"Cuando estoy aquí, me parece absolutamente increíble".
Björn shows Slottsholmen
"When I stand here, it feels absolutely amazing".
Björn Ulvaeus en Slottsholmen 02032018
*Bjorn at Slottsholmen
03 03 2018
Kristina Westring Photographer Instagram
Björn Ulvaeus 11122017
read more:
Björn Ulvaeus föddes i Göteborg men växte upp i Västervik, dit familjen kom 1951. Inspirerad av kusinen Joen odlade han sitt musikintresse under senare hälften av 1950-talet och tillsammans startade Björn och Joen en skiffelgrupp. På sin 13-årsdag fick Björn sin första akustiska gitarr i present av föräldrarna, vilket blev startskottet för en framgångsrik musikkarriär.
Som 12-åring jobbade Björn som springpojke på restaurang Slottsholmen.
”Jag var för ung och hade inte heller råd att dansa till Arne Hardes Orkester. Men vi gick ofta förbi där, kompisarnaoch jag, efter att ha delat en halv flaska starkvin på tre pålördagskvällen. Vi hörde tonerna därinifrån restaurangen och såg de dansande paren genom de stora glasrutorna. Vilka låtar spelade dom? Lasse Lönndahl hade en hit med Volare” året 1958, den fanns nog med på repertoaren. Jagvar inte intresserad av dansmusik, fnyste säkert åt den, sådet var inte den som lockade. Men det var något så magiskt med platsen, med musiken som ekade ut över vattnet i sommarkvällen.
Folk gick fram och tillbaks på strandpromenaden på holmen, som ingen annan svensk stad har en motsvarighet till. Restaurangen på holmen fanns i mitt liv på ett lika självklart sätt som föräldrahemmet på Norrtullsgatan 6, även om den stängde ute snarare än bjöd in den gången.
När jag sedan hade åldern inne hade ödet sett till att jag var ute och spelade på lördagarna när jag kunde ha dansat på Slottsholmen. Men då var jag tonårsidol och behövde inte dansa längre för att få ihop det med tjejer”
Om inte min mamma hade anmält Hootenanny Singers till en amatörtävling, så hade jag varit civilingenjör idag. Så kan livet vara, det berömda bananskalet blir avgörande. Jag kan säga det med säkerhet, för så målmedveten var jag. Och då hade jag aldrig fått stå bredvid Cornelis Vreesvijk på en scen i slottsruinen. Inte fått uppleva visfestivalens första trevande somrar. Innanför ruinens murar har jag sett Fred och Cornelis trollbinda publiken under kvällar som nu tillhör saga och legend. De murarna har bevisat att de är stadigt byggda och ska stå där i tusen år till, hoppas jag, men med den andra byggnaden på Slottsholmen kan det vara annorlunda”
https://www.facebook.com/notes/abbaregistro-page/la-carta-que-cambió-todo-brevet-som-förändrade-allt/590686971279791/
https://www.facebook.com/notes/gabriela-neira/la-carta-que-cambió-todo-brevet-som-förändrade-allt/1605971759448417/
No hay comentarios:
Publicar un comentario