2022-08-15 Anders Öhrman
¿Por qué nadie escribe que el show de ABBA en Londres es ABBAabsolutamente increíble?
Creo que las reacciones y las reseñas en los medios suecos del concierto de ABBA en Londres han sido demasiado comedidas, ha sido un poco como "pero qué loco fue esto". Por lo tanto, hay que decirlo claramente: el programa Voyage de ABBA es lo mejor, lo mejor, lo más alegre e inimaginable que he visto en años. ¡No te pierdas esto!
¿Piel de gallina? La mayor parte del tiempo.
¿Lágrimas? Mucho.
¿Cantar junto? Como 100 Allsång en Skansen al mismo tiempo.
¿Parece real? Si no lo hubiera sabido mejor, habría pensado que los cuatro estaban parados frente a mí.
Vine al ABBA Arena con la actitud de que esto va a ser genial. Para finalmente poder ver este proyecto, que se ha mantenido en secreto en un nivel absoluto de alto secreto durante varios años, y tal vez, tal vez tener una pequeña idea de cómo hubiera sido ver un concierto de ABBA real cuando ABBA era el la banda más caliente del mundo.
Ya en el tren hacia la arena, veo a hombres de mediana edad (léase homosexuales) con camisas de ABBA y mujeres, y hombres, con pantalones acampanados de lentejuelas. Es viernes por la noche y el ambiente está despejado. ¡Maldita sea, va a ser una fiesta!
El estadio recién construido, que tiene su ubicación fuera del centro de la ciudad, está a tiro de piedra de la estación de metro Pudding Mill Lane y todo funciona sin problemas, las canciones de ABBA se escuchan desde varios pequeños restaurantes itinerantes afuera y la gente se toma selfies con los grandes coloridos y firma ABBA- el logo visible en la fachada de la arena. Entramos y siempre nos reciben alegres inspectores que nos desean "una gran noche". Hemos comprado boletos en la pista de baile dentro de la arena que tiene capacidad para 3000 visitantes.
Comenzará a las 19.45. El ambiente en la arena íntima es feliz, optimista y un fuerte sentido de anticipación no solo está en el aire sino que se puede ver en los ojos de las personas, "¿de qué vamos a ser parte?".
A las 19.45 en punto se apaga y los vítores se vuelven ensordecedores.
Lentamente vemos a los cuatro miembros ser levantados del piso, la gente grita (y digo gritando), hay vítores, abucheos, el hombre a mi lado llora y exclama "Oh, Dios mío, no puedo creerlo". . Siento las lágrimas en mis ojos mientras estiro los brazos en el aire y canto la primera canción del concierto, The Visitor, ninguna de las canciones más famosas del grupo, pero un éxito en los clubes gay de Nueva York en los años 80. - y un comienzo perfecto!
Observo a ABBA, los veo frente a mí, los veo en las pantallas, veo las sombras en el suelo mientras se mueven. ¿Cómo diablos sucede eso? Trato de ver que no están realmente allí, no funciona.
La siguiente canción es Hole in your soul, las chicas bailan, yo bailo, todos bailan. Cantamos:
"Te sientes mal, déjame decirte, todos tenemos tristeza, a veces la vida es una carga, pesa en tus zapatos"
SOS es la siguiente canción. Los vítores estallan en la arena cuando comienzan las notas de piano de apertura de la canción. Canta cada sílaba. El público supera en votos a Agnetha.
Entonces continúa. Toda la noche. En cada canción, en cada palabra. 3000 en la audiencia se ponen de pie, 6000 brazos en el aire. Y yo, que no tengo a Chiquitita, Fernando ni Waterloo en mi lista de las mejores canciones de ABBA, tomo King y Fatherland y las canto. Y todos los números son tan bonitos y tienen su propio estilo. Miro las pantallas grandes una y otra vez, todo está sincronizado con lo que sucede en el escenario. Increíble.
Los cuatro miembros también tienen su propio interludio, "Te amo", alguien le dice a Agnetha, me río, es un poco como llamar a una pantalla de cine. Pero lo entiendo.
A lo largo del concierto, ABBA está respaldado por una banda en vivo, de vez en cuando obtienen un papel más destacado, especialmente en Does you mother know, cuando Björn Ulvaeus entrega la canción después de solo un verso. Las chicas del coro son geniales.
Luego será Gracias por la música antes del número principal, el número que es absolutamente el más bonito de la noche - Dancing Queen. Ninguna canción en el mundo se siente mejor que esa en ese momento y lugar, y la felicidad es total.
Los cantantes de ABBA dan las gracias y luego regresan con The Winner take it all. Una conclusión autoescrita y evidente.
¡Qué noche tan fantástica! Incomparable y un poco irreal, como entrar en un mundo que trastorna todos los sentidos y que permite dejarse llevar y abrazar por nuevas tecnologías, nuevas impresiones, canciones fantásticas y una magia muy propia.
No hay objeciones en absoluto te preguntas? Bueno, en algunas de las canciones solo se muestran videos de los integrantes, videos de avatar recién grabados con el típico lenguaje de video de ABBA, bonito y potente, pero uno o dos hubiera sido suficiente. Además, a lo largo de las canciones Eagle y Voulez-Vouz, se muestra una película animada sobre un joven en un viaje a una especie de universo, podría haberlo hecho sin esto y creo que se convierte en una pequeña pausa. Pero mi grupo un poco más joven no lo creía así. Le encanta la animación y pensó que era una película genial y una buena adición al programa.
Pero dicho esto, este es uno que no debe perderse. Reserva, ve, entra 'all in' y disfruta de una velada inolvidable.
Los medios extranjeros elogian el programa y son líricos y le dan la calificación más alta, pero los medios suecos tienen la tradición de ser un poco fríos con ABBA, así era en los años 70, así es ahora, lo cual es completamente inimaginable. ¡Voyage es lo mejor, lo mejor, lo más alegre e inimaginable que he visto en años! ¡Estoy completamente impresionado!
Sí, y luego hubo una cosa más, ese final del espectáculo, con ese detallito... Pero de eso no puedo ni quiero hablarte. ¡Puedes verlo por ti mismo!
2022-08-15
------------------------------
2022-08-15
Varför skriver ingen att ABBAs show i London är ABBAsolutely amazing?
Reaktionerna och recensionerna i svenska medier av ABBAs show i London tycker jag har varit alldeles för återhållsamma, det har liksom varit lite ”men oj så galet det här var”. Därför behöver det sägas tydligt: ABBAs Voyage-show är det häftigaste, bästa, mest glädjefyllda och ofattbara jag sett på år och dar. Missa inte detta!
Gåshud? Mest hela tiden.
Tårar? Massor.
Allsång? Som 100 Allsång på Skansen på en och samma gång.
Ser det äkta ut? Hade jag inte vetat bättre att jag trott att alla fyra stod framför mig.
Jag kom till ABBA Arena med inställningen att det här ska bli skitkul. Att äntligen få se detta projekt som varit ett hemlighetsmakeri på absoluta Top Secret-nivå under flera år, och att kanske-kanske få en liten känsla för hur det hade varit att se en ABBA-konsert på riktigt då ABBA var världens hetaste band.
Redan på tåget ut till arenan ser jag ABBA-look-alikes, medelålders män (läs bögar) i ABBA-tröjor och kvinnor – och män – i utsvängda paljettbyxor. Det är fredagskväll och stämningen är tydlig – nu jäklar ska det bli party!
Den nybyggda arenan, som har sin plats en bra bit utanför citykärnan, ligger bara ett ögonkast från tunnelbanestationen Pudding Mill Lane och allt går smidigt, ABBA-låtar hörs från olika små ambulerande matställen utanför och folk tar selfies med den stora färgglada och karaktäristiska ABBA-loggan som syns på arenans fasad. Vi går in och möts ideligen av glada kontrollanter som önskar oss ”a great evening”. Vi har köpt biljetter på dansgolvet inne i arenan som tar 3000 besökare.
19.45 ska det börja. Stämningen i den intima arenan är glad, uppsluppen och en stark känsla av förväntan ligger inte bara i luften utan går att se i folks blickar, ”vad är det vi ska få vara med om?”.
Prick 19.45 släcks det ner och jublet blir ö r o n b e d ö v a d e.
Sakta ser vi de fyra medlemmarna hissas upp från golvet, folk skriker (och jag menar skriker), det jublas, busvisslas, mannen bredvid mig gråter och utbrister ”Oh My God, I can’t believe it”. Jag känner tårarna i ögonen samtidigt som jag sträcker armarna i luften och sjunger med i konsertens första låt The Visitors, ingen av gruppens kändare låtar – men en hit på bögklubbarna i New York på 80-talet – och en perfekt start!
Jag tittar på ABBA, ser dem framför mig, ser dem på skärmarna, ser skuggorna på golvet när de rör sig. Hur fan går det till? Jag försöker se att de inte är där på riktigt, det går inte.
Nästa låt är Hole in your soul, tjejerna dansar loss, jag dansar, alla dansar. Vi sjunger:
”You feel bad, let me tell you, we all get the blues, sometimes life is a burden, weighed down in your shoes”
SOS är nästa låt. Jublet exploderar i arenan när låtens inledande pianoklink drar igång. Allsång till varenda stavelse. Publiken överröstar Agnetha.
Så där fortsätter det sedan. Hela kvällen. I varenda låt, i varenda ord. 3000 i publiken står upp, 6000 armar i luften. Och jag som varken har Chiquitita, Fernando eller Waterloo på min lista över bästa ABBA-låtar tar i av kung och fosterland och sjunger med. Och alla nummer är så snygga och får sin helt egna stil. Jag tittar på storbildsskärmarna om och om igen, allt är synkat med det som händer på scenen. Ofattbart.
Samtliga fyra medlemmar har även varsitt mellansnack, ”I love you” ropar nån till Agnetha, jag skrattar, det är ju lite som att ropa till en filmduk. Men jag förstår honom.
Under hela konserten backas ABBA upp av ett liveband, då och då får de en mer framträdande roll, särskilt i Does you mother know, då Björn Ulvaeus lämnar över låten efter bara en vers. Körtjejerna briljerar.
Sen blir det Thank you for the music innan huvudnumret, det nummer som är kvällens absolut snyggaste – Dancing Queen. Ingen låt i världen känns bättre än den just där och då – och lyckan är total.
ABBA-tarerna tackar för sig för att sedan återkomma med The Winner takes it all. En självskriven och självklar avslutning.
Vilken fantastisk kväll! Makalös och smått orealistisk, som att kliva in i en värld som kastar omkull alla ens sinnen och som låter en ryckas med och bara omfamnas av ny teknik, nya intryck, fantastiska låtar och en alldeles egen sorts magi.
Inga invändningar alls undrar ni? Jo, i några av låtarna visas endast videos på medlemmarna, nyinspelade avatarvideos med ABBAs typiska videospråk, snyggt och mäktigt, men det hade räckt med en eller två. Dessutom visas under hela låtarna Eagle och Voulez-Vouz en animerad film om en ung person på en vandring i något slags universum, detta kunde jag varit utan och det blir lite av en pausfågel tycker jag. Men det tyckte inte mitt något yngre sällskap. Han älskar animerat och tycker att det var en supercool film och ett snyggt inslag i showen.
Men med det sagt, det här är något du inte får missa. Boka, åk, gå ’all in’ och njut av en oförglömlig kväll.
Utländska medier hyllar showen och är lyriska och ger den högsta betyg, men svenska medier har en tradition av att vara lite svalt inställda till ABBA, så var det på 70-talet, så är det nu, vilket är helt ofattbart. Voyage är det häftigaste, bästa, mest glädjefyllda och ofattbara jag sett på år och dar! Jag är helt blown away!
Ja, och så var det ju en sak till, den där avslutningen på showen, med den lilla detaljen… Men det varken kan jag eller vill jag berätta om. Det får du se själv!
No hay comentarios:
Publicar un comentario