2017-08-03 15:32

El parque de la ciudad de Eskilstuna en 1965. Anni-Frid Lyngstad junto con Ragnar Fredriksson al bajo y Gunnar Sandevärn al piano.
Foto: Privada
Gunnar y ABBA-Frida se reúnen en Torshälla el sábado
El sábado, Gunnar Sandevärn subirá a un escenario en Torshälla junto con la estrella de ABBA Anni-Frid Lyngstad. No es exactamente la primera vez. A mediados de los años 60 subían al escenario ocho veces por semana. ¡Siete noches y luego un concierto extra!
2017-08-03 15:32
Eva Axelsson
‒Había baile por todas partes y todos los restaurantes querían una orquesta. En aquella época, para un músico había todo el trabajo posible.
Junto con Anni-Frid Lyngstad y su primer marido Ragnar Fredriksson, Gunnar Sandevärn condujo a Mälardalen en un viejo Volvo Duet. El coche pertenecía a la empresa de alfombras que dirigía la familia de Ragnar y Gunnar recuerda las frías noches de invierno en el asiento trasero del dúo cuando regresaba a casa después de sus últimos conciertos.
‒Cabalgamos en el escenario con ropa, camisa fina, chaqueta y pantalón, sin importar la temporada. Y siempre era Anni-Frid quien conducía. Ragnar y yo medio dormidos en el asiento trasero, cansados después del concierto y después de arrastrar instrumentos y altavoces de un lado a otro del coche. Además del ruido del motor y el traqueteo de los amuletos de la pulsera de Anni-Frid cuando cambió de marcha, el coche estaba en completo silencio.
Pero lo tomamos desde el principio: cuando Gunnar Sandevärn fundó su orquesta, llamada orquesta de Gunnar Sandevärn, ya tenía mucho control sobre el pájaro cantor de Torshälla.
‒Mi padre era cantor y maestro de escuela y me había dicho que sus lecciones de manejo a menudo terminaban con la clase sugiriendo: "Deja que Anni-Frid cante". Yo mismo la escuché por primera vez en 1960 en el gimnasio de la institución educativa de Eskilstuna. Tenía sólo 15 años en ese momento, pero ya era una cantante de pleno derecho.
Fundó su orquesta en 1964, el mismo año en que Ragnar Fredriksson y Anni-Frid Lyngstad se casaron.
‒Cuando se fueron de luna de miel, tuve que pedir prestado el coche de Ragge y detuve a Sörmland y conseguí un trabajo. Cuando llegaron a casa desde Canarias, ya teníamos todo reservado. Tocamos en veladas de baile en Eskilstuna, Enköping, Köping, Västerås y Estocolmo.
Gunnar Sandevärn mantuvo un libro adecuado tanto de conciertos como de indicadores y todavía tiene todos los contratos en sus escondites. Así, después de algunas búsquedas, se puede deducir que la broma para una velada de entretenimiento en el restaurante Lido en Eskilstuna el 18 de abril de 1966 era de 75 coronas suecas por miembro de la orquesta. El propio Gunnar Sandevärn recibió cinco coronas extra como director.
Los tres tenían otros trabajos que atender y también niños pequeños en casa. Fueron años de perros reales que requirieron tanto energía como mucho cuidado de niños. Las muchas tardes que pasaba desde casa también consumían la boda, recuerda Gunnar Sandevärn, que tenía sólo 19 años cuando se casó por primera vez.
Pero no se pudo ocultar la música y, aunque el trío del dúo finalmente se disolvió, el trabajo irresistiblemente divertido frente a los micrófonos los había unido de por vida.
‒No tuvimos tiempo de salir con tantas personas aparte de los demás. Para nosotros, la fiesta y la relajación consistía en sentarnos algún día después de un concierto y compartir juntos, a altas horas de la noche, la tentación de Jansson.
Su vida musical compartida terminó cuando Gunnar Sandevärn recibió una oferta que no pudo rechazar. La Norwegian American Line necesitaba un pianista y durante un par de años tocó de ida y vuelta a través del Atlántico entre Oslo y Nueva York.
‒Pero hemos seguido manteniéndonos en contacto. Cuando jugué con Ingmar Nordströms en Hamburger Börs, pude tomar prestado el primero de Frida y Benny en Estocolmo. Era un lujo, porque en ese momento Ingmar y yo dormíamos con los pies irritados en una pequeña habitación en Drottningholm. La gente apenas lo cree cuando lo cuentas ahora. Pero así era antes de que finalmente nos cambiáramos a Esso Motorhotel...
‒Y hace unos años, cuando falleció mi esposa Pia, Anni-Frid me apoyó con correos electrónicos reflexivos. Después de todo, ella misma ha pasado por cosas difíciles, el divorcio y la muerte, y ha mencionado cosas que afectan a quienes se quedan solos.
¿Cómo se han preparado usted y Anni-Frid Lyngstad para el sábado?
‒No mucho. Ella lo quiere espontáneamente. Pero he escrito una serie de puntos que planeamos abordar: las canciones que ella cantaba, los chistes que recibíamos, cómo pasábamos el rato en familia y pastoreábamos a los hijos de los demás. Luego reproduciremos los discos que Anni-Frid ha querido. "Juega tanto ABBA como quieras, porque entonces la gente será feliz", ha orado. (Spela hur mycket ABBA som helst, för då blir folk glada )Además, habrá algunos de sus primeros sencillos. "En ledig dag, "Du är så underbart rar" och "Simsalabim".
Por cierto, este último tiene como letrista a Gunnar Sandevärn.
Gunnar Sandevärn, por el contrario, no tendrá ningún piano en el escenario.
‒No, Anni-Frid es una profesional. Ella sabe lo que se necesita. No queremos correr el riesgo de que nadie se sienta tentado a pedir un número de canción.
¿Por qué pasaron 40 años antes de que Anni-Frid recibiera el premio de música del municipio de Eskilstuna?
‒Quizás porque vivió mucho tiempo en el extranjero. Quizás porque ella no se promocionó de la misma manera que nosotros que nos quedamos aquí todo el tiempo. Quizás porque es un poco tímida. Quizás el Jantelagen también haya jugado un cierto papel.
¿Por qué aceptó venir a Torshälla el sábado?
‒Tampoco puedo dar una respuesta directa a eso.
¿Había venido sin tu participación?
Gunnar Sandevärn se ríe avergonzado y dice:
‒Suena demasiado jactancioso, pero somos buenos viejos amigos y probablemente ella dijo que no iría aquí a menos que yo también quisiera estar en el escenario.
Así que el sábado vuelven a estar allí, el cantante y el pianista. Dos zorros escénicos experimentados con Torshälla, cientos de conciertos y un dúo relajado como denominador común.
El sábado, Gunnar Sandevärn es entrevistado junto con su viejo amigo y compañero músico Anni-Frid Lyngstad en el escenario al aire libre de Krusgårdsparken en Torshälla.
Foto: ¡Fotógrafo desaparecido!
Gunnar Sandevärn
Es: Profesor jubilado de sueco y música.
No es: Retirado de la música. Toca en el Superduo y en el Storbandet de Lilla y toca música en residencias de ancianos de la parroquia de Torshälla. "Estoy muy agradecido a mi papá que me enseñó a tocar el piano"
Año: 75.
Made: Músico a tiempo completo en Ingmar Nordström. Espectáculos de taberna en Hamburger Börs, Berna y el Príncipe Heredero. Touring folk parks, tocado con Hasse & Tage, lanzó 12 LP, siete de los cuales fueron oro y platino. Escribió alrededor de 100 letras. La lista es aún más larga, pero no todo encaja aquí...
Actualidad: Entrevistado junto con Anni-Frid Lyngstad en un escenario al aire libre en Torshälla el sábado 19 de agosto. 2017
Gunnar och ABBA-Frida återförenas i Torshälla på lördag
På lördag kliver Gunnar Sandevärn upp på en scen i Torshälla tillsammans med ABBA-stjärnan Anni-Frid Lyngstad. Det är inte första gången precis. I mitten av 1960-talet hände det att de intog scenen åtta gånger i veckan. Sju kvällar och så en extraspelning!

Stadsparken i Eskilstuna 1965. Anni-Frid Lyngstad tillsammans med Ragnar Fredriksson på bas och Gunnar Sandevärn på piano.
Foto: Privat
Övrigt
2017-08-03 15:32
Eva Axelsson
‒Det dansades överallt och varenda restaurang ville ha en orkester. På den tiden fanns hur mycket jobb som helst för en musiker.
Tillsammans med Anni-Frid Lyngstad och hennes förste man Ragnar Fredriksson kuskade Gunnar Sandevärn Mälardalen runt i en gammal Volvo Duett. Bilen tillhörde mattfirman som Ragnars familj drev och Gunnar minns kalla vinternätter i duettens baksäte på väg hem från sena spelningar.
‒Vi åkte i scenkläderna, tunn skjorta, kavaj och byxor, oavsett årstid. Och det var alltid Anni-Frid som körde. Jag och Ragnar halvsov i baksätet, trötta efter spelningen och efter att ha släpat instrument och högtalare fram och tillbaka från bilen. Förutom motorljudet och skramlet från berlockerna på Anni-Frids armband när hon växlade, var det knäpptyst i bilen.
Men vi tar det från början: När Gunnar Sandevärn startade sin orkester - döpt just till Gunnar Sandevärns orkester - hade han redan en hel del koll på sångfågeln från Torshälla.
‒Min pappa var kantor och skollärare och hade berättat om att hans körlektioner ofta avslutades med att klassen föreslog: "Låt Anni-Frid sjunga". Själv hörde jag henne första gången 1960 i läroverkets gymnastiksal inne i Eskilstuna. Hon var bara 15 år då, men redan en fullfjädrad sångerska.
Han startade sin orkester 1964, samma år som Ragnar Fredriksson och Anni-Frid Lyngstad gift sig.
‒När de åkte på smekmånad fick jag låna Ragges bil och drog Sörmland runt och fixade jobb. När de kom hem från Kanarieöarna var vi helt fullbokade. Vi spelade på danskvällar i Eskilstuna, Enköping, Köping, Västerås och Stockholm.
Gunnar Sandevärn förde ordentlig bok över både spelningar och gage och har fortfarande samtliga kontrakt kvar i sina gömmor. Således går det efter lite bläddrande att utläsa att gaget för en kvälls underhållning på restaurang Lido i Eskilstuna den 18 april 1966 var 75 kronor per orkestermedlem. Själv fick Gunnar Sandevärn fem kronor extra såsom varande kapellmästare.
Alla tre hade andra jobb att sköta och dessutom små barn därhemma. Det var riktiga hundår som krävde både energi och en hel del barnvakt. De många kvällarna hemifrån tärde dessutom på äktenskapet minns Gunnar Sandevärn som bara var 19 år när han gifte sig första gången.
Men musiken gick inte att hålla sig ifrån och trots att trion i Duetten så småningom upplöstes så hade det oemotståndligt roliga slitet framför mikrofonerna svetsat dem samman för livet.
‒Vi hade inte tid att umgås med så många andra än varandra. Fest och avkoppling för oss var att någon gång sitta ned efter en spelning och sent på natten dela på en Janssons frestelse tillsammans.
Deras gemensamma musikerliv tog slut när Gunnar Sandevärn fick ett erbjudande han inte kunde tacka nej till. Norska Amerikalinjen behövde en pianist och under ett par år spelade han sig fram och tillbaka över Atlanten mellan Oslo och New York.
‒Men vi har fortsatt att hålla kontakten. När jag spelade med Ingmar Nordströms på Hamburger Börs fick jag låna Frida och Bennys etta i Stockholm. Det var lyx, för just då sov jag och Ingmar skavfötters i ett litet rum ute i Drottningholm. Det tror ju folk knappt på när man berättar det nu. Men så var det innan vi så småningom bytte upp oss till Esso motorhotell...
‒Och för några år sedan, när min fru Pia gick bort, stöttade Anni-Frid med genomtänkta mejl. Hon har ju själv gått igenom svåra saker, skilsmässa och dödsfall, och tog upp saker som drabbar den som blir ensam.
Hur har du och Anni-Frid Lyngstad förberett er inför lördagen?
‒Inte mycket. Hon vill ha det spontant. Men jag har skrivit ned ett antal punkter som vi planerar att ta upp: Sångerna hon sjöng, gagerna vi fick, hur vi umgicks familjevis och vallade varandras barn. Sedan ska vi spela skivor som Anni-Frid har önskat sig. "Spela hur mycket ABBA som helst, för då blir folk glada" har hon bett. Dessutom blir det några av hennes tidiga singlar. "En ledig dag", "Du är så underbart rar" och "Simsalabim".
Den sistnämnda har för övrigt Gunnar Sandevärn som textförfattare.
Något piano kommer Gunnar Sandevärn däremot inte att ha med sig upp på scenen.
‒Nej, Anni-Frid är proffs. Hon vet vad som krävs. Vi vill inte riskera att någon lockas att fråga efter ett sångnummer.
Varför dröjde det 40 år innan Anni-Frid fick Eskilstuna kommuns musikpris?
‒Kanske för att hon bott utomlands länge. Kanske för att hon inte marknadsfört sig på samma sätt som vi som funnits kvar här hela tiden. Kanske för att hon är lite blyg. Kanske har även Jantelagen spelat en viss roll.
Hur kommer det sig att hon tackat ja till att komma till Torshälla på lördag?
‒Det kan jag inte heller ge något rakt svar på.
Hade hon kommit utan din medverkan?
Gunnar Sandevärn skrattar generat och säger:
‒Det låter alldeles för skrytigt, men vi är ju gamla goda vänner och hon har nog faktiskt sagt att hon inte skulle åka hit om inte jag också ville vara med på scenen.
Så på lördag står de där igen, sångerskan och pianisten. Två rutinerade scenrävar med Torshälla, hundratals spelningar och en utkyld duett som gemensam nämnare.
På lördag intervjuas Gunnar Sandevärn tillsammans med sin gamla vän och musikerkollega Anni-Frid Lyngstad på utomhusscenen i Krusgårdsparken i Torshälla.
Foto: Fotograf saknas!
Gunnar Sandevärn
Är: Pensionerad lärare i svenska och musik.
Är inte: Pensionerad från musiken. Spelar i Superduon och Lilla storbandet samt musicerar på äldreboenden via Torshälla församling. "Jag är jättetacksam mot min pappa som lärde mig att spela piano"
År: 75.
Gjort: Heltidsmusiker hos Ingmar Nordström. Krogshower på Hamburger Börs, Berns och Kronprinsen. Turnerat i folkparker, spelat med Hasse & Tage, gett ut 12 LP-skivor, varav sju guld och platina. Skrivit ett 100-tal låttexter. Listan är ännu längre, men allt får inte plats här...
Aktuell: Intervjuas tillsammans med Anni-Frid Lyngstad på en utomhusscen i Torshälla på lördag, den 19 augusti.
No hay comentarios:
Publicar un comentario