fortsätta”, (stort skratt). Så hon inspirerade mig att våga ta steget. Man behöver alltid höra att man är tillräckligt duktig.

Låtvalet var däremot enkelt. Inte bara för att hon alltid gillat Cat Stevens.
– När jag gifte mig med min man Russo, som gick bort för tio år sedan, hade vi just ”Morning has broken” som vår önskelåt i kyrkan. Så den är ett finare minne för mig än bara som en Cat Stevenslåt.

Abba må vara ett avlägset kapitel i Anni-Frid Lyngstads liv. Det är tjugosex år sedan hon flyttade till Schweiz. Men hon ”lever fortfarande med musiken”.

– Min musikaptit är väldigt stor, men jag lyssnar inte så mycket på Lady Gaga och den sortens musik, jag är kvar i min gamla inställning: Jag älskar soul och r&b och just nu för tillfället mycket Crosby, Stills, Nash & Young, de hör till mina absoluta favoriter liksom Chicago – och TLC, de är fenomenalt bra.

Finns det andra musiker och låtskrivare som du skulle vilja samarbeta med?
– Jag drömmer inte på det sättet längre, men jag har många internationella musikervänner och det är klart att man pratar om att det skulle vara kul att göra något ihop. Mick Hucknall (sångare i det brittiska soulbandet Simply Red) är en nära vän och vi har ibland skojat om att göra något jazzigt ihop.

Några fler liveframträdanden av Anni-Frid Lyngstad kan fansen hur som helst sluta hoppas på.

– Nej, några sådana gör jag inte längre, det kan jag säga. Det skulle vara alldeles för påfrestande och nervöst. Det är som med alla arbeten; håller man inte på så tappar man rutinen och det skapar rampfeber – och den vill man inte så gärna deala med (skratt). Då låter jag hellre bli.

Hur skulle du beskriva din röst i dag? Hur har den utvecklats?
– Det som händer är förstås att röstregistret faller ner några pinnhål och den är mindre omfångsrik än när jag var yngre, men det händer ju alla sångare. Men samtidigt har den fått ett annat djup och mognad som kanske kan vara attraktivt.

På frågan om det finns någon kvalitet som sångerska som hon önskat sig väljer hon omedelbart Abbakollegan Agnetha Fältskogs.

– Det är nog så för alla sångare att när man lyssnar på varandra så finns det alltid någon annan som man tycker är fantastisk. Jag kan bara gå till Agne-
thas röst. Eftersom jag är mezzosopran så skulle jag aldrig kunna sjunga på det sättet. Jag är mycket lägre och det var därför vi balanserade varandra så väl. Vår röstkombination var väldigt lyckad, den är svår att hitta någon annanstans.

Har ni någon gång talat om att sjunga ihop igen?
– Vi pratar och skrattar om det ibland, men livet förändras, man blir äldre och det är så mycket annat som får betydelse och tar tid. Men det är klart att det skulle vara jättekul att göra något med Agnetha. Fast det är svårt, skulle vi göra något så skulle det bli under så otroligt pretentiösa former med alla krav och all press. Det finns en sådan nyfikenhet så att vi aldrig kan göra något opretentiöst, just därför tror jag inte att det blir av.

Hon är medveten om att det har varit långa uppehåll för henne mellan de offentliga sånginsatserna. Fast det betyder inte alls att hon saknar lusten eller viljan.

– Det finns alltid ett ljus som brinner inom en, att man skulle vilja göra någonting mera. Jojje och jag har faktiskt pratat vidare efter det här, så man vet ju aldrig.

Titeln på Wadenius-skivan ”Reconnection” talar särskilt till henne och hennes förhållande till musiken.

– Det man gör i vår ålder är att man går tillbaks till den musik som man har älskat i alla år och vill kanske göra den till sin egen på något sätt. Det är mer runt det temat som jag och Jojje tänker lite grann. Men vi får se, något beslut har inte tagits ännu, men det ligger ju nära till hands.

Hur ser du på den Abbafeber som rått under de senaste åren? Era skivor har återupprättats av kritikerna och nya generationer av lyssnare hittar er musik.

– När allting stämmer – som det gjorde i vår musik fast vi inte var riktigt medvetna om det då – så uppstår en kraft och en energi som inte tar slut utan lever vidare på många olika sätt. Det är en kvalitet som är svår att sätta fingret på och som är svår att efterapa. Ibland kanske den musiken vilar ett tag, men sedan händer något, som ett projekt som Abbamusikalen och filmen som jag älskar, och då väcks musiken till liv igen och tar fart bland nya generationer. Musiken blir ett arv. Jag har en stark känsla av att det alltid kommer att vara så med Abbas musik.
fuente
http://www.dn.se/kultur-noje/musik/sjunger-igen-efter-sex-ars-tystnad-1.1173404

-----------------

google translator Spanish - español

--------------------------------

referencia - fuente: in English After six years of silence - Anni-Frid Lyngstad sings again.

-----------------------------------------------------

see more - ver más

LOTTA BROME: FRIDA COME BACK - FRIDA VUELVE A CANTAR - "Morning has Broken" - Sep 17