Agnetha y Frida

Australia

2016 - Musik är lust för Benny Andersson

Musik är lust för Benny Andersson

Benny Andersson skulle kunna luta sig tillbaka efter en enastående karriär. Men det är alldeles för kul att göra musik. I sommar ska han ut på turné med sin orkester, BAO. – Jag känner ingen skillnad nu mot för femton eller tjugofem år sedan

Tidningen Senioren
PUBLICERAD 2016-05-20

Benny Andersson är påtagligt nöjd. Det har blivit mycket musik skrivet under senare tid, säger han, tillräckligt för en ny skiva med BAO, Benny Anderssons orkester. Fjorton, kanske femton nyskrivna låtar som ska bli den stomme som orkestern bygger sin sommarturné kring.
Han sitter vid det stora mixerbordet i inspelningsstudion i en gammal tegelbyggnad, nu döpt till Riksmixningsverket, på Skeppsholmen vid bron till Kastellholmen. En mysande musikmakare mitt i sin musik. Ögonen glittrar.

Man spelar och spelar och det mesta som kommer ur händerna är skräp.
Gemytlig, kamratlig stämning råder, lite vardagsrum. Medlemmar i orkestern dricker kaffe, kommer och går, kommenterar de kamrater som arbetar i inspelningsbåsen. ”Jag tror att trombonen inte är i stämning … för högt … ska det inte vara lite mer libretto?”
Orkesterledaren säger att det ska vara ”rätt städat”.
– Skippa flirparna, du spelar fint, onödigt bra … Skitbra lirat, men du är lite hög… Spela så bundet du kan, Calle, tuta lite … Jag tror inte att det ska vara så mycket böj uppåt … Inte så tokigt, Lasse, men stryk första pillet, eller spela något annat.
– Ja, jag har haft en bra skaparperiod, säger Benny Andersson. Bra ”flow”.
– Det blir så när man skrivit något som man tycker är väldigt bra. Man kommer igång, och då gäller det att haka på – för det kan ta månader innan det händer igen.

Det ska kännas i kroppen
Men han vet inte om flytet beror på tillfälligheter eller något annat, bara att det hände efter en lång period med något helt annat. Han hade i över ett år arbetat med filmen Cirkeln tillsammans med sonen Ludvig, som han driver ett filmbolag tillsammans med under det stora, framgångsrika Benny Andersson-paraplyet. Där ryms också mycket annat vid sidan av musiken, som ett hotell i Stockholm och ett stall med galopphästar i Skåne (för närvarande några föl, några åringar och fem eller sex som springer).
Du har skrivit musik i många år. Har din skaparkraft förändrats?
– Det tror jag inte. Det är fortfarande lika lustfyllt att gå till jobbet varje dag och sätta sig ned och försöka göra något. Jag känner ingen skillnad, det är inte annorlunda nu än för femton eller tjugofem år sedan. Samma process. Man har ingenting mer än sin flygel, och man ska göra något som känns i kroppen.
Ändå händer oftast ingenting när han sätter sig ned vid sin flygel eller sin Synclavier, sin ”synt”, säger han. Sammanlagt har han fått ihop kanske tjugo timmar musik på femtio år. I genomsnitt tjugofyra minuter per år…
– Man spelar och spelar och det mesta som kommer ur händerna är skräp.
Men du har ju ändå en fantastisk katalog med bra musik, och du har förnyat dig gång på gång. Pop, ABBA, Chess, Kristina från Duvemåla, folkmusik, filmmusik, BAO-låtar…
Benny Andersson medger att det kan bero på ”en viss begåvning”. Men han hävdar också att hans låtkatalog kan vara ett resultat av att han helt enkelt suttit vid sitt piano ”i många decennier”.
– Och förmågan att göra ett urval. Jag kan spela något för dig nu, hitta på, improvisera. Men det är inte det man gör när man försöker skriva musik. Då försöker man komma fram till det som finns någonstans i klaviaturen, eller i händerna, eller i hjärnan eller var det nu sitter. Något som redan har en struktur. En improvisation har ingen sådan struktur. Musik måste vara klar innan man spelar den.

För att jag kan och vill
Benny Andersson fyller 70 i december i år och skulle kunna dra sig tillbaka när som helst, rik och mätt på framgångar.
Varför fortsätter du?
– Bra fråga. Jag tror att det är mest för att man kan. Och för att man vill. Det handlar ju inte om pengar, verkligen inte, det har det inte gjort på länge. Det handlar om att göra något man tycker att man har lite grepp om. Kan det bli lika bra nästa gång? Det är inte så säkert…
Han tycks ha en outsinlig källa av musik inom sig. När han invaldes i Musikaliska Akademien 2007 beskrevs hans musik – ”med rötter i folkmusik” – som gränsöverskridande. Benny Andersson själv brukar säga att han är uppfödd på rock’n roll, dragspel och fiol och att han har många olika slags förebilder, från Jules Sylvain och Evert Taube till Brian Wilson, Lennon-McCartney och Stevie Wonder. ”De betyder lika mycket, på olika sätt”.
Numera lyssnar han nästan bara på klassisk musik, i synnerhet Bach. Musikkritikern Martin Nyström i DN har påpekat att Benny Andersson redan under Hep Stars-tiden i slutet av 1960-talet hade ”barockens lätt mekaniska driv och typiska arpeggiofigurer i fingrarna”.
Får du idéer från Bach?
– Nej … jo, det är möjligt. Jag tror att allt som kommer ur mig är ett resultat av det som kommer in i mig – men det måste väl gälla alla som skriver eller målar eller komponerar …
Han tror inte att hans eget känsloläge, om han är glad eller ledsen, är direkt applicerbart på hans musikskapande.
– Men man kanske har något grundläge som är en tillgång. Jag tror att jag har att ta av, något slags kärna som gör att musiken får en avsändare.

Gör saker av värde
Sedan länge är Benny Andersson djupt engagerad i mycket som inte har direkt med hans egen musikverksamhet att göra. Han har bland annat stött Feministiskt initiativ, sett till att en bok med svenska fåglars sång blivit utgiven, stött konstnärer som Peter Johansson (se faktarutan här intill), mycket aktivt deltagit i protesterna mot Slussen-bygget, och han arbetar i en rådgivande grupp som samlar in pengar till den nya Musikhögskolans inventarier och infrastruktur.
På 70-talet kritiserades ABBA ofta från vänster för brist på engagemang. Benny Andersson har sagt att han så här i efterhand kan sakna att han inte var särskilt politiskt engagerad – men att han nu tagit igen detta.
– Man kan inte bara komponera. När man lever ett så priviligierat liv som jag gör – och har fått möjlighet till det eftersom det gått så otroligt bra – får man vara lite varsam med den tid man har och se till att man bara gör saker man tycker har något värde.

BENNY ANDERSSON
Född: I Stockholm 1946.
Bor: På Djurgården.
Familj: Frun Mona Nörklit, som han har sonen Ludvig med. Två barn, Helene och Peter, från tidigare förhållande. Fem barnbarn mellan åtta och tjugofem.
Läser: Extremely loud and incredibly close av Jonathan Safran Foer.
Lyssnar på: Bara klassisk musik, rubb och stubb men företrädesvis Bach, framför allt hans orkestrala orgelmusik. Jag är inte så förtjust i cembalo, inte orgel heller, egentligen. Men han har ju gjort en del fantastiska orgelsaker.
Aktuell med: Ny skiva och sommarturné med Benny Anderssons orkester 21-30 juli. Producent för ny skiva med folkmusik framförd av sju kvinnor, tre på nyckelharpa, fyra på fiol. Höstturné med Gustaf Sjökvists kammarkör, som sjunger Benny Andersson-musik.

DÖLJ FAKTARUTA
Det handlar också om att söka nya utmaningar inom musiken. Benny Andersson och Björn Ulvaeus har talat om att göra ännu en musikal. Benny markerar förtjusning, men han våndas.
– Det tar så lång tid och det innefattar så mycket arbete som inte bara är kul. Det handlar om en treårsplan, och många ingredienser ska fungera. Det är dyrt, man måste ha en scen och framför allt måste man ha en bra story och några som kan framföra den.
Nej, de har inte något riktigt bra ämne, inte ännu. Han skulle helst vilja göra något som ingen vet vad det är och helst inte använda ett litterärt verk som förlaga (à la Vilhelm Mobergs utvandrarsvit).

Jag tror att jag har att ta av, något slags kärna som gör att musiken får en avsändare.
Den 5 juni är det precis femtio år sedan Benny Andersson på turné med Hep Stars och Björn Ulvaeus på turné med Hootenanny Singers träffades en sen kväll, eller tidig morgon, i Linköping och ett tycke uppstod som förändrade den svenska musikhistorien. Detta ska de fira på själva årsdagen, men inte offentligt.

Studio på Skeppsholmen
Men nu, i inspelningsstudion på Skeppsholmen, handlar det om BAOs nya skiva. Dess enda rent instrumentala låt, En gång till, ska kompletteras av några blåsare och stråkar. Det är en riktig dansbandslåt, en tryckare som kommer att få dansanta att hasta upp på dansgolvet när Benny Andersson slår in låten för BAO i den förhoppningsvis ljumma julikvällen under den sommarturné som inleds den 21 juli på Trädgårdsföreningen i Göteborg.
Det blir alltså mycket nytt, men orkesterns alla beundrare behöver inte oroa sig; det kommer också att finnas gott om utrymme i tretimmarskonserterna för såväl BAO-klassiker som Vår sista dans och Du är min man som för orkesterns, Helen Sjöholms och Tommy Körbergs utomordentliga tolkningar av äldre klassiker som Gamle Svarten, True Love, Moon River och diverse ABBA-låtar.

Nya texter
Halvannan vecka efter sessionen i Riksmixningsverket spelar Benny Andersson upp några av de redan inspelade låtarna på sin Synclavier i sitt vackra kontor i granntegelhuset på Skeppsholmen, där han och hans Mono Music huserar sedan många år och där han fyllt väggarna med mycket bra konst, ”för att det är så inspirerande” – Karin Mamma Andersson, Jockum Nordström, Olle Baertling, Jan Håfström …
Frida Hyvönen anländer. Hon har skrivit texten till en Benny-låt som på den nya skivan framförs av Tommy Körberg. Den handlar om en man i förundran. Varför har den kvinna han haft en romans med lämnat småstaden för att hitta en tjej i storstaden?
– Ja, det är en småstadsflatadansbandshistoria. Jag har försökt skriva om något som inte behandlats i någon av Bennys låtar tidigare, förklarar Frida Hyvönen.

TVÅ RÖSTER OM BENNY ANDERSSON
Helen Sjöholm, sångerska: »Jag känner mig otroligt tacksam för att ha fått arbeta med Benny i så många olika projekt. Han är unik vad gäller melodiskapande. En musikant med stort hjärta, passion och integritet. Alltid rolig att vara/jobba med! Han är i ständig utveckling, ofattbart kreativ genom så många decennier och genrer. Jag blir tagen av att stå bredvid honom under våra BAO-konserter. Han ger spelglädjen ett ansikte.«

Peter Johansson, konstnär: »Mina kontakter med Benny har varit både av det spirituella och räddande slaget. Jag gör konst som är otroligt svårsåld, men Benny har fungerat som mecenat genom att han stöttat inköp av min konst till museigåvor och till sig själv. Ett av de roligare minnena jag har från våra möten är en paus under en BAO-konsert. Bandet samlas och … äter kokt korv med bröd. Inga drinkar, bärs eller kaotiska utspel, nej korv och folköl. Med en sådan syn på rocklivet tror jag att man kan gå hur långt som helst.«

DÖLJ FAKTARUTA
Kompositören noterar att han verkligen inte tänker på vad hans musik textmässigt handlar om när han skriver dem.
– Och det är ganska bra. Förr tänkte jag att mina låtar handlar om det och det. Men så skrev Björn om något annat, och det var helt ok.

Meningen med Benny Anderssons Orkester är i stort sett bara lust, säger han. Orkestern uppstod för femton år sedan. Han hade samarbetat länge med Orsa spelmän när han ”råkade” skriva den låt som blev Vår sista dans och så småningom en dundersuccé.
– Den påminde om Thore Ehrling (som ledde en ledande jazz- och dansorkester på 1940- och 50-talen) och då räckte det ju inte med fem spelmän och en pianist. Låten krävde blåsare, trumpet, saxofon – och en tuba. Thore Ehrling hade visserligen inte tuba, men det ville jag ha. Tuban sätter sin prägel på orkestern, det är så vackert med melodin på tuba. Jaja, det beror förstås på vem som spelar, men när Calle Jacobsson spelar blir det vackert.

Musikerna och sångarna i Benny Anderssons orkester tillhör landets bästa. Alla utom kapellmästaren själv är yrkesverksamma på annat håll, till exempel i Orsa Spelmän, Kungliga filharmonikerna, Hovkapellet. Lars Rudolfsson är regissör till professionen och både Helen Sjöholm och Tommy Körberg har solida sångkarriärer på egen hand.
Det är inte lätt att samla alla för sommarturnéer. De lyckas kanske vartannat år. Då är det fest och lust, både för orkestern och för oss som lyssnar och dansar.

Text Kurt Mälarstedt
https://www.senioren.se/leva-uppleva/musik-ar-lust-for-benny-andersson/

Bjorn Ulvaeus abre la puerta a la historia Abba

Björn Ulvaeus öppnar dörren till Abbas historia
De splittrades för mer än 30 år sedan, men framgångssagan Abba tar aldrig slut. Nu öppnar Abba-museet på Djurgården. SvD har följt arbetet inför öppnandet och pratat pophistoria med medlemmen och finansiären Björn Ulvaeus.
Av Harry Amster
27 apr, 2013


SvD har följt arbetet inför öppnandet av Abba-museet och pratat minnen med medlemmen och finansiären Björn Ulvaeus som nu utformar gruppens bokslut. Foto: LARS PEHRSON


21 februari

Det är svinkallt i Stockholm. Därför antar jag att det ska bli skönt att komma in i Abba-museet. Men så är det inte alls. Det drar något så infernaliskt i museet som ligger mellan Gröna Lund och Liljevalchs på Djurgården. Det kan bero på att alla ytterväggar inte är monterade.

Överallt ligger lastpallar, bräder, stegar och sladdar. Vi går igenom det ena tomma rummet efter det andra och till sist sitter de där runt ett stort bord, gänget som ska se till att museet ska bli klart till invigningen den 7 maj. Här finns vd Mattias Hansson, marknadsansvarige Catarina Falkenhav, curatorn Ingmarie Halling, Pelle Berglund, byggansvarig plus några till.

När jag sveper med blicken över lokalerna tänker jag: ”Det här fixar ni aldrig”. Då vrålar Mattias Hansson: ”Nu kör vi!”

På mötesdagordningen står allt från Hep Stars till Hootenanny Singers i folkparkerna. För det började med Björn Ulvaeus som sjöng i Hootenanny Singers, en folkpopgrupp med hits som ”Gabrielle”, ”Marianne” och ”Omkring tiggar’n från Luossa”. Problemet var bara att Ulvaeus inte var så förtjust i musiken. Han hade hört Beatles och 60-talsbanden som exploderade ut i etern och insett att han hellre ville vara med i Hep Stars, där Benny Andersson spelade orgel.

Men tillbaka till museets kala väggar. Ingmarie Halling, som är utställningsansvarig, visar mig runt. Jag påpekar försiktigt att om ett par månader ska allt vara klart.

–Säg inte så, säger hon panikartat och skrattar åt röran.

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

Jag godkänner härmed SvD:s användarvillkor samt SvD:s personuppgiftspolicy.
Anmäl dig här
kundservice.svd.se
Om allt fungerar ska den som besöker museet först se en Abba-film av Jonas Åkerlund, som visas i ett 360 graders biorum. Filmen slutar med en svart ruta och omedelbart hörs en koltrast. Besökaren öppnar dörren och kliver rakt ut i Gamleby Folkets park på 1960-talet. Sedan följer ”Ring ring”-rummet – möblerat som ett 1970-talshem med en röd telefon, Abbas originalkläder, en stolpe med löpsedlar, managern Stikkan Andersons kontor där det ligger ett presskit med biografier och en ”Waterloo”-singel. Stikkan hade tänkt på allt om nu Abba skulle gå och vinna Eurovision Song Contest med ”Waterloo” i Brighton 1974.

–Jag trodde aldrig vi skulle vinna. Vi valde mellan ”Waterloo” och ”Hasta manana”. Men ”Waterloo” var roligare att framföra, säger Björn Ulvaeus när jag träffar honom på en restaurang på Djurgården.

I dagarna har han fyllt 68 år. Han brukar få komplimanger om att han ser yngre ut. Smalare är han definitivt än under Abba-åren vilket beror på att han tränar. När han går igenom menyn för att se vad han ska beställa väljer han bort rätter med för mycket kolhydrater.

Vi pratar om den genomskinliga minihelikoptern från omslaget till albumet ”Arrival”. Och Polarstudion förstås. Och så bänken där Benny och Anni-Frid kysser varandra medan Björn och Agnetha sitter bredvid och är sura.

–Det är en kul bild, ikonisk. Hela berättelsen om Abba är en riktig Askungesaga, säger Björn Ulvaeus.

Ingmarie Halling har jobbat som stylist med Abba periodvis under 36 år och träffar fortfarande alla fyra privat. Nu är hon curator för Abba the museum och har tidigare ansvarat för utställningen ”Abba world” runt om i Europa. Hon är en av dem som känner Abborna bäst, mycket beroende på att hon tillbringat många timmar med bandet under turnéer, särskilt i omklädningsrummet där hon fixat smink och kläder och tusen saker till. Därmed är hon också väl lämpad att beskriva medlemmarna.

–Agnetha är otroligt jordbunden, en småstadstjej som inte krånglar till livet. Det gör mig ont att folk pratar om henne som en Garbo för det är hon verkligen inte. Snarare är hon lite naiv och tror inte att folk känner igen henne. Frida är nomaden, globetrottern som sätter ner sina bopålar och då är det hennes hem. Hon är världsvan och streetsmart.

–Björn är nyfiken och öppen för argument och nya idéer. En märklig kombination av affärsman och poet. En entreprenör av guds nåde. Benny uppfyller alla kriterier för en musikant. Bara han har ett piano eller ett dragspel i närheten kan han överleva vardagen. På en fest kan han nästan be om ursäkt för att han stör men så sitter han där och spelar. På turnéer brydde han sig väldigt mycket om oss som jobbade runt omkring. Han har en nedärvd ådra av att alla behövs. Alla fyra är väldigt jordnära och inga divor någonstans.

Egentligen öppnar inte Abba the museum om drygt en vecka. I själva verket är det Swedish music hall of fame som slår upp portarna med Abba-museet som en viktig beståndsdel. Här ställs svenska artister från 1920-talet fram till idag ut. Allt från Tages och Cornelis Vreeswijk till Roxette, Europe och Swedish House Mafia.

För Björn Ulvaeus har det inte varit självklart att satsa på ett Abba-museum. Särskilt som ett museum i uppslagsböcker beskrivs som ”en samling av föremål”, ofta ”bevarade fornsaker”. Mattias Hansson, vd för museet, säger halvt på skämt, halvt på allvar:

–Björn Ulvaeus är med och gjuter sin egen staty.

Så sent som 2007 var Björn Ulvaeus tveksam till ett Abba-museum. I Expressen sade han i en intervju: ”Jag tycker att det är jätteviktigt att man inte är med och utformar ett museum om sig själv. Det skulle kännas så totalfel.”

Då handlade det om Abba-museet som skulle ligga i Stora Tullhuset på Stadsgården. 2008 började biljettförsäljningen men tullhuset var i dåligt skick och kostnaderna blev högre än beräknat. Kontraktet med fastighetsägaren Stockholms Hamnar revs. Istället för ett Abba-museum 2009 etablerade sig Fotografiska i huset 2010. Under ett par år turnerade ”Abba – the museum world tour” med många av de prylar som kommer att finnas i Abba the museum.

Björn Ulvaeus låtskrivarpartner Benny Andersson har sagt om det nya museet att ”jag har inget emot det, men tycker kanske att de kunde ha väntat i 30 år”. Han vill inte säga så mycket mer än att ”museet får stå på egna ben”. Björn Ulvaeus däremot menar att han hunnit få distans sedan Abba splittrades 1982 och nu ser sig som en handelsresande för Abba the museum.

–Ja, har man gett sig in i det här med hull och hår gäller det att föra det från start till mål. Det räcker inte att skapa innehåll utan också att sätta det på kartan. Därför åker jag till England, Ryssland, Tyskland, Finland, Norge och Polen för att göra pr.

Men tidigare ville inte Abba höra talas om ett museum?

–Ja, så var det. Det är någonting konstigt med att skapa ett museum om en själv. Oftast handlar ett museum om döda människor. Och de tre andra i Abba är mer passiva supporters.

Men inte du?

–Nej. Det beror på att det sker i min hemstad, där jag bor. Om någon annan höll i det så kanske det inte skulle bli så bra. Här på Djurgården går jag med mina barnbarn och de kommer att peka och säga ”titta här morfar, här går vi in!”. Då vill jag vara stolt över det. Efter så många år kan jag hålla på med det här som om det handlade om någon annan, undersöka varför Abba nådde ut så fruktansvärt långt, säger Björn Ulvaeus och ler.

Just där sätter han fingret på den avgörande frågan. Hur kunde en svensk grupp besegra en hel värld, något som inte gjorts tidigare och som nästan alla såg som fullständigt orealistiskt?

–En ingrediens är den fantastiska historien om oss, att vi så organiskt blev en grupp. På ett naturligt sätt. Benny och jag träffas och börjar jobba ihop. Alldeles oberoende av detta blir vi ihop med två kvinnor som råkar vara fantastiska sångerskor, en blond och en rödhårig och dessutom vackra. Vi umgås, sjunger för att det är kul och har inte en tanke på att starta en grupp. Så småningom växer det fram att vi ska göra något tillsammans. Det råkar bli så äkta plus att alla tillför något som är svårt att sätta fingrarna på.

–Sen hade vi Stikkan med sin utåtriktade verksamhet och obändiga vilja att skapa något stort utanför Sverige. Han övertygade oss att ”varför inte?”. Vi såg att den enda vägen ut var Eurovision song contest för annars var det tillproppat. Den anglosaxiska världen lyssnade inte på något som kom härifrån, det gick direkt i papperskorgen. Men att vi skulle bli så stora kunde ingen föreställa sig. Efter ”Waterloo” gick det inte så bra och det fanns ögonblick då jag tänkte att ”det blev inte mer än så här”.

När ”SOS” släpptes i Australien gjorde Abba en video som de skickade till andra sidan jorden.

–Då tog det hus i helsike och britterna insåg att det fanns liv i den där Eurovisiongruppen som borde ha varit död för länge sen. Det satte fart och var raka spåret en lång tid. Det verkar som att många av våra låtar blivit en del av samtiden. De finns där hela tiden. Eller som Phyllida Lloyd, regissören av ”Mamma Mia!”, sa: ”Låtarna är en del av vår kulturskatt.”

Är du stolt?

–Absolut. Jättestolt, förundrad och ödmjuk. Annars skulle jag inte hålla på med det här museet. Det går inte att känslomässigt omfamna resan som Abba gjort. Som att vi sålt 380 miljoner skivor och rört vid människors hjärtan. Eller att 50 miljoner personer sett ”Mamma Mia!”.

Museet finansieras av företag som Universal och Mediatec. Även vd Mattias Hansson har gått in med en mindre del. Men den störste finansiären är Björn Ulvaeus själv som inte vill berätta hur många miljoner han hostat upp, men säger att musset kostar ”flera tiotals miljoner kronor”.

Efter invigningen den 7 maj kommer Björn Ulvaeus att trappa ner sitt engagemang, även om han fortfarande är den störste ägaren och går på styrelsemöten.

–Vi har ju en vd så sen ska det rulla.

Just hur det ska gå för museet är en annan stor fråga. Om det blir en succé eller inte. Björn Ulvaeus tror att det kan bli problematiskt exempelvis under den kalla årstiden.

–Då kommer det inte att vara så mycket folk där. Vi får växa in i det och se hur vi ska locka folk. Men är du utländsk turist så känner du till Sveriges varumärken som Ikea, Abba och några till. Stockholmare tror jag inte är intresserade av Abba.

I 70-talets Sverige var det inte rumsrent att tycka om Abba. Kultursidorna tryckte artiklar där proggvänstern klagade över kommersiell hjärntvätt och hur avskyvärd Abbas ”enkla” popmusik var. Proggarnas förakt – eller rent av hat – påminde ibland nästan om Palmehatet.

Expressens dåvarande musikjournalist Mats Olsson har skrivit en kort text till Abba the museum om just proggperioden. Han konstaterar att Abbas musik betraktades som utslätad, förljugen och marknadsanpassad men att det var Abba som sålde flest skivor medan proggen var en medial händelse. Dessutom inspirerade Abba unga flickor och pojkar att själva sjunga och göra låtar.

Ingmarie Halling pratade nyligen med Anni-Frid Lyngstad om proggtiden.

–Hon sa att det fortfarande sitter en tagg i hennes hjärta när folk säger att de tyckte Abbas skivor var bra men att de gömde dem.

Björn Ulvaeus tycker inte att proggrörelsen var något att uppröra sig över.

–Vi berördes inte av det eftersom vi var så totalt inriktade på det vi gjorde. Proggen var aldrig något viktigt, en marginell företeelse. De var inte ett enda jävla dugg nyskapande. Förutom några låtar med Nationalteatern, och Hoola Bandoola som var ett bra band. Men det är klart att vi visste att en del förfasade sig och sa att ”de säljer så mycket skivor, det är något misstänkt”. Men glöm inte att det fanns ett annat Sverige – vi hade förhandsbeställningar på 760000 exemplar av ”The album”. Kritiken blev så perifer.

Men visst gjorde ni bara produkter för att tjäna pengar?

–Haha, ja, vi hade en formel, en hitfabrik! Och att vi var två par som var gifta var en gimmick! Allt det anklagades vi för. Men det faller ju på sin egen orimlighet. Om du lyssnar på låtarna idag så är de så olika varandra. Vi testade alla möjliga stilar och visste inte vad det var som gjorde att folk tyckte om det. Det var sårande att höra att vi gjorde låtarna på ren spekulation.

Nationalencyklopedin skriver bland annat att Abba ”kännetecknas av omsorgsfullt utformade stilblandningar av 1970-talets pop- och dansmusik”. Men inte ett ord om texterna.

–Benny var den musikaliska motorn men vi skrev alltid ihop. Texterna skrev jag först när det fanns ett grundspår med pålägg så man fick en känsla av vad låten egentligen var. Sångtexter har alltid blivit styvmoderligt behandlade men de låtar som lever kvar har ofta texter med hög kvalitet på ett eller annat sätt.

Björn Ulvaeus minns inte alltid hur texterna kom till. De senaste åren har han klagat på att många av hans minnen från Abba-tiden är som bortblåsta. Men det har märkbart förbättrats av att jobba med Abba-museet och därmed kunna gräva sig tillbaka i det förflutna. Som ”Fernando” med refrängen: ”There was something in the air tonight, the stars were bright, Fernando, they were shining there for you and me, for liberty, Fernando.”

–Jag kommer ihåg den för att Frida och Benny först gjorde den på svenska och jag tyckte det var en så fjantig text om en ”latin lover”. En natt låg jag på bryggan i Viggsö och tittade upp mot stjärnorna. Och det var någonting i luften. Fernando förvandlades till en gammal frihetskämpe.

9 april

Bara knappt en månad kvar till invigningen. Jag noterar att det ruffiga är borta men fortfarande är Abba-museet en gigantisk byggarbetsplats, både inom- och utomhus. Som ansvarig borde det vara lätt att drabbas av panik.

–Jag ser tusentals saker som kan gå fel och vaknar fyra varje morgon. Jag ligger i fosterställning, kallsvettig och bettskenan har ramlat av, skämtar vd Mattias Hansson.

Men sant är att han vaknar och grubblar på allt som ska bli klart.

–Visst, jag kan börja tänka på att vi ska ha förvaringsskåp men jag är inte orolig för att det inte ska bli klart.

Många av museets avdelningar börjar bli färdiga även om nästan inga Abba-prylar ännu finns här. ”Ring ring”-rummet har en gullig bild på de fyra i Abba med Agnetha Fältskog som ringer med en gigantisk röd telefon. På väggarna hänger bilder och klipp där en av rubrikerna från 1970 lyder: ”Fästfolk privat, Festfolk på scen”. Polarstudion står där men utan utrustning. Detaljerna är viktiga, som träet i Gamleby Folkets park som patinerats så att det ser slitet ut. De begagnade biostolarna är från Torshälla, där Anni-Frid Lyngstad växte upp. Stikkans kontor har fått en blomma i fönstret och en låg byrå.

Abbas manager hade en stor betydelse för gruppens genombrott, men var inte alltid lätt att ha att göra med. Han var, enligt Björn Ulvaeus, en besvärlig personlighet som gruppen till slut hade svårt att jobba ihop med. Stikkan Andersons dotter Marie Ledin gav för ett par år sedan ut boken ”Min pappa heter Stikkan” där hans alkoholism beskrivs liksom bråken om låtarnas upphovsrätt. Den mytomspunne managern skapade Polarpriset och skrev låtar som ”Är du kär i mej ännu Klas-Göran?”.

–Stikkan var vår mentor men blev mer och mer inriktad på affärssidan vilket gjorde att så fort Abba nämndes var det i sammanhang med pengar, pengar, pengar. Vi ville fjärma oss från det för vi gillade det inte. Rolling Stones manager pratade aldrig om hur mycket pengar de tjänade eller vilka företag de köpte. Vi ville ha en manager som agerade i bakgrunden. Men ingen ska förneka hans betydelse, säger Björn Ulvaeus.

Naturligtvis finns ”Dancing queen” på museet, låten som besegrade USA och tog sig till förstaplatsen i större delen av världen. Björn Ulvaeus tycker att det är en av Abbas tre bästa låtar och att den ”betyder massor för gayrörelsen”. På videor syns hur kungen och Silvia ser nöjda ut när Abba framför låten på bröllopet 1976.

–Jag visste inte att det skulle bli en hit. Jag var lika osäker inför varje singel vi släppte. Men det visade sig att när Benny och jag kände att ”jävlar vad det här är bra” så var det miljoner andra som kände likadant.

Hur var det att slå i USA?

–Kul eftersom vi inte var beredda att lägga ner det arbete som krävdes i USA – turnera och besöka alla radiostationer i varje ny stad. Vi ville vara hemma, skriva låtar och vara med våra barn, inte åka från stad till stad. Vi gjorde en turné i USA under en månad hösten 1979 men spelade på ställen som inte tog mer än 10000 människor.

På museet finns skrivarlyan med det vita piano där Benny Andersson satt när han skrev låtar med Björn Ulvaeus. Låtskrivandet skedde på Viggsö, ett sommarställe som Björn Ulvaeus och Agnetha Fältskog köpte 1971. Gäststugan blev skrivarlya. Bredvid låg Stikkan Andersons hus och på andra sidan ön, tio minuters gångväg, låg Benny Anderssons och Anni-Frid Lyngstads hus.

–Benny och jag harvade, harvade, harvade och fick idéer, fragment, slingor. Vi kunde köra dygnet runt och då brukade det falla på plats. Många tycker att med en bra refräng är man hemma. För oss var varenda liten grej i låten lika viktig.

Den avgörande anledningen till att Björn och Benny började skriva låtar var The Beatles genombrott 1963. Så när jag frågar Björn Ulvaeus om det är okej att nämna Andersson/Ulvaeus i samband med Lennon/McCartney svarar han ett bestämt ”nej” och skruvar på sig. Det börjar till och med att krypa i honom, påpekar han.

–De är störst och de är gudar. Ständigt oöverträffade och inget att snacka om. När vi jämförs med Beatles säger jag ”nej, nej, nej, bort!” Småstadsgrabben sitter i, ler han.

Men jag vill ändå inte släppa The Beatles. Liverpoolgruppen släppte fram George Harrison som låtskrivare och till och med Ringo Starr skrev ett par låtar. Men i Abba kom inga låtar från Agnetha Fältskog trots att hon hade en lysande karriär före Abba med många hits.

–Vi ville att hon skulle skriva och tjatade. Jag kommer ihåg att jag skrev en text till hennes låt ”Disillusion” som var med på debutplattan ”Ring, ring” men sen slutade hon helt.

Kläderna var ett av Abbas signum. På museet går det att prova kläduppsättningarna genom att scanna in sitt ansikte och ställa sig framför en skärm. Vips så syns kostymerna virtuellt. Det går också att bli den femte Abba-medlemmen genom att gå in i det vita rummet med en liten vit scen. Bandet uppträder som hologram i naturlig storlek och besökaren kan dansa och sjunga med dem. Alla fans kan sedan titta på framträdandet online, dela med vänner och garanterat få gillanden, vare sig det är bra eller uselt.

–Vi tillmätte inte kläderna så stor vikt men folk verkade tycka att de var viktiga. Helt ärligt – man skulle ha något på sig, gärna något som sa något och märktes. Vi blev symboler för 1970-talsmodet även om många grupper, som Sweet, Queen och Gary Glitter, hade lika galna kläder. Jag var ganska mullig när vi gjorde ”Waterloo” i Brighton men gick ner till idolvikt. Andra samtida kolleger använde droger och var aldrig hungriga. Men för mig var det ett ständigt bantande, haha.

Vad ville ni sända ut för signaler med kläderna?

–I Brighton ville vi märkas. Stå ut. Punkt. Sen ville man se värre och värre ut tills vi blev lite mer sofistikerade på slutet. Nya outfits ingick i spelets regler. Musiken var kärnan men vi ville gå hela vägen.

Abba gick inte på klubbar när de spelade in tv någonstans i Europa. Två gifta par som absolut inte levde rock’n’roll-liv.

–Vi var aldrig på Londons inneklubbar utan spelade in Top of the Pops och flög sen hem till barnen. Aldrig någonsin har någon försökt pracka på mig droger. Ingen frågade ”skulle du vilja ha lite kokain?” som naturligtvis var supervanligt. Antingen höll vårt folk alla på avstånd eller så tyckte det att de där präktiga svenskarna vill inte ha något ändå. Vi kunde ägna oss åt musiken, säger Björn Ulvaeus och ser lättad ut.

Agnetha Fältskog träffade Hootenanny Singers-sångaren Björn Ulvaeus när hon som soloartist gjorde en folkparksturné på 1960-talet. I en intervju har hon berättat: ”Björn och jag tittade kanske lite på varandra redan då. Han hade spelat in ’Raring’ på svenska, ’Honey’, och den tyckte jag var så mysig och frågade någon om inte Björn kunde skicka den till mig. Den kom ganska snart på posten, haha. Han hade signerat den så det var gulligt. Sen var vi med i samma program, ett minnesprogram om kompositören Jules Sylvain och jag såg att Björn var med som soloartist och blev väldigt glad, whoa nu får vi träffas igen!”

–Agnetha och jag sjöng en duett och då sa det tveklöst pang, säger Björn Ulvaeus idag om hur de träffades i Målilla idrottspark i Hootenanny Singers loge.

–Hon visste vem jag var för vi hade hits och hon hade sin första hit och den spelades på radio. Vilken talang, tänkte jag. Jag blev förtjust i det som fanns bakom rösten. Vet inte riktigt varför.

1970 stod de båda paren på Trädgår’n i Göteborg och gjorde krogshowen ”Festfolket”, som floppade totalt.

–Benny kommer ihåg att det kunde vara nio personer i publiken på vardagar. Jag kommer ihåg tre. Vi hade ett sjok med egna låtar men annars var det kabaretnummer, många skrivna av Peter Himmelstrand. Det var krogshower som gällde och vi var tvungna att försörja oss. Vi var en av de sämre showerna, det passade inte oss. Jag var olycklig.

De hade spelat in ”Hej gamle man” där Agnetha och Frida för första gången sjöng i refrängen. Den blev en stor hit på Svensktoppen.

–Självförtroendet blev bättre och vi insåg att vi ska göra våra egna grejor, inte den där andra skiten. Det bästa av allt är att krogshowen inte finns dokumenterad, inget man behöver vrida sig för idag. Som numret Benny och jag gjorde utklädda till två småpojkar med mössor med propeller och stora gigantiska polkagrisklubbor, säger en påtagligt belåten Björn Ulvaeus.

22 april

Två veckor kvar till invigningen. Curator Ingmarie Halling tror – eller vet – att allt kommer att finnas på plats den 7 maj då portarna öppnas. Men fortfarande lyser många av Abba-prylarna med sin frånvaro. Kris är det inte, betonar hon.

–Men sorterat kaos.

Mixerbordet till Polarstudion har precis anlänt från Tyskland. Det hade sålts vidare och Ingmarie Halling hittade det på nätet. I studion på museet står också Abbas originaltrummor som ett källarband i Katrineholm använt under flera år. På väggarna hänger massor av bilder på legendariske producenten Michael B Tretow.

På museet finns även Agnetha Fältskogs kök i Lidingö. Hon hade skilt sig 1979 från Björn Ulvaeus men de sågs ofta och här skildras hur dottern Linda börjar skolan och från en radio hörs Abba-låten ”Slipping through my fingers” med en text av Ulvaeus om hur barnen försvinner ur ens liv: ”I have to sit down for a while, the feeling that I’m losing her forever, And without really entering her world. I’m glad whenever I can share her laughter, that funny little girl.”

När jag tittar på konsertupptagningar med Abba är Björn Ulvaeus den gladaste, han hoppar upp och ner när de tackar publiken. Ändå konstaterar han att det var roligare att befinna sig i studion och spela in nya låtar än att turnera, något de bara gjorde fyra till fem månader under en tioårsperiod.

–Publiken väger inte upp det där att skapa nytt. Utan att förminska det blev det väldigt likartat var man än spelade. Utom i Japan för där satt de och lyssnade hela konserten på helspänn utan att reagera. Men på slutet var de fullständigt galna. Att skriva och producera gav mycket mer. Anledningen till att du och jag sitter här och pratar om Abba 40 år senare beror på att vi ägnade så mycket tid åt låtskrivande.

Vilken var er bästa konsert?

–Vilken bra fråga. Jag kan tänka mig att det var på Wembley i London där vi spelade en hel vecka eller på Budokan i Tokyo.

Abba höll i tio år med start 1972. Bara i Storbritannien hade de nio listettor. Men gruppen splittrades 1982. Dessutom skildes paren.

–Vi hade en period på sju, åtta år då vi stod på höjden av vår kreativitet. Sen klingade det av. Vi analyserade inte vad det var men det kändes att vi ville pröva på något annat. Men det var inte så att vi bestämde att aldrig mer göra något tillsammans. Benny och jag hade pratat länge om att göra en musikal.

Bråkade ni mycket?

–Nej, det var inga bråk. Hur vi bråkade inom paren är en annan sak och ingenting vi avhandlar offentligt. Den kreativa kraften fanns kvar efter att vi hade skilt oss för då gjorde vi några av våra bästa låtar.

Varje år dyker det upp rykten om en Abba-spelning. Häromdagen var det Agnetha Fältskog som i Die Zeit Magazine inte uteslöt en återförening: ”Kanske en konsert för någon välgörenhetsorganisation. Jag skulle i alla fall inte säga nej med en gång om frågan kom.” Benny Andersson har också sagt till SvD att om ”det skulle hjälpa Slussen skulle jag ringa de andra i Abba och fråga om vi ska göra ett jobb”.

2000 tackade Abba nej till en återföreningsturné trots arvodet på overkliga en miljard dollar. I en söndagsintervju med SvD 2007 förklarade Björn Ulvaeus varför gruppen sa nej till så mycket pengar. Han tänkte på hur det skulle kännas att gå in kväll efter kväll till en publik som kommer att bli besviken. Funderade även på att de hade åldrats, att energin inte fanns kvar och att ingen längre kunde hoppa omkring på högtalarna. Mer som fyra sömniga personer som sjunger de gamla låtarna. Vad skulle det göra med honom som människa, undrade Ulvaeus.

Idag instämmer han med sig själv.

–Exakt så. Hur besvikna alla skulle bli. ”Är det dom där?!” Jag menar inte att man ska skämmas för att man blivit gammal men det var så länge sen och tillhör den tiden. Stones har valt att spela hela tiden. Vi skulle plötsligt ta upp det. Vafan då för?!

Ändå kommer uttalanden från dig och de andra i Abba att ni inte stängt dörren för en återförening?

–Då stänger jag dörren nu, säger Björn Ulvaeus med ett snett leende.
http://www.svd.se/bjorn-ulvaeus-oppnar-dorren-till-abbas-historia
****************************************************

Google translate

Bjorn Ulvaeus abre la puerta a la historia Abba
Se separaron desde hace más de 30 años, pero la historia de éxito de Abba nunca terminarán. Ahora abre el museo de ABBA en Djurgarden. SvD ha seguido el trabajo para la apertura y la historia del pop hablado con el miembro y el financiero Björn Ulvaeus.
Por Harry Amster
27 de de abril de, 2013



21 de febrero

Hace mucho frío en Estocolmo. Por lo tanto supongo que será bueno para entrar en el museo de Abba. Pero eso no es todo. Se saca algo tan diabólicamente en el museo que se encuentra entre la Grona Lund y Liljevalch en Djurgården. Puede ser porque todas las paredes exteriores no están montados.

Por todas partes es pallets, tablones, escaleras y cables. Vamos a través de una habitación vacía tras otro y, finalmente, se sientan allí alrededor de una mesa grande, la banda que se asegurará de que el museo estará listo para la inauguración 7 de mayo de Éstos son el CEO Mattias Hansson, Director de Marketing Catarina Falkenhav, curador Ingmarie Halling, Pelle Berglund, encargado de la construcción, además de unos cuantos más.

Cuando miro barridos más de las premisas que pienso: "Esto se soluciona Nunca". Cuando el rugido Mattias Hansson: "Aquí vamos!"

El programa de la reunión son todos de los Hep Stars a los cantantes Hootenanny en parques públicos. Para ello se inició con Bjorn Ulvaeus, que cantó en los Hootenanny Singers, una banda de folk pop con éxitos como "Gabrielle", "Marianne" y "Alrededor de tiggar'n Luossa". El problema era que Ulvaeus no fuera tan aficionado a la música. Había oído las bandas de los Beatles y 60 que explotó en el aire y se dio cuenta que prefería estar en los Hep Stars, donde Benny Andersson tocó el órgano.

Pero volvamos a las paredes desnudas del museo. Ingmarie Halling, que es el gestor de la exposición, que muestra a mi alrededor. Señalo suavidad que si un par de meses todo debe estar listo.

No lo dice, ella dice pánico y la risa en el lío.

BOLETÍN DE CULTURA - más importantes textos culturales de la semana directamente en la bandeja de correo

Din epostadress
enviar
Por la presente autorizo ​​Términos de enfermedad vesicular porcina y la privacidad de SvD.
Suscribirse
kundservice.svd.se
Si todo funciona, los visitantes del museo ven por primera vez la película Abba por Jonas Akerlund, que aparece en una sala de cine de 360 grados. La película termina con un cuadro negro e inmediatamente se oyó un mirlo. El visitante se abre la puerta y sale al parque de gente Gamleby en la década de 1960. A continuación, siga habitación 'Anillo' - amueblado como una casa del siglo 1970 con un teléfono rojo, Abbas ropa original, con un poste de titulares, la oficina del gerente Stig Anderson, donde hay un kit de prensa con biografías y un -single "Waterloo". Stig había pensado en todo por ahora Abba iría a ganar el Festival de Eurovisión con "Waterloo" en Brighton en 1974.

Nunca pensé que iba a ganar. Elegimos el "Waterloo" y "Shasta Mañana". Sin embargo, "Waterloo" fue más divertido de conducir, dice Björn Ulvaeus, cuando me encuentro con él en un restaurante en Djurgården.

En estos días se ha convertido 68 años. Por lo general obtener cumplidos que parece más joven. Más estrecho que definitivamente que en los años-Abba, que se debe a que se entrena. Cuando camina por el menú para ver qué le ordenará que él elige los platos con demasiados carbohidratos.

Estamos hablando de la mini helicóptero transparente de la cubierta del álbum "llegada". Y por supuesto Estudio Polar. Y por lo que el banco donde Benny y Anni-Frid besos entre sí, mientras que Bjorn y Agnetha sentado a su lado y amargo.

Es una imagen de la diversión, icónica. Toda la historia de Abba es una verdadera historia de Cenicienta, dice Bjorn Ulvaeus.

Ingmarie Halling ha trabajado como estilista con Abba intermitentemente durante 36 años, y aún así cumplir con los cuatro privada. Ahora ella es la curadora de ABBA el Museo y ha sido previamente responsable de la exposición "Abba mundo" por Europa. Ella es uno de los que conocen mejor ABBA, en gran parte debido a que ella pasó muchas horas con la banda durante las visitas, sobre todo en el vestuario donde golpeó el maquillaje y la ropa, y otras mil cosas. Por lo tanto, ella es también muy adecuado para describir los miembros.

-Agnetha Es muy atado a la tierra, una chica de pueblo que no se complica la vida. Me duele que la gente habla de ella como Garbo ya que es ella realmente no lo hace. Más bien, es un poco ingenuo y no creo que la gente reconoce ella. Frida es el nómada, trotamundos que echó raíces y entonces es su casa. Ella es urbano y elegante de la calle.

-Björn Es curioso y abierto a nuevas ideas y argumentos. Una extraña combinación de negocios y poeta. Un contratista por la gracia de Dios. Benny cumple con todos los criterios para un músico. Sólo él tiene un piano o un acordeón cerca que puede sobrevivir todos los días. En una fiesta, casi disculpándose porque interfiere, pero a medida que se sienta allí y el juego. En las giras que hizo un montón de nosotros que trabajamos alrededor. Ha heredado un talento que cada uno necesita. Los cuatro son muy a la tierra y no hay divas en cualquier lugar.

En realidad, no abra el Museo ABBA durante más de una semana. De hecho, la sala de música sueca de la fama que abre sus puertas con el museo de ABBA como un componente importante. Aquí los artistas suecos de la década de 1920 hasta la actualidad a cabo. Todo, desde Tages y Cornelis Vreeswijk Roxette, Europa y la Swedish House Mafia.

Björn Ulvaeus no ha sido obvio para invertir en un museo de ABBA. Especialmente como un museo de libros de referencia que se describen como "una colección de objetos," a menudo "las antigüedades conservadas." Mattias Hansson, director general del museo, dice medio en broma, medio en serio:

-Björn Ulvaeus están con y encontró su propia estatua.

Todavía en 2007, Bjorn Ulvaeus vacilante un museo de ABBA. En Expressen, dijo en una entrevista: "Creo que es muy importante que usted no está involucrado en el diseño de un museo de sí mismo. Se sentiría error tan total ".

Entonces se trataba de museo Abba que estaría en la Casa Grande de Aduanas en Stadsgården. 2008 comenzó la venta de entradas, pero la aduana se encontraba en mal estado y los costos eran más altos de lo esperado. El contrato con el dueño de la propiedad de Puertos de Estocolmo fue demolido. En lugar de un museo de ABBA en 2009 se estableció la casa fotográfica en 2010. En pocos años recorriendo "ABBA - El Museo World Tour" con muchos de los aparatos que estarán disponibles en el Museo ABBA.

compañero de composición Björn Ulvaeus Benny Andersson ha dicho del nuevo museo que "no tengo nada en contra de ella, pero que tal vez se podría haber esperado durante 30 años." No dijo mucho más que "el museo va a sostenerse por sí mismo." Bjorn Ulvaeus, sin embargo cree que él podría conseguir la distancia desde Abba se disolvió en 1982 y ahora se ve como un baterista de ABBA el Museo.

Sí, se ha ido a este cuerpo de desplazamiento y que tiene que traerlo de principio a fin. No es suficiente para crear el contenido, sino también para ponerlo en el mapa. Por lo tanto, voy a ir a Inglaterra, Rusia, Alemania, Finlandia, Noruega y Polonia para hacer pr.

Pero el ex Abba no tuvo noticias de un museo?

Sí, lo fue. Hay algo extraño en la creación de un museo sobre uno mismo. Por lo general, se trata de un museo de las personas fallecidas. Y los otros tres en Abba es partidarios más pasivos.

Pero no es así?

-No. Esto se debe a que se lleva a cabo en mi ciudad natal, donde vivo. Si alguien más estaba allí así que quizás no sería tan buena. Aquí, en Djurgården ando con mis nietos y ellos a señalar y decir: "Mira abuelo, aquí vamos en!". Entonces quiero estar orgullosos de ello. Después de tantos años, puedo seguir haciendo esto como si se tratara de otra persona, examinar por qué Abba alargó tan terriblemente lejos, dice Bjorn Ulvaeus y sonríe.

Justo donde se pone el dedo en la cuestión crucial. ¿Cómo es posible que un grupo sueco de derrotar a todo un mundo, que no se ha hecho antes, y casi todo parecía completamente irreal?

-Un Ingrediente es la sorprendente historia de nosotros, que estamos llegó a ser tan orgánicamente un grupo. En una forma natural. Benny y yo se reúnen y comienzan a trabajar juntos. Aparte de esto, estamos juntos con las dos mujeres que resultan ser grandes cantantes, una rubia y una pelirroja, y, además, hermosa. Nos socializar, cantar para el gusto de hacerlo y no tienen intención de iniciar un grupo. Con el tiempo, crece hasta nosotros para hacer algo juntos. Le pasa a ser tan real, más que todo el mundo aporta algo que es difícil de poner los dedos sobre.

Nos -Late Stig con su alcance y voluntad indomable para crear algo grande fuera de Suecia. Nos convenció a "¿por qué no?". Vimos que la única salida era el Festival de Eurovisión de lo contrario era tillproppat. El mundo anglosajón no estaba escuchando a todo lo que salió de aquí, se fue directamente a la basura. Pero sería tan grande que nadie podía imaginar. Después de "Waterloo" no era tan bueno y hubo momentos en que pensé que "no era más que esto."

Cuando "SOS" fue lanzado en Australia hizo Abba un vídeo que enviaron al otro lado de la tierra.

-entonces Tomó la casa en el infierno y los británicos se dio cuenta de que había vida en ella, donde el grupo de Eurovisión que debería haber muerto hace mucho tiempo. Se despegó y fue directamente hacia mucho tiempo. Parece que muchas de nuestras canciones se han convertido en parte de la vida contemporánea. Ellos están ahí todo el tiempo. O como Phyllida Lloyd, el director de "Mamma Mia", dijo: "Las canciones son una parte de nuestro patrimonio cultural."

¿Se siente orgulloso?

Absolutamente. Muy orgulloso, sorprendido y humillado. De lo contrario no involucrarse con este museo. No se puede abrazar el viaje emocional que hace Abba. Como hemos vendido 380 millones de discos y tocado los corazones de la gente. O que 50 millones de personas se han visto "Mamma Mia!".

El museo está financiado por compañías como Universal y Mediatec. Incluso CEO Mattias Hansson ha ido con una porción más pequeña. Pero el mayor financista mismo Björn Ulvaeus que no quiere decir cuántos millones tosió, pero dice costes Musset "varias decenas de millones".

Después de la inauguración 7 de mayo de Björn Ulvaeus que reducir su participación, a pesar de que sigue siendo el mayor accionista e ir a bordo.

Tenemos un presidente por lo que también debe rodar.

Sólo cómo se va a ir al museo es otro gran problema. Si es un éxito o no. Bjorn Ulvaeus creo que puede ser problemático, por ejemplo, durante la estación fría.

-entonces Habrá tanta gente allí. Vamos a crecer en él y ver cómo podemos atraer a la gente. Pero usted es un turista extranjero para que sepa las marcas suecas como Ikea, Abba y algo más. Estocolmeses piensan que no estoy interesado en Abba.

En el siglo 70 o Suecia no fue domesticado a como Abba. Cultura Páginas presiona artículos en los prog izquierda se quejaron de lavado de cerebro comercial y lo vil "simple" música pop Abbas. Progresiva Arnas desprecio - o incluso odio - a veces casi recordado palma odio.

ex periodista de la música de Expressen Mats Olsson ha escrito un texto corto para ABBA el Museo del periodo prog derecha. Se observa que la música Abbas era considerado como aplanado, mendaz y el mercado, sino que se trataba de Abba que vendió más discos mientras prog fue un acontecimiento mediático. Además, las niñas y los niños jóvenes de inspiración Abba mismos cantar y hacer música.

Ingmarie Halling habló recientemente con Anni-Frid Lyngstad de tiempo prog.

Ella dijo que todavía es una espina en su corazón cuando la gente dice que cree que los discos Abbas eran buenos pero los escondieron.

Bjorn Ulvaeus no creo que el movimiento progresivo era algo que molesto por.

No fuimos afectados por él porque estábamos tan totalmente enfocados en lo que hicimos. Proggen nunca fue algo importante, un fenómeno marginal. No eran una sola cosa maldita innovadora. Además de algunas canciones con el Teatro Nacional, y Hoola Bandoola que era una buena banda. Pero está claro que sabíamos que algunos eran de horror y dijo que "se venden tantos discos, es algo sospechoso." Pero no se olvide de que había otra Suecia - tuvimos pedidos por adelantado de 760.000 copias de "The Album". La crítica se hizo tan periférica.

Pero eso sí, que se limitó a productos para ganar dinero?

-Jajaja, Sí, tuvimos una fórmula, una hitfabrik! Y éramos dos parejas que se casaron era un truco! Todo lo que se nos acusó de. Pero la caída de su propio absurdo. Si escuchas las canciones de hoy, son tan diferentes unos de otros. Hemos probado todos los estilos posibles y no sabía qué era lo que hizo que la gente le gustó. Fue doloroso escuchar que hicimos las canciones en la especulación pura.

Enciclopedia escribe entre otras cosas que Abba "se caracteriza por la mezcla el estilo cuidadosamente elaborados de mediados de 1970 el pop y la música de baile." Pero ni una palabra sobre las letras.

-Benny Fue el motor musical, sino que siempre escribió juntos. Las letras que escribieron sólo cuando había una pista básica con coberturas por lo que tiene un sentido de lo que era la canción. Las letras siempre han sido tratados injustamente, pero las canciones aún vive a menudo tienen letras con alta calidad de una manera u otra.

Bjorn Ulvaeus no puede recordar siempre cómo las letras llegaron a. En los últimos años, se quejó de que muchos de sus recuerdos de Abba-tiempo es todo olvidado. Sin embargo, ha mejorado notablemente en trabajar con el museo de ABBA y por lo tanto capaz de ahondar en el pasado. Como "Fernando" con el estribillo: "Había algo en el aire esta noche, las estrellas eran brillantes, Fernando Brillaban ahí para ti y para mí, por la libertad, Fernando."

Lo recuerdo con Frida y Benny primera dejado en sueco y pensé que era un texto tan exigente en un "amante latino". Una noche estaba en el puente en Viggsö y la vista hacia las estrellas. Y había algo en el aire. Fernando se convirtió en un viejo luchador por la libertad.

april 9

Apenas un mes para ir a la ceremonia de apertura. Tomo nota de que se ha ido mal estado pero aún museo de ABBA un sitio de construcción gigantesca, tanto en interiores como en exteriores. Como gerente, debe ser fácil entrar en pánico.

Veo miles de cosas que pueden salir mal y se despierta todas las mañanas de cuatro. Me tumbo en posición fetal, húmeda y férula ha caído, CEO broma Mattias Hansson.

Pero la verdad es que se despierta y reflexiona sobre todo lo que se debe hacer.

Claro, puedo empezar a pensar que debemos tener la caja, pero no me preocupa que no va a ser clara.

Muchos de los departamentos del museo preparan a pesar de que casi no hay aparatos Abba todavía están aquí. "Ring Ring" habitación tiene una imagen linda de los cuatro de ABBA con las personas que llaman Agnetha con un teléfono rojo enorme. De las paredes cuelgan fotos y clips donde uno de los titulares de 1970 dice lo siguiente: ". Prometido privado, la gente del partido en la escena" Estudio Polar está ahí, pero sin el equipo. Los detalles son importantes, ya que la madera en el Parque del Pueblo Gamleby como patinerats para que se vea desgastada. Utilizaron los asientos son de Torshälla, donde Anni-Frid Lyngstad creció. , Oficina Stig ha recibido una flor en la ventana y la mínima cómoda.

Abbas, el director tuvo una gran importancia para el avance del grupo, pero no siempre era fácil de tratar. Era, según Bjorn Ulvaeus, una personalidad difícil que el grupo finalmente lo encontró difícil de trabajar. La hija de Stig Anderson Marie Ledin dio hace unos años el libro "Mi papá llamó Stig", donde su alcoholismo se describe como fracciones de canciones de autor. El gerente mítica creó el Premio Polar, y escribió canciones tales como "¿Está usted en amor conmigo todavía Klas-Göran?".

-Stikkan Fue nuestro mentor, pero se hizo más y más centrado en el lado del negocio, lo que significa que tan pronto como se mencionó Abba, que fue en el contexto del dinero, dinero, dinero. Queríamos alejarnos de ella porque no nos gusta. gestor de Rolling Stones nunca habló de la cantidad de dinero que ganaban o las empresas que compraron. Queríamos un gerente que actuó en el fondo. Pero nadie puede negar su importancia, dice Bjorn Ulvaeus.

Por supuesto, hay el "Dancing Queen" en el museo, la canción que venció a Estados Unidos y lo hizo al primer lugar en la mayor parte del mundo. Bjorn Ulvaeus creo que es una de las tres canciones de Abbas y que "hace una gran parte del movimiento gay." Los vídeos pueden verse cómo el rey y Silvia se ve satisfecho cuando Abba interpreta la canción en la boda en 1976.

No sabía que sería un éxito. Estaba tan seguro acerca de todos y cada uno hemos lanzado. Pero resultó que cuando Benny y me sentí "comino lo que esto es muy bueno", ya que estaba a millones de otros que sentían de la misma manera.

¿Cómo fue que se convierta en los EE.UU.?

-Fun Debido a que no estábamos preparados para poner el trabajo que se requiere en los Estados Unidos - el viajar y visitar todas las estaciones de radio en cada nueva ciudad. Queríamos estar en casa, escribiendo canciones y estar con nuestros hijos, no ir de ciudad en ciudad. Hicimos una gira en los EE.UU. durante un mes en el otoño de 1979, pero jugamos en lugares que no tomaron más de 10.000 personas.

Los skrivarlyan museo con el piano blanco que Benny Andersson se sentó cuando escribió canciones con Björn Ulvaeus. Composición fue la Viggsö, un lugar de verano como Bjorn Ulvaeus y Agnetha compraron en 1971. La casa de huéspedes era skrivarlya. Al lado de la casa de baja Stig Anderson y en el otro lado de la isla, a diez minutos a pie, bajo Benny Andersson y Anni-Frid casa Lyngstads.

-Benny Y desgarradora, desgarradora, desgarradora y tiene ideas, fragmentos, bucles. Podríamos correr durante todo el día, y luego lo utilizó para caer en su lugar. Muchos piensan que con un buen estribillo es de casa. Para nosotros cada pequeña cosa en la canción tan importante.

La razón decisiva para Björn y Benny comenzaron a escribir canciones fue avance de los Beatles en 1963. Así que cuando pido Björn Ulvaeus si está bien hablar de Andersson / Ulvaeus relacionado con Lennon / McCartney, que responde a un claro "no" y se retuerce. Hay, incluso, empiezan a introducirse en él, señala.

Ellos son los más grandes y los dioses. Constantemente sin igual y nada de que hablar. Cuando estamos en comparación con los Beatles, digo "no, no, no, lejos!" Pequeño hombre sentado en la ciudad, sonríe.

Pero yo no dejar que los Beatles. grupo de Liverpool en libertad hasta que George Harrison como compositor e incluso Ringo Starr ha escrito un par de canciones. Pero Abba hubo canciones de Agnetha a pesar de que tenía una brillante carrera antes de ABBA con muchos éxitos.

Queríamos a escribir y molestaba. Recuerdo que escribí un texto para su canción "desilusión", que fue incluida en el álbum debut "Ring, Ring", pero luego se detuvo por completo.

La ropa era un sello de Abbas. En el museo, puede probar sistemas de la ropa mediante el escaneo de su cara y de pie delante de una pantalla. VIPS trajes virtuales de manera visible. También es llegar a ser el quinto miembro de ABBA, entrando en la habitación blanca con una pequeña escena en blanco. La banda aparece como un holograma de tamaño natural y los visitantes pueden bailar y cantar con ellos. Todos los aficionados pueden ver el rendimiento en línea, compartir con amigos y garantizado para obtener el reconocimiento, si es buena o vil.

No medimos la ropa tanta importancia, pero la gente parecía pensar que eran importantes. Honestamente - usted tendría algo en sí mismos, sienten algo y dicho algo notable. Llegamos a ser símbolos de la moda de 1970, aunque muchos grupos, dulce, Reina y Gary Glitter, era la ropa como locos. Yo era muy posible cuando lo hicimos "Waterloo" en Brighton, pero bajamos al peso ídolo. Otros contemporáneos usan drogas y nunca tenía hambre. Pero para mí fue una dieta constante, jaja.

¿Qué le envía las señales con la ropa?

-En Brighton, queríamos llamar la atención. Destacan. Point. Entonces querían ver cada vez peor hasta que se convirtió en un poco más sofisticado en los últimos tiempos. Nuevos trajes incluyen en las reglas del juego. La música era el núcleo pero queríamos llegar hasta el final.

Abba no fue a los clubes cuando grabaron televisión en cualquier lugar en Europa. Dos parejas casadas que absolutamente no vivieron la vida de rock and roll.

Nunca fuimos a los clubes de Londres sin Encimera registrada de los estallidos y después de volar a casa a los niños. Nunca antes alguien ha tratado de imponer a mí drogas. Nadie le preguntó "¿quieres un poco de cocaína?" Lo que por supuesto era muy común. Ya sea mantenido nuestra gente cualquier distancia o así que pensé que esas espléndidas suecos no quieren nada de todos modos. Podríamos dedicarnos a la música, afirma Björn Ulvaeus y se ve aliviado.

Agnetha se reunió Hootenanny cantante cantantes Bjorn Ulvaeus cuando lo hizo una gira en solitario Parque del Pueblo en la década de 1960. En una entrevista, ella me dijo: "Oso y me parecía quizás un poco el uno del otro en ese entonces. Había jugado en 'Miel' en sueco, 'Honey', y pensé que era tan acogedor y alguien le preguntó si el oso podría enviar a mí. Llegó muy pronto en el correo, jaja. Lo hubiera firmado, así que era linda. Entonces estábamos en el mismo programa, una memoria de programa del compositor Jules Sylvain y vi que el oso estaba allí como artista en solitario y fue muy feliz, espera ahora nos encontramos de nuevo! "

-Agnetha Y cantaron a dúo, y luego dijo que, sin duda, Bang, dice Bjorn Ulvaeus hoy acerca de cómo se conocieron en el parque deportivo Malilla en el Hootenanny Singers albergue.

Ella sabía quién era porque teníamos golpes y tuvo su primer éxito, y se emitió por la radio. ¿Qué talento, pensé. Yo era aficionado a la que estaba detrás de la voz. Realmente no sé por qué.

1970 fue los dos pares de Trädgår'n en Gotemburgo y formuló las planta show "Party People", que se dejó en total.

-Benny Recuerde que podría tratarse de nueve personas en la multitud de lunes a viernes. Recuerdo tres. Tuvimos una hoja con sus propias canciones, pero por lo demás era un número de cabaret, muchos de ellos escritos por Peter Himmelstrand. Se Cabaret en vigor, y tuvimos que soportar nosotros mismos. Fuimos uno de los peores de los espectáculos, que no nos conviene. Me sentía muy mal.

Se habían registrado "Oye, viejo", donde Agnetha y Frida por primera vez cantó en el coro. Se convirtió en un gran éxito en las listas suecas.

-Självförtroendet Fue mejor y nos dimos cuenta de que tenemos que hacer nuestras propias cosas, no es que otra mierda. Lo mejor de todo es que la sala de exposiciones se documenta, nadie tiene que dar vuelta a la actualidad. A medida que el número de Benny y yo hicimos dos niños pequeños vestidos con sombreros, la hélice y grandes gigantes palos bastón de caramelo, dice un obviamente satisfecho Björn Ulvaeus.

april 22 de

Dos semanas para que la ceremonia de apertura. Curador Ingmarie Halling pensar - o saber - que todo será el 7 de mayo, cuando las puertas se abrieron. Pero aún así pide muchos de ABBA cosas por su ausencia. Kris no es, subraya.

-pero Ordenado caos.

La consola de mezcla para el estudio Polar acaba de llegar de Alemania. Se había revendido y Ingmarie Halling encontrado en línea. En el estudio, el museo es también Abbas tambores originales como una banda underground en Katrineholm utilizado durante varios años. De las paredes cuelgan muchas fotos de el legendario productor Michael B. Tretow.

El museo también la cocina de Agnetha Fältskog en Lidingo. Ella se divorció en 1979 de Bjorn Ulvaeus, sino que a menudo se ve, y esto se describe cómo su hija Linda comienza la escuela y de una radio escuchó Abba canción "Slipping Through My Fingers", con letra de Ulvaeus sobre cómo los niños desaparecen de su vida: "Tengo sentarse por un tiempo, la sensación de que la estoy perdiendo para siempre, y sin llegar a entrar en su mundo. Estoy feliz Siempre que puedo compartir su risa, que la niña divertida ".

Cuando miro a las grabaciones de conciertos con Abba Björn Ulvaeus, el más feliz, salta arriba y abajo cuando gracias a la audiencia. Aún así, señala que fue muy divertido estar en el estudio y grabar nuevas canciones que a la gira, algo que sólo se hicieron cuatro a cinco meses en una década.

-Publiken No es un peso que hasta cree otros nuevos. Sin disminuir llegó a ser muy similar dondequiera que jugaron. Excepto en Japón, donde se sentaron y escucharon todo el concierto en el borde sin reaccionar. Pero al final eran completamente loco. Para escribir y producir cedido mucho más. La razón por la que usted y yo sentado aquí hablando sobre Abba 40 años más tarde debido a que pasamos tanto tiempo en escribir canciones.

¿Cuál fue su mejor concierto?

-¿Qué Una buena pregunta. Me puedo imaginar que fue en Wembley en Londres, donde hemos jugado una semana o en el Budokan en Tokio.

Abba mantenido durante diez años a partir de 1972. En el Reino Unido, que tenían nueve números uno. Sin embargo, el grupo se disolvió en 1982. Además, los pares separados.

Tuvimos un período de siete, ocho años desde que estuvimos a la altura de nuestra creatividad. Luego se colgó. Analizamos lo que era, pero sentimos que queríamos probar algo diferente. Pero no fue así que decidió no volver a hacer algo juntos. Benny y yo habíamos hablado desde hace mucho tiempo de hacer un musical.

Las burlas que tanto?

No, no hubo problema. ¿Cómo luchamos por pares es otra cosa y nada que discute públicamente. El poder creador todavía estaba allí después de que nos habíamos separado, porque luego hicimos algunos de nuestros mejores canciones.

Cada año aparece rumores de un concierto de Abba. El otro día era Agnetha que en la revista Die Zeit no descartó una reunión: "Tal vez un concierto para una organización benéfica. Yo en cualquier caso no decir no de inmediato si la pregunta vino. "Benny ha dicho también que si SvD" que ayudaría bloqueo que yo llamaría la otra Abba y preguntar si vamos a hacer un trabajo. "

2000 dio las gracias a Abba no a una gira de reunión a pesar de la tasa sobre las irreales mil millones de dólares. En una entrevista el domingo con SvD 2007 Björn Ulvaeus explica por qué el grupo dijo que no a tanto dinero. Pensó en cómo se sentiría a salir la noche tras noche a un público que se sentirán decepcionados. Reflexionando también que habían envejecido, que la energía no estaba allí y ya no es capaz de saltar alrededor de los altavoces. Más como cuatro personas con sueño cantando las viejas canciones. ¿Qué haría a él como un hombre, preguntándose Ulvaeus.

Hoy en día está de acuerdo consigo mismo.

-Exact So. ¿Cómo la decepción de todo ser. "Es aquél en el que?!" No quiero decir que uno debe tener vergüenza de ser envejecido pero fue hace tanto tiempo, y pertenece a ese tiempo. Piedras han elegido para jugar todo el tiempo. De repente nos llevaría hacia arriba. ¿Qué demonios luego por?!

Sin embargo, las declaraciones de usted y los otros en el Abba que no cierran la puerta para una reunión?

-entonces Cierro la puerta ahora, Björn Ulvaeus dice con una sonrisa irónica.

ABBA’s Björn Ulvaeus finds a new artistic outlet in the attractions industry

"Me he dado cuenta de que tengo que mirarme en un contexto histórico. Me acuerdo de ese tipo a partir de los años 70 todos los días, pero no soy yo. No soy una persona nostálgica. No me siento las lágrimas vienen a mis ojos cuando camino a través del museo, como algunos podrían ", dice sonriendo. "Es el aquí y ahora y en el futuro lo que importa." 

Super Trouper - September 2015

ABBA’s Björn Ulvaeus finds a new artistic outlet in the attractions industry

by Juliana Gilling

“People everywhere. A sense of expectation hanging in the air.” Right on cue, ABBA’s lyrics ring out as Björn Ulvaeus, co-founder of the Swedish supergroup, leans against the pulsing lights of ABBA’s stage sign for his photo shoot with Funworld.
The sign that once sent fans into a frenzy now welcomes people to ABBA The Museum, a star-studded attraction owned by Ulvaeus that sits on the island of Djurgården in Stockholm. The museum, which opened in May 2013, celebrates the musical legacy of Björn, Agnetha, Frida, and Benny, forever famous as ABBA.
The band has sold close to 400 million records since the 1970s, the majority since they split in 1982. The release of the ABBA “Gold” greatest hits compilation in 1992—one of the best-selling albums of all time—propelled the group into the limelight again. More than 55 million people worldwide have seen “Mamma Mia!,” the musical based on ABBA songs, since its debut in 1999. The 2008 movie version starring Meryl Streep took the global box office by storm.
ABBA has become not just a band but a brand. Now it has entered the attractions arena. ABBA The Museum has surpassed expectations, bringing in 300,000-350,000 visitors a year, above the 200,000 expected (70 percent of visitors are international).
“After we had split up, I thought that was that. It came as quite a surprise when, 10 years later, everything started to happen again. That’s when I realized, objectively, that ABBA is a brand and that you can make bigger things out of it,” says Ulvaeus, who will be the keynote speaker for the Euro Attractions Show 2015 (EAS 2015) Leadership Breakfast this October in Gothenberg, Sweden. At the premier European conference for the attractions industry, he will share the story of the museum and its mission. As a prelude to that program, Ulvaeus spoke with Funworld for this exclusive interview.

The Name of the Game: Ulvaeus’ Involvement Makes an Impact
Ulvaeus didn’t want “anything to do with” an ABBA museum at first, though. “Being a museum piece, I thought I should maybe let other people deal with it,” he says. The museum concept had been around since 2006, going through various incarnations and three changes of ownership. In 2010, while waiting for a suitable site in Stockholm, the second set of owners (including ABBA’s record company Universal Music Group, and Parks & Resorts Scandinavia) took an “ABBA World” exhibition on tour to the United Kingdom, Australia, the Czech Republic, and Hungary. Then the Djurgården property came up for sale and Ulvaeus joined the project as the main investor.
Realizing that ABBA The Museum was about to become a reality in his home city, Ulvaeus wanted to guarantee its quality: “The city of Stockholm thought it was a great idea and they wanted it. I love this city, so if I can do something for it, I will. I thought, I’ll be walking past here with my grandchildren and people will see it all the time, so I’d better make sure it’s as good as it could be.
“It was a matter of getting it right,” he continues. “The most important thing is that the four of us in ABBA, together with our record company, Universal, have control over it in the future. But I’m not a control freak—I’ll gladly let go if I know that someone will really take care of it.”
What did the museum team want from him? “Apart from money?” he laughs. “Cred and creativity is what I added. It makes it real if someone from ABBA is actually involved in the museum. The personal input makes it much more believable. It has been great fun to develop the museum together with Ingmarie [Halling] and the creative team.” Ulvaeus has also used his high profile as a platform to promote the museum relentlessly.

His involvement was a “big, big, big turning point,” says Halling, ABBA’s friend and former makeup, costume, and hair maestro turned museum director: “Björn is an extremely clever, intuitive guy. When he talks, people listen. I know if I’ve got him on my side it’s a lot easier to get things going.” All of ABBA’s members have a say in the museum, she adds: “We can’t and won’t do anything unless they are happy with it.”
Forty-one years after ABBA won the Eurovision song contest with “Waterloo,” Ulvaeus is finally relaxed about presenting ABBA as “a pop history phenomenon” in the museum: “I want visitors to get a sense of ABBA: who those people were, what made them, what happened.
“I’ve realized that I have to look at myself in a historical context. I’m reminded of that guy from the ’70s every day, but he is not me. I’m not a nostalgic person. I don’t feel the tears coming to my eyes when I walk through the museum, as some might,” he says smiling. “It’s the here and now and the future that matters.”


Thank You for the Music: The ABBA Museum Experience
ABBA The Museum walks visitors through the group’s lives chronologically, from their early years on Sweden’s folk park circuit to the height of their fame, eventual split, and involvement in ventures like “Mamma Mia!”
The attraction features re-creations of locations including ABBA’s Polar Music Studio, dressing room, record company offices, and the Viggsö summer house where songs were born. Halling explains: “Everyone has seen the glamor of ABBA. We wanted to show the four ordinary, hardworking people behind it.” The experience culminates in the disc-lined Gold Room, home to a glam-tastic collection of original costumes.
New to the museum this year are remarkably lifelike replicas of ABBA members dressed in satin stage outfits. Swedish makeup artist and sculptor Göran Lundström and his team at Effektstudion created the full-size silicon figures based on measurements from all four band members, giving visitors the chance to get as close to the originals as possible. It is one of many photo opportunities at the museum.

The feeling of hanging out with the band is reinforced in other ways. A red telephone sits expectantly in the exhibition. ABBA’s members can call in via Skype at any time and speak to whoever answers. The phone has rung six times so far.
“You’re not doing that well though,” Halling prompts Ulvaeus.
“Yes, I should make a call soon,” he admits good-naturedly.
There’s also a piano linked to one in Benny Andersson’s studio, which plays whenever he does.
“In this digital world, people want that closeness, that analog feeling that these are real people,” says Ulvaeus. “I wanted visitors to feel that we are not taking ourselves too seriously. There’s humor and warmth in there. We are not trying to shield ourselves from the visitor.”
Ulvaeus is “intrigued by the interaction between story and fun-park experience” and thinks “it’s very much the future. When you walk through the museum, it’s quite old-fashioned and analog in a way. At the same time, we’re using interactive fun and digital experiences. We’ve filled the digital components with a true, flesh-and-blood story.”
One simple set shows ex-wife Agnetha Fältskog’s modest kitchen. Visitors can see through the window into the yard where Ulvaeus watched his daughter leaving for school—the inspiration for “Slipping Through My Fingers.” The former couple speak candidly via an audio guide, developed in-house by the museum. Ulvaeus was “totally consumed by what we were doing,” running toward “a potentially glorious future,” while Fältskog worried about leaving their children too much.
A few feet away, guests can belt out classic tunes on stage with a holographic ABBA, created with a Pepper’s Ghost illusion; new holograms are in development based on scans of the silicon figures. Elsewhere, people can dance in virtual costumes, audition to be the fifth ABBA member, test their sound-mixing skills, and star in an ABBA pop video (thanks to green screen technology). Guests can scan their tickets to save their performances, which are then stored on the museum website for a month and can be downloaded and shared.

You Can Dance: New ABBA Restaurant/Show Coming to Gröna Lund
Ulvaeus trusts Halling, who has a “no rules” attitude toward museum exhibits, to come up with an innovative array of attractions. Her wishlist includes the “jDome” from DreamStage in Stockholm. The pop-up half-dome uses Google Maps projections to take visitors on a journey: “I want to go into the jDome, rise in a helicopter to see the museum from above, go out to the island where ABBA had their summer house, then land at the museum,” she says. She also plans to create iPad displays, putting more information on artifacts at people’s fingertips.
Having used the dramatic experience he gained developing musicals to create engaging scenes at the museum, Ulvaeus is working on a new immersive concept. In January 2016, “Mamma Mia! The Party” will open at the Gröna Lund amusement park next to the museum. Ulvaeus is producing the themed restaurant show in collaboration with Eventum.
He wanted to transfer the buoyant, dancing-in-the-aisles mood that “Mamma Mia!” inspires in audiences into an evening’s entertainment. The park’s popular Tyrol restaurant is being transformed into a Greek taverna, the setting for a new story about a wedding party which will involve guests in real-time.
“It’s almost like you walk into the movie set, with olive trees, fountains, bougainvillea, and the fragrance of rosemary and thyme in the air. There’s fantastic food and a show not only to look at, but also to be part of,” he says. “The ‘Mamma Mia!’ concept was perfect for creating that party atmosphere. This thing with story, with intellectual property, going hand in hand with attractions in fun parks was a challenge I couldn’t resist.”
If the experiment works, Ulvaeus hopes to transplant “Mamma Mia! The Party” to other world capitals. The show will also act “like an extension of the museum in a way,” he says.
Money, Money, Money: ‘The Future Is Cashless’
ABBA The Museum is contained in an intimate space (1,200 square meters/13,000 square feet) at the Djurgården property. The building is also home to the Swedish Music Hall of Fame and the newly rebranded POP House hotel, which has 49 music-themed rooms including the ABBA Gold Room. There’s also a restaurant, bar, and outside performance space. Ulvaeus has recently acquired the whole property with his partners, Conni Jonsson and Pelle Lindberg. “The big picture is to create long-term stability for the museum,” he explains. “Now it’s just one house and everyone is working toward the same goal.”
Economic sustainability is important to him: “The museum has to stand on its own two feet, and it does. I know from experience that it’s not good for the longevity of a project like this if you have to chase money from elsewhere all the time.”
He is a passionate advocate for a cashless society, a philosophy that is reflected in the museum. Visitors can only pay by credit card for tickets and purchases at the well-stocked gift shop. Handling cash is “expensive, difficult, dangerous, and unnecessary,” he says. “Those filthy bills—who needs them? The thinking that there’s some intrinsic value in a piece of paper with a number on it is outdated. It’s just that some people want cash for nostalgic reasons. The future is cashless. Sweden is leading the way and everyone will follow.”
Looking ahead, Ulvaeus wants the museum to become “Stockholm’s musical hub,” akin to the Nashville of Sweden. “This is where everything—events, exhibitions, song-writing camps, press conferences—will take place in future. You could say that it all started with ABBA because before then no one outside Sweden ever listened to Swedish music. It’s natural that ABBA The Museum should be there at the beginning of everything that’s happening musically here and now.”
The idea that one day Ulvaeus would own a museum about his band would have once seemed unthinkable: “I started when I was 18 in 1963 and for 10 years I didn’t think this would be my career. I just delayed going back to university year after year until, in the end, I gave it up. I never trusted it to be my career and I don’t think my parents or anyone else did, either.”
Imagining a museum about ABBA would have been “absolutely ridiculous,” he says. “Going to the moon would have been more likely. Life is strange, isn’t it?”
Stranger still that Ulvaeus talks to Funworld while driving his space-age Tesla to a film shoot. There he gamely dons his skintight purple jumpsuit from ABBA’s heyday to play the part of a psychiatrist who counsels celebrity clients to let go of the past in a comedy sketch. After shedding his costume and returning to his stylish 2015 self, he bids farewell with a final thought on the music and attractions industries: “I see lots of similarities. We’re so much about entertaining people and giving them exciting experiences.”
When it comes to ABBA’s presence in the analog, digital, and attractions worlds, Ulvaeus is clearly “master of the scene.” He’s done it all before and now he’s back to get some more. You know what I mean.
Contributing Editor Juliana Gilling is still digging the “Dancing Queen” and covers the European attractions industry for Funworld. Contact her at julianagilling@gmail.com.

 http://www.iaapa.org/news/funworld/funworld-magazine/super-trouper---september-2015#sthash.GkygY0ok.dpuf