October 18, 2023
October 17, 2023
Vemod undercover : boken om ABBA - "Melancholy Uncovered"
ENTREVISTA: JAN GRADVALL, ACTUAL CON EL NUEVO LIBRO DE ABBA VEMOD UNDERCOVER
El periodista musical Jan Gradvall entrevista desde hace décadas a artistas y grupos, no pocas veces en relación con conciertos en directo. Ahora él mismo está de gira. Con el recién publicado "Vemod undercover - el libro sobre Abba", visita librerías suecas y habla sobre el proceso de escritura. Christel Valsinger de MI lo capturó para una entrevista en su antigua ciudad natal de Linköping.
Cuando Jan Gradvall regresa a Linköping, suele aparecer en su cuenta de Instagram alguna vieja anécdota sobre su ciudad natal. No pocas veces con un toque formativo.
Esta vez se trata de cómo, como promotor de conciertos de 19 años, una vez ayudó a Kirk Brandon de Theatre of Hate a registrarse en el Park Hotel al lado de la estación de tren. El pie de foto de la foto del pequeño hotel amarillo consigue decir algo sobre el post-punk, así como sobre la historia de la música local y el desarrollo urbano sueco en un solo párrafo. Una referencia estrecha se convierte en el punto de partida de algo más amplio, más general.
El libro de Abba que tardó unos años en escribir y que acaba de salir a la venta también funciona de la misma manera. Vemod encubierto no es una biografía de la banda contada cronológicamente. En cambio, los capítulos se centran en diversos fenómenos y eventos que fueron importantes para el desarrollo y el éxito de Abbas, como las bandas de baile, los vinilos de 12 pulgadas, el arenque y el "mal inglés".
¿Qué pensaste que faltaba en la historia registrada de Abba en el pasado?
- Los libros de Abba que existen están muy dirigidos a los fans de Abba. He querido escribir desde una visión ajena a Abba. ¿Qué ha significado Abba para Suecia y qué ha significado Suecia para Abba? Se necesita un libro que lo explique. Deberías poder leer el libro sin ser fanático de Abba.
¿Cuándo nació la idea del libro?
- En parte cuando hice un reportaje sobre Abba en DI (Dagens Industri) en 2013. Fue la primera vez que los cuatro acordaron hablar en un reportaje desde 1982. Luego hubo algunos que se preguntaron si no debería escribir nada más. Pero sentí que no quería en absoluto escribir una biografía y no creo que Abba quisiera hacerlo tampoco; no existe una biografía oficial de Abba.
- Lo que me redimió fue cuando mi editor, Daniel Sandström de Bonniers, me regaló el libro Uno, dos, tres, cuatro de Craig Brown, que trata sobre Los Beatles. No está contado de la A a la Z y no recorre todas las giras y discos de los Beatles, sino que construye un mosaico de historias. Me hizo darme cuenta de que puedo escribir mi libro sobre Abba.
- Incluso tenía un post it en la computadora que decía "Yo soy el que escribe el libro" - para no perderme. Cuando empiezas a investigar, la investigación casi puede devorarte. Así que traté de dar marcha atrás y pensar que seguiré escribiendo como lo hago habitualmente. Establecer paralelos con las cosas a mi manera.
Abba es el núcleo del libro, pero trata mucho de lo que sucede a su alrededor. ¿Por qué?
- En parte porque era más divertido escribir de esa manera, pero también porque tenía esta perspectiva. Periodistas extranjeros me han entrevistado bastante sobre Abba y la música sueca. Y cada vez que intentas explicar qué es una banda de baile, por ejemplo, no entienden a qué te refieres. Aunque el libro está escrito en sueco, lo tenía conmigo: ¿qué es una banda de baile, qué es el raggare, qué son los parques folclóricos?
¿Has sentido alguna presión? Una parte bastante grande de la industria musical está y ha estado involucrada en Abba.
- Sí, y sé que habrá opiniones sobre cosas que elegí no incluir. Pero creo que el museo Abba sí existe y está muy bien hecho a su manera. En mi libro, lo que está en el foco es la música; esto de la ropa, por ejemplo, no es tan interesante. Abba habría crecido exactamente igual si hubiera comprado ropa de Armani como lo hicieron todos los demás artistas. Quería volver a cómo suena Abba y por qué la gente todavía está interesada en ellos.
- Ya no se trata de nostalgia. Entonces los jóvenes de 20 años no escucharían a Abba hoy.
¿No hay fotos en él?
- Lo discutimos, pero sentí que es mejor sin él. Al mismo tiempo no confío en mí mismo porque no tengo un buen toque comercial. Pero el editor estuvo de acuerdo y me alegro por eso, se nota que es un tipo de libro diferente. Estuve involucrado en la realización de Abba – the Photobook (Max Ström 2014), así que ya existe.
¿Por qué amas a Abba? ¿Porque supongo que sí?
- Sí. El primer LP que compré con mi propio dinero fue Waterloo, 1974. Yo tenía entonces 10 años. Entonces me quedé con Abba. Fue entonces cuando empezó a despegar mi gran interés por la música y me gustaba tanto el pop como el disco y el punk. Luego quizás no firmé con los discos de Abba algunos años, pero siempre me han gustado las buenas canciones. Siempre vuelvo a escuchar buenas canciones de tres minutos, independientemente del género, y nadie lo hace mejor que Abba.
¿Los has visto en vivo?
- ¡No nunca! Muchos los vieron aquí en Folkets Park, pero para mí era demasiado pronto. Entonces yo tenía entre 11 y 12 años. Entonces probablemente también tenga que ver con, como yo llamé cambios en el libro, la visión del movimiento progresista sobre Abba. La primera banda que vi en vivo fue Hoola Bandola Band, cuando tenía 12 años. Lo cual es un poco gracioso ahora que escribí un libro sobre Abba.
¿Qué crees que es lo que hace que Abba siga existiendo hoy?
- Si alguien se enciande Satisfacción con los Rolling Stones, todo el mundo escucha, aunque les guste, que es una canción antigua. Pero canciones como Dancing Queen o The Winner Takes It All, no están en una época así. Están terriblemente bien producidos. No pertenecían a ningún género ni siquiera cuando surgieron. Entonces creo que se trata de que Abba sea siempre muy ellos mismos.
- ¡Luego está Mamá Mía! por supuesto muy importante. Tanto el musical como las películas han tenido éxito y han atraído a un número increíble de personas.
¿Qué pensaste cuando escuchaste que Abba lanzaría un nuevo álbum en 2021?
- No estaba nada preparado para ello y, de hecho, sentí cierto escepticismo. Pero pensé que resultó genial.
- Algunos se preguntaron por qué no trabajaron, por ejemplo, con Max Martin en un nuevo álbum. Pero Abba nunca hizo eso. Es Benny quien hace las canciones. Es una especie de terquedad, probablemente también un poco temerario, pero así lo harán hasta que ya no estén vivos. Nunca dejarían que nadie más entrara y jugueteara con la música.
No, ¿por qué lo harían?
- Todos los demás lo hacen. Los Stones cantan con Lady Gaga. Barry Gibb colabora con artistas country. Abba simplemente: "olvídalo". Llaman a los mismos músicos de siempre. Es su mundo.
Texto y foto: Christel Valsinger
--------------------------------------
17 DE OCTUBRE DE 2023
INTERVJU: JAN GRADVALL, AKTUELL MED NYA ABBA-BOKEN VEMOD UNDERCOVER
I decennier har musikjournalisten Jan Gradvall intervjuat artister och band, inte sällan i samband med livekonserter. Nu är han själv på turné. Med nyutkomna “Vemod undercover – boken om Abba”, besöker han svenska bokhandlar och berättar om skrivprocessen. MI:s Christel Valsinger fångade in honom för en intervju i forna hemstaden Linköping.
När Jan Gradvall återvänder till Linköping dyker det ofta upp någon gammal anekdot om hemstaden på hans Instagramkonto. Inte sällan med en bildande twist.
Den här gången gäller det hur han som 19-årig konsertarrangör en gång hjälpte Kirk Brandon i Theatre of Hate att checka in på Park Hotel intill järnvägsstationen. Bildtexten till fotot av det lilla gula hotellet lyckas säga något om såväl postpunk som lokal musikhistoria och svensk stadsutveckling i ett enda stycke. En smal referens blir utgångspunkten för något större, mer allmängiltigt.
Ungefär så fungerar också den Abba-bok som han ägnat några år åt att skriva och som precis släppts i butik. Vemod undercover är ingen kronologiskt berättad bandbiografi. Istället gör kapitlen nedslag i olika fenomen och händelser som haft betydelse för Abbas utveckling och framgång, som t ex dansband, 12-tumsvinyl, sill och “bad english”.
Vad tyckte du saknades i den nedtecknade berättelsen om Abba sedan tidigare?
– De Abba-böcker som finns är väldigt inriktade på Abbas fans. Jag har velat skriva med en utomståendes blick på Abba. Vad har Abba betytt för Sverige och vad har Sverige betytt för Abba? Det behövs en bok som förklarar det. Man ska kunna läsa boken utan att vara Abba-fan.
När föddes idén till boken?
– Dels när jag gjorde ett reportage om Abba i DI (Dagens Industri) 2013. Det var första gången som alla fyra gick med på att tala i ett reportage sedan 1982. Då var det en del som undrade om jag inte borde skriva något längre. Men jag kände att jag absolut inte ville skriva en biografi och det tror jag inte att Abba vill egentligen heller – det finns ingen officiell Abba-biografi.
– Det som blev förlösande var när min förläggare, Daniel Sandström på Bonniers, gav mig boken One, two, three, four av Craig Brown, som handlar om The Beatles. Den är inte berättad från A till Ö och går inte igenom alla Beatles’ turnéer och skivor, utan den bygger snarare en mosaik av berättelser. Det fick mig att inse att jag kan göra min bok om Abba.
– Jag hade till och med en post it-lapp på datorn där det stod “det är jag som skriver boken” – för att inte tappa bort mig själv. När man börjar göra research så kan researchen nästan äta upp en. Så jag försökte backa och tänka att jag ska fortsätta att skriva som jag brukar göra. Dra paralleller till saker och ting på mitt sätt.
Abba är kärnan i boken, men det handlar mycket om det som händer runtomkring. Varför?
– Dels för att det var roligare att skriva på det sättet, men också för att jag hade det här utifrånperspektivet. Jag har blivit intervjuad ganska mycket av utländska journalister om Abba och svensk musik. Och varje gång man ska försöka förklara vad till exempel dansband är så förstår dom inte vad man menar. Så även om boken är skriven på svenska så har jag haft det med mig: vad är dansband för nånting, vad är raggare, vad är folkparker?
Har du känt någon press? En ganska stor del av musikbranschen är ju, och har varit, inblandad i Abba.
– Ja och jag vet att det kommer att finnas åsikter om sånt som jag valt att inte ta med. Men jag tänker att Abba-museet finns ju och är väldigt bra gjort på sitt sätt. I min bok är det musiken som står i fokus – det här med kläderna till exempel är inte så intressant. Abba hade blivit exakt lika stora om de hade köpt Armanikläder som alla andra artister gjorde. Jag ville gå tillbaka till hur Abba låter och varför folk fortfarande är intresserade av dem.
– Det handlar ju heller inte om nostalgi längre. Då skulle inte 20-åringar lyssna på Abba idag.
Det är inga bilder i?
– Vi diskuterade det, men jag kände att det är coolare utan. Samtidigt så litar jag inte på mig själv för jag har ingen bra kommersiell touch. Men förlaget gick med på det och det är jag glad för, det markerar att det är en annan sorts bok. Jag var med och gjorde Abba – the Photobook (Max Ström 2014) så den finns ju redan.
Varför älskar du Abba? För det antar jag att du gör?
– Ja, det gör jag. Den första LP jag köpte för egna pengar var Waterloo, 1974. Då var jag 10 år. Sen höll jag faktiskt fast vid Abba. Det var då mitt stora musikintresse började ta fart och jag gillade pop lika mycket som disco och punk. Sen skyltade jag kanske inte med Abba-skivorna vissa år, men jag har alltid gillat bra låtar. Bra treminuterslåtar, oavsett genre, återkommer jag alltid till och ingen gör det bättre än Abba egentligen.
Har du sett dem live?
– Nej, aldrig! Många såg dom ju i Folkets Park här men det var lite för tidigt för mig. Jag var 11-12 år då. Sen har det nog också att göra med, som jag skriver om i boken, proggrörelsens syn på Abba. Det första band jag såg live var Hoola Bandola Band, när jag var 12. Vilket är lite roligt nu när jag skrivit en bok om Abba.
Vad är det som gör att Abba håller än idag, tror du?
- Si alguien se enciende Satisfaction med Rolling Stones så hör alla, även om de tycker om den, att det är en gammal låt. Men låtar som Dancing Queen eller The Winner Takes It All, befinner sig inte i en era på det sättet. De är så fruktansvärt välproducerade. De tillhörde inte någon genre ens när de kom egentligen. Så jag tror att det handlar om att Abba alltid varit väldigt egna.
– Sen är Mamma Mia! såklart jätteviktig. Både musikalen och filmerna har tickat på och lockat in otroligt många.
Vad tänkte du när du fick veta att Abba skulle släppa ett nytt album 2021?
– Jag var inte alls beredd på det och kände faktiskt en viss skepsis. Men jag tyckte att det blev jättebra.
– En del undrade varför de inte jobbade med t ex Max Martin på ett nytt album. Men Abba har aldrig gjort så. Det är Benny som gör låtarna. Det är nån sorts tjurskallighet, säkert lite dumdristighet också, men det är så de kommer att göra tills de inte lever längre. De skulle aldrig låta någon annan gå in och mixtra med musiken.
Nej varför skulle de göra det?
– Alla andra gör det. Stones sjunger med Lady Gaga. Barry Gibb samarbetar med countryartister. Abba bara: “glöm det.” De ringer samma gamla musiker. Det är deras värld.
Text och foto: Christel Valsinger
16, October 2023
No hay comentarios:
Publicar un comentario