[SHOWTIME] Michael B. Tretow
I novembernumret av SHOWTIME kunde ni läsa om Michael B Tretow och hans tidiga period som tekniker. I den här andra och avslutande artikeln berättar Michael vidare om inspelningsjobbet, Polarstudion och digitalinspelningar. Han jämför också olika producenter och sätter in Sverige i ett musiktekniskt perspektiv.
SHOWTIME: Hur kändes det att kunna kliva in i en studio som Polar med alla dess möjligheter?
MBT: Det var drömmen som gick i uppfyllelse, helt klart! Plötsligt kunde jag jobba med både närbild och distans på mikrofonerna utan att det slaskade in en massa andra instrument. Detta var ett förfarande som var nästan omöjligt i andra studior, beroende på att man inte hade olika rum som var helt separerade från varandra. På Polar har vi fem olika rum med väldigt skilda akustiska miljöer, t.ex. glas- och marmorrum för flygeln eller trumsetet. Där kan man flytta mikrofonerna på olika avstånd och söka det bästa ljudet utan rädsla att annat ljud går in i samma mikrofoner.
SHOWTIME: Var kommer utvecklingen med distansmikrofoner ifrån?
MBT: Ja, egentligen är det en tillbakagång till något man jobbade långt tidigare. Jag minns att när jag började använda ambiencemikrofoner, var det knappast någon som använde den tekniken. Det var nog “live-känslan” som jag var ute efter redan då.
SHOWTIME: Ganska snart kom ni att använda den digitala tekniken på Polar, hur kändes och hur lät det?
MBT: I början tyckte jag att det lät kallt och otäckt, men musiken har ju också förändrats, nu tycker jag att det låter helt rätt. Jag reagerar inte alls negativt på det digitala ljudet numera, snarare tycker jag att analoga låter luddigt!
SHOWTIME: LPn “Super Trouper” sägs ju vara digitalt inspelad, men det finns några analoga inslag där trots allt?
MBT: Ett par av låtarna är analogt mixade faktiskt. Jag var så störd till en början av det “kalla” digitala ljudet att jag mixade ner några låtar analogt. Idag skulle jag inte gjort så, men då kändes det inte bra med det digitala ljudet.
SHOWTIME: Om vi skulle gå in på ditt samarbete med Björn och Benny, hur är de som producenter?
MBT: Björn och Benny är unika, både som människor och som musiker, klart bättre än andra producenter, outstanding helt enkelt! Det finns en oerhörd värme i den musik dom skapar.
SHOWTIME: Hur mycket betyder arrangemangen och inlevelsen i en låt?
MBT: Arrangemangen betyder allt! Att komma och slå lös E-sträng på elbasen och tro att det ska låta som basen i “When I’m Sixty-Four” går bara inte.
— Björn och Benny är väldigt medvetna om arrangemangens betydelse.
— Man ska inte heller glömma Agnethas och Fridas betydelse i sammanhanget. Deras sång betyder mycket, speciellt eftersom dom sjunger med en sådan energi och övertygelse. Något som ofta saknas på svenska plattor.
— När vi spelar in är det med en oerhörd energi och våghalsighet, alla satsar allt och kastar sig huvudstupa utför branten. Ibland går det åt skogen, men då fixar vi till felaktigheterna med lite “punch in” här och där!
SHOWTIME: Hur var det då att jobba med en producent som Mike Chapman på Agnethas solo-LP?
MBT: Jag var väldigt uppeldad inför samarbetet med Mike, och beundrade också hans plattor. Men det var inga drastiska saker man fick lära sig av honom, snarare tvärtom! Faktum är att han och andra utländska producenter ofta tänder på saker som vi i Sverige inte alls tycker är märkvärdiga. Bl.a. kom Adam Ant och körde stråkar och blås på vareviga låt och tyckte att det var helball, medan vi tyckte det lät som typiskt Sylvia Vrethammar-komp eller holländsk schlager.
SHOWTIME: Hur kommer det sig att utländska producenter tänder på helt andra saker än vi?
MBT: Dom tycker nog att det låter exotiskt. Ett dragspel eller en spilopipa kan knäcka en utländsk producent!
SHOWTIME: Du menar att lilla Sverige trots allt hävdar sig ganska bra internationellt sett?
MBT: Ja, utan tvekan. Attityden i Sverige har alltid varit att “varför låter det så bra i England och USA, varför kan vi aldrig låta så?”. Vi har jobbat och ansträngt oss så till den milda grad att vi vid många tillfällen “gått förbi” utan att vi själva förstått det. En engelsman kan säkert komma hit och vara alldeles knäckt över att vi t.ex. har så bra studior, eller duktiga studiomusiker, helt i klass med proffsen i USA och England.
— Jag minns en gång när jag var i en studio i New York där bl.a. Stevie Wonder hade spelat in någon superplatta. Gissa vad dom hade för eko; jo en Orban-fjäder! Sedan var jag i en annan studio där det fanns ett antal Sennheiser mikrofoner, som för oss inte är speciellt märkvärdiga. Vad spelade amerikanarna in med dessa? Bob Dylans sångpålägg! För dem var Sennheiser-miken en exklusiv sak tack vare att den tillverkas i Europa. I en legendarisk studio som Electric Ladyland kunde man finna häftplåster och gamla delar från gökur som höll ihop mixerborden!
SHOWTIME: Du har ju en avancerad egen studio hemma i vardagsrummet där du bl.a. gör en massa egna inspelningar. Är det musikern Mikael B Tretow som tittar fram då?
MBT: Jag har hela tiden velat spela själv, jag var ju trots allt musiker från början. Men när jag kom in på Metronome blev jag knäckt av alla duktiga studiomusiker, så jag kom inte att ta i ett instrument på flera år. När jag är klar med “Chess” ska jag faktiskt gå och lära mig spela efter noter, för det har jag aldrig kunnat. Utan tvekan är det en fördel att kunna noter!
An 1984 interview with Michael B. Tretow from the SHOWTIME magazine.
In the November issue of SHOWTIME you could read about Michael B Tretow and his early period as a technician. In this second and final article, Michael continues to talk about the recording job, the Polar studio and digital recordings. He also compares various producers and puts in Sweden in a music-technical perspective.
SHOWTIME: How did it feel to be able to step into a studio like Polar with all its possibilities?
MBT: It was the dream that came true, clearly! Suddenly, I was able to work with both close-up and distance on the microphones, without loosing a lot of other instruments. This was a procedure that was almost impossible in other studios, because they did not have different rooms that were completely separated from each other. At Polar we have five different rooms with very different acoustic environments, eg. glass and marble room for the grand piano or drum set. There you can move the microphones at different distances and search for the best sound without fear that other sound goes into the same microphones.
SHOWTIME: Where does the development with distance microphones come from?
MBT: Yes, it really is a decline to something you worked long before. I remember that when I started using ambiency microphones, there was hardly anyone who used that technique. It was probably the "live feeling" that I was looking for already then.
SHOWTIME: Pretty soon you came to use the digital technology at Polar, how did you feel and how did it sound?
MBT: In the beginning I thought it sounded cold and nasty, but the music has changed too, now I think it sounds quite right. I do not react at all to the digital sound nowadays, rather I think that analog sounds fuzzy!
SHOWTIME: The "Super Trouper" LP is said to be digitally recorded, but there are some analog elements there after all?
MBT: A couple of the songs are analogously mixed. I was so disturbed at the beginning of the "cold" digital sound that I mixed down some songs analogously. Today I would not have done so, but then it did not feel good with the digital sound.
SHOWTIME: If we were to enter into your cooperation with Björn and Benny, how are they as producers?
MBT: Björn and Benny are unique, both as people and as musicians, clearly better than other producers, simply outstanding! There is an incredible warmth in the music they create.
SHOWTIME: How much does the arrangement and empathy mean in a song?
MBT: The arrangements mean everything! To come and beat the loose E-string on the electric base and think that it should sound like the base in "When I'm Sixty-Four" just doesn't work.
- Björn and Benny are very aware of the importance of the arrangements.
- Nor should one forget Agnetha's and Frida's significance in this context. Their song means a lot, especially as they sing with such energy and conviction. Something that is often lacking on Swedish records.
- When we record it is with a tremendous energy and dreadfulness, everyone is betting everything and throwing himself headlong performing the burn. Sometimes it fails, but then we fix the errors with a little "punch in" here and there!
SHOWTIME: What was it like to work with a producer like Mike Chapman on Agnetha's solo LP?
MBT: I was very exited for the collaboration with Mike, and also admired his records. But there were no drastic things you had to learn from him, rather the other way around! In fact, he and other foreign producers often turn on things that we in Sweden do not think are remarkable at all. Among other things, Adam Ant came and used strings and winds on every song and thought it was very cool, while we thought it sounded like typical Sylvia Vrethammar accompaniment or Dutch schlager.
SHOWTIME: How is it that foreign producers turn on completely different things from us?
MBT: They think it sounds exotic. An accordion or a spilopipa can crack a foreign producer!
SHOWTIME: You mean that little Sweden nevertheless claims to be quite good internationally?
MBT: Yes, no doubt. The attitude in Sweden has always been that "why does it sound so good in England and the US, why can we never sound like that?". We have worked and therefore made every effort to the gentle degree that we on many occasions "passed by" without ourselves understanding it. An Englishman can surely come here and be really crazy about that we has so good studios, or talented studio musicians, completely in class with the pros in the US and England.
- I remember once when I was in a studio in New York where Stevie Wonder had recorded some super record. Guess what they used for echo; of all, an Orban feather! Then I was in another studio where there were a number of Sennheiser microphones, which for us are not particularly remarkable. What did the Americans play with these? Bob Dylan's song addiction! For them, the Sennheiser mix was an exclusive thing because it is manufactured in Europe. In a legendary studio like Electric Ladyland you could find adhesive patches and old parts from cuckoo clock that held the mixer tables together!
SHOWTIME: You have an advanced own studio at home in the living room where you among other things. makes a lot of own recordings. Is it the musician Mikael B Tretow looking forward then?
MBT: I have always wanted to play myself, after all I was a musician from the beginning. But when I entered the Metronome I was cracked by all the good studio musicians, so I did not come in for an instrument for several years. When I have finished with "Chess" I should actually go and learn to play by notes, because I have never been able to. Without a doubt it is an advantage to be able to read notes!
►diffusion and translation by Contro from the ABBA Forum
[SHOWTIME] Michael B. Tretow
En la edición de noviembre de SHOWTIME, puedes leer sobre Michael B Tretow y su primer período como técnico. En este segundo y último artículo, Michael continúa hablando sobre el trabajo de grabación, el estudio Polar y las grabaciones digitales. También compara a varios productores y pone en Suecia en una perspectiva técnico-musical.
SHOWTIME: ¿Cómo se sintió al poder ingresar a un estudio como Polar con todas sus posibilidades?
MBT: ¡Fue el sueño que se hizo realidad, claramente! De repente, pude trabajar tanto con el primer plano como con la distancia en los micrófonos, sin perder muchos otros instrumentos. Este era un procedimiento que era casi imposible en otros estudios, porque no tenían habitaciones diferentes que estuvieran completamente separadas entre sí. En Polar tenemos cinco salas diferentes con ambientes acústicos muy diferentes, por ejemplo. Sala de cristal y mármol para piano o batería. Allí puede mover los micrófonos a diferentes distancias y buscar el mejor sonido sin temor a que otro sonido entre en los mismos micrófonos.
SHOWTIME: ¿De dónde proviene el desarrollo con micrófonos a distancia?
MBT: Sí, realmente es una disminución de algo en lo que trabajaste mucho antes.Recuerdo que cuando comencé a usar micrófonos de ambiente, casi nadie usaba esa técnica. Probablemente era el "sentimiento vivo" que estaba buscando en ese momento.
SHOWTIME: Muy pronto llegó a usar la tecnología digital en Polar, ¿cómo se sintió y cómo sonó?
MBT: Al principio pensé que sonaba frío y desagradable, pero la música también ha cambiado, ahora creo que suena bastante bien. Hoy en día no reacciono en absoluto ante el sonido digital, ¡más bien creo que los sonidos analógicos son borrosos!
SHOWTIME: LPn "Super Trouper" se dice que está grabado digitalmente, ¿pero hay algunos elementos analógicos allí después de todo?
MBT: Un par de canciones se mezclan de forma análoga. Estaba tan perturbado al comienzo del sonido digital "frío" que mezclé algunas canciones de forma análoga. Hoy no lo habría hecho, pero luego no se sentía bien con el sonido digital.
SHOWTIME: Si fuéramos a colaborar con Björn y Benny, ¿cómo son ellos como productores?
MBT: Björn y Benny son únicos, como personas y como músicos, claramente mejores que otros productores, ¡simplemente sobresalientes! Hay un calor increíble en la música que crean.
SHOWTIME: ¿Cuánto significa el arreglo y la empatía en una canción?
MBT: ¡Los arreglos significan todo! Venir y vencer la cuerda suelta de E en la base eléctrica y pensar que debería sonar como la base de "When I'm Sixty-Four" simplemente no funciona.
- Björn y Benny están muy conscientes de la importancia de los arreglos.
- Tampoco se debe olvidar el significado de Agnetha y Frida en este contexto. Su canción significa mucho, especialmente cuando cantan con tanta energía y convicción. Algo que suele faltar en los platos suecos.
- Cuando grabamos es con una energía tremenda y terrible, todos apostamos todo y nos lanzamos precipitadamente a la quema. A veces va al bosque, pero luego arreglamos los errores con un poco de "pinchado" aquí y allá.
SHOWTIME: ¿Cómo fue trabajar con un productor como Mike Chapman en el solo LP de Agnetha?
MBT: Fui muy educado para la colaboración con Mike y también admiré sus platos. Pero no hubo cosas drásticas que tuvieras que aprender de él, ¡sino al revés! De hecho, él y otros productores extranjeros a menudo recurren a cosas que nosotros en Suecia no creemos que sean notables en absoluto. Entre otras cosas, Adam Ant vino y manejó cuerdas y golpes en canciones alternativas y pensó que era una bola completa, mientras que nosotros pensamos que sonaba como la típica compinche de Sylvia Vrethammar o el Schlager holandés.
SHOWTIME: ¿Cómo es que los productores extranjeros se vuelven diferentes a nosotros?
MBT: Piensan que suena exótico. ¡Un acordeón o una spilopipa pueden quebrar a un productor extranjero!
SHOWTIME: ¿Quieres decir que la pequeña Suecia, sin embargo, afirma ser bastante buena a nivel internacional?
MBT: Sí, sin duda. La actitud en Suecia siempre ha sido que "¿por qué suena tan bien en Inglaterra y los Estados Unidos, por qué nunca podemos sonar así?".Hemos trabajado y, por lo tanto, hemos hecho todo lo posible hasta el punto de que en muchas ocasiones "pasamos" sin que lo entendamos. Un inglés seguramente puede venir aquí y estar realmente loco por eso. tiene tan buenos estudios, o talentosos músicos de estudio, completamente en clase con los profesionales en los Estados Unidos e Inglaterra.
- Recuerdo una vez cuando estaba en un estudio en Nueva York donde Stevie Wonder había grabado alguna super placa. Adivina qué tuvieron que hacer eco;Después de todo, una pluma de Orban! Luego estuve en otro estudio donde había varios micrófonos Sennheiser, que para nosotros no son particularmente notables. ¿Qué jugaron los americanos con estos? Adicción a la canción de Bob Dylan! Para ellos, la mezcla de Sennheiser era exclusiva porque se fabrica en Europa. En un estudio legendario como Electric Ladyland, ¡puedes encontrar parches adhesivos y piezas antiguas del reloj de cuco que mantenían juntas las mesas de la mesa de mezclas!
SHOWTIME: Usted tiene un estudio propio avanzado en su casa, en la sala de estar, entre otras cosas. Realiza muchas grabaciones propias. ¿Es el músico Mikael B Tretow mirando hacia adelante entonces?
MBT: Siempre quise tocar yo, después de todo, fui músico desde el principio. Pero cuando entré en el Metrónomo todos los buenos músicos de estudio me quebraron, así que no fui a tocar un instrumento durante varios años. Cuando haya terminado con "Ajedrez", debería ir a aprender a tocar notas, porque nunca he podido. ¡Sin duda alguna es una ventaja poder tomar notas!
www.blaskoteket.se/artiklar/showtime/1984-12/michael-b-tretow/
https://www.facebook.com/legacy/notes/392221914837671/