sábado, 30 de septiembre de 2017

Benny: "En primer lugar, me gustaría decir que ABBA sólo ha tomado un descanso".

ZDF Carmen Nebel Show
Benny Andersson: "En primer lugar, me gustaría decir que ABBA sólo ha tomado un descanso. Tengo que admitir, una ruptura muy, muy larga. Pero estamos planeando una especie de regreso en la primavera de 2019 y ya estamos trabajando duro en ello".




Willkommen bei Carmen Nebel
Immer weiter

Benny Andersson über ABBA und gute Musik

Benny Andersson wurde mit ABBA weltberühmt. Songs wie "Waterloo" oder "Dancing Queen" stürmten in den siebziger Jahren die Charts. Zehn Jahre lang war Andersson Mitglied des Gesangsquartetts, bis es sich 1982 auflöste. Andersson ist heute 71 Jahre alt und musikalisch immer noch sehr aktiv. Er ist Komponist, Musikproduzent und tritt immer noch live auf.

Die prominenten Gäste der Show am 30. September: Benny Andersson
... ein Viertel von ABBA, Benny Andersson ...
Quelle: Knut Koivisto
ZDF.online: Ist es eigentlich nervig, immer auf ABBA angesprochen zu werden?

Benny Andersson: Nein, überhaupt nicht. Ich mochte diese erfolgreiche Zeit mit ABBA und ich mag sie immer noch. Wir sind übrigens immer noch gute Freunde. Mir ist nie langweilig über ABBA zu sprechen.

ZDF.online: Dann fragen wir mal: Wann gibt es das Comeback?

Benny Andersson: Vorab möchte ich sagen, dass ABBA ja nur eine Pause eingelegt hat. Ich muss zugeben, eine mittlerweile sehr, sehr lange Pause. Aber wir planen eine Art Comeback im Frühjahr 2019 und wir arbeiten schon fleißig daran.

ZDF.online: Wie soll das aussehen?

Benny Andersson: Wir werden nicht gemeinsam auf der Bühne stehen. Aber unsere Songs sind wieder zu hören und irgendwie sind wir auch da. Es wird eine ganz besondere Performance sein. Mehr möchte ich noch nicht verraten.

ZDF.online: Sie haben gerade eine neue CD veröffentlicht mit dem Titel "Piano". Was ist darauf zu hören?

Benny Andersson: Wie der Name schon sagt, natürlich ein Piano. Das werde ich zu meinen Songs spielen. Ich werde mich also selber begleiten. Ich habe eine gute Resonanz darauf bekommen. Das habe ich so nicht erwartet. Mich hat das selber überrascht.

ZDF.online: Warum? Halten Sie ihre Musik nicht mehr für zeitgemäß?

Benny Andersson: So will ich es nicht bezeichnen. Aber meine Musik ist anders. Wenn ich heute Musik höre, dann verstehe ich sie oft nicht mehr. Sicher, es gibt noch richtig gute Songs. Aber danach muss man lange suchen, finde ich. Lady Gaga zum Beispiel macht wirklich große Sachen. Leider ist sie damit eher die Ausnahme.

ZDF.online: Wie hat sich die Musik denn seit ABBA verändert?

Benny Andersson: Sie ist viel technischer geworden. Das hat mit den Computern zu tun. Ob es damit für die Musiker besser oder sogar einfacher geworden ist, kann ich nicht beurteilen. Ich glaube, die Musik ist heute auf jeden Fall variantenreicher als früher. Da ist mehr drin. Es gibt einfach mehr Möglichkeiten, Musik zu produzieren.

ZDF.online: Und Sie machen einfach immer weiter?

Benny Andersson: Ja, weil ich die Musik sehr mag und ich mir ein Leben ohne Musik nicht vorstellen kann.

ZDF.online: Sie gelten als sehr diszipliniert.

Benny Andersson: Das ist richtig. Ich gehe jeden Morgen in mein Büro. Das ist in meiner Nachbarschaft, da habe ich es nicht weit. Dort beantworte ich E-Mails, ich arbeite an neuen Projekten, ich komponiere und spiele Klavier. Es gibt immer etwas zu tun.

ZDF.online: Sie haben noch andere "Hobbys" als die Musik, oder?

Benny Andersson: Zum Glück, auch wenn natürlich die Musik im Mittelpunkt steht. Ich besitze noch ein schickes Hotel und ich interessiere mich für Pferde. Ganz besonders für Rennpferde. Ich besitze sogar einen kleinen eigenen Reitstall.

Das Interview führte Torsten Haselbauer
Datum:
30.09.2017


https://www.zdf.de/show/willkommen-bei-carmen-nebel/interview-benny-andersson-100.html







Piano is a 21-track solo album of ABBA hits by Benny Andersson


“The fact that someone is still interested in what I’m doing. I enjoy that you like me!” he laughs. “People are so kind, they say ‘thank you for brightening up my life and thank you for this song’ It’s not the fame that’s been so important. It’s that communication.”





Piano is a 21-track solo album of ABBA hits by Benny Andersson
Lorraine Wilson
Benny Andersson



IT’S A rare day that Benny Andersson doesn’t play piano. He takes a seat and simply waits to see what happens. On some days there is new music for projects such as Benny Andersson's orkester; on others when he thinks “I don’t want to write music today” he plays anyway.

Those days spent revisiting previous compositions were the genesis of Piano, a 21-track solo piano album, released yesterday on classical label Deutsche Grammophon.

“Invariably I would play Mountain Duet or You and I from Chess, because both are so good for piano. There were so many songs that worked well that the idea began to form,” he says.


“Those were the first two on a list of 50 songs. I removed everything that needs guitar, drums, and bass – so that meant leaving out Dancing Queen, Take A Chance on Me, Waterloo – I couldn’t do any of those justice – but there were still more than 40 songs to choose from.”

The tracks are taken from across ABBA’s catalogue, from musicals such as Chess and Kristina fran Duvemala, and from his solo work, including BAO.

Following similar promotional jaunts in Berlin and Stockholm, he’s now in a rather lovely London hotel for several days of talking, and without false modesty seems equally bewildered and delighted that so many people are interested in his work.

The 70-year-old is keen to have a discussion about why I feel ABBA’s music has endured. The last recorded output was released when he was just 35, but there is building excitement about a live tour in 2019 that involves all four members – even if they will only be virtual participants.

The planning of this live tour and recording music for the next Mamma Mia! film has taken up his summer alongside Piano, but the interest in the album seems to be giving him the greatest satisfaction for the moment. Despite the fact that the compositions range from 1973 to 2016, the album feels like a whole. Anyone new to Andersson’s work might believe all were composed for this album.


“I thought that the first time I listened, once we put the songs in order. I thought OK, we’ll try to release this, at least in Sweden so that my grandkid can listen to their grandpa play piano when I’m gone!’

“It was also surprising to hear just me. No lyrics, no women singing… just the music. I recognised myself in it. Although I’m not a melancholic guy, I’m really not. I enjoy life. It’s been good to me.”

The 35 years since ABBA last released a record has been a period of rightful reappraisal for the songwriting of Andersson and Bjorn Ulvaeus, as well their skill as producers. Musicians have always known that their work was superlative, and adding those two female voices that managed to excel individually but also blend as one was a gift from the musical gods.

As producers they were keen to use the latest technology and even on Piano, he was tempted to bring out the Synclavier for string embellishments. “But no, I managed to stop myself,” he laughs. “I had to stay true to the original idea.”

The album’s opening track, I Let The Music Speak from The Visitors, ABBA’s final and arguably finest album, is “The song that told me – or us really – that ‘we’re on our way to the theatre here’. You can stage that song with choirs but it sounds equally valid just with piano.”

Most of his interviews in recent years have been attached to the Mamma Mia! musical, but he has no problem in chatting without Ulvaeus, his friend and collaborator of 51 years alongside him.


“Nooooo, that’s good,” he laughs. “When it was four of us it was impossible, but even with just Bjorn and I, if we were doing anything, we had to do one at a time. With both of us, I would wait for him to answer, he would wait for me to answer…it became so awkward. And then they just mix up who is saying what!”

There will be no solo performances of Piano, however. His live work in Scotland has been confined to Glasgow with ABBA and a performance with BAO almost 20 years ago. He also visited the city around seven years ago for a concert version of Chess. “I’m not that educated a pianist,” he shakes his head. “In the studio we can correct my mistakes but I wouldn’t want to charge people money to hear those mistakes.”

He does play with the 16-piece Benny Anderssons orkester, which takes its own dancefloor to outdoor events and plays to 5000 people, who dance or sit back on the grass and listen. It’s a four-hour show where he switches between piano and the instrument that started it all for him – the accordion.

“I love my accordion. It’s a wonderful instrument to play. It’s physical. You have it on you and you have to work hard to get something out of it. For me it connects all the northern European countries in their folk music too. Scotland is much more like Sweden than England. We all have our own style in Sweden, Germany, Scotland, Ireland – but it’s all connected.”


There might well be another Piano album. “We could only do 21 songs but there are others that I would like to put out – The Winner Takes It All and Like An Angel Passing Through My Room. So even if no-one wants this one, I’ll probably do another! I did try

I tried Knowing Me Knowing You for this album. I bought a metronome and sat it on the piano but it didn’t work. I like that verse – it’s almost nothing – and that’s clever,” he smiles. “It’s a good sounding recording so I will leave it there.”

Before returning home to Stockholm there was a meeting with the set designer working on the virtual tour. “The band will be completely live – it will be everything you would expect from a live concert. The only thing that isn’t there will be the four of us – in person anyway. We’ll be there in digital shape, maybe holograms, maybe augmented reality and definitely on screens. It’s a lot of work, but it’s fun because it hasn’t been done to this level.”

Of course the four will never perform live in person again. To ask the question is ridiculous. According to Andersson, the break-up was more a fade-out rather than any firm decision to put ABBA behind them. “After The Visitors, we took a break to do Chess. We thought this would take two, maybe three years, but it took five years before it made it to the West End. By that point going back didn’t feel like the right thing to do.

“In 1982 we thought OK, maybe some more ABBA royalties will trickle in for a couple of years and that will be it. That sort of happened for a few years and then Muriel’s Wedding arrived. And then Erasure. Then the ABBA Gold Greatest Hits took off because for once we were on one record label for the whole world. And then of course Mamma Mia! around 17 years ago. But I would like to think it all happened because there is some quality to the music.


“The fact that someone is still interested in what I’m doing. I enjoy that you like me!” he laughs. “People are so kind, they say ‘thank you for brightening up my life and thank you for this song’ It’s not the fame that’s been so important. It’s that communication.”

It’s more than tempting to say, “thank you for the music” as the allotted time comes to a close and the record company representatives arrive, but thankfully he stops that potential cringefest in its tracks by looking at the far wall with a puzzled expression, and asks them if a bed has been taken away. When they say it has, he looks over the top of his glasses with a twinkle: “Did they think people would get ideas?”.

Piano was released yesterday on Deutsche Grammophon.
http://www.heraldscotland.com/arts_ents/15568264.__39_Scotland_is_much_more_like_Sweden_than_England___39__says_ABBA__39_s_Benny_Andersson/


viernes, 29 de septiembre de 2017

Benny Andersson releases Piano !!!!!

Benny Andersson, and release of his latest album, entitled Piano.



spotify: https://open.spotify.com/album/4YOjURreqzf0lbn1HyJzle










Benny Anderssons Piano-Memoiren

Donnerstag, 28. September 2017
Benny Anderssons Piano-Memoiren
"Bei ABBA werde ich nicht sentimental"
Teilen



Er ist eine lebende Legende. Als zweites "B" in ABBA schreibt Benny Andersson Musikgeschichte. Nun spielt er seine Memoiren auf dem Piano. Mit n-tv.de spricht er über musikalische Erinnerungen, den ESC, seine weiteren Pläne - und die meistgehasste Frage überhaupt.

n-tv.de: Herr Andersson, schön, Sie zur Vorstellung Ihres Albums "Piano" hier in Deutschland begrüßen zu dürfen. Sind Sie eigentlich häufiger hier oder ist das ein eher seltener Besuch?

Andersson spielte Songs aus seiner gesamten Karriere auf dem Piano ein.
Andersson spielte Songs aus seiner gesamten Karriere auf dem Piano ein.
(Foto: Knut Koivisto / Universal Music)
Benny Andersson: Nein, schon häufiger. Hier in Berlin war ich das letzte Mal vor zwei Jahren zur Berlinale. Außerdem ist mein Sohn Ludvig mit einer deutschen Frau verheiratet. Allerdings stammt sie aus München, weshalb ich da häufiger bin als in Berlin. Ich habe also gute Verbindungen nach Deutschland. Und ich denke, das gilt seit jeher auch für Schweden. Wir sind doch fast ein Land!

Auf "Piano" präsentieren Sie reine Piano-Versionen von Songs aus Ihrer gesamten musikalischen Karriere - von ABBA über die Musicals "Chess" und "Kristina" bis hin zum Benny Andersson Orkester. Wie lange haben Sie die Idee dafür mit sich herumgetragen?

Ich habe ziemlich lange darüber nachgedacht. Wenn ich einen Song schreibe, versuche ich immer, ihn so einfach wie möglich zu halten. Wenn man dann im Studio ist, kann man ihn mit dem Arrangement auf jede Art und Weise ausschmücken. Mich hat interessiert, was passiert, wenn man das alles weglässt. Wird es am Ende langweilig sein? Wird es sich zu dünn anhören?

Wussten Sie nicht, wie sich die Songs nur auf dem Piano anhören?

Nein, ich spiele sie normalerweise nie auf dem Piano komplett durch. Wir treffen uns im Studio, Björn (Ulvaeus, Anm. d. Red.) hat die Gitarre dabei und dann legen wir los. Ich war deshalb wirklich neugierig, was passieren würde und wollte das ergründen. Außerdem habe ich die Platte für meine Enkel gemacht. Damit sie eine Platte von ihrem Großvater haben, auf der er Piano spielt.

Wie beurteilen Sie das Ergebnis?

Ich wusste anfangs wirklich nicht, was herauskommt. Aber als ich mit allem mehr oder weniger fertig war und alles angehört habe, hat es mir gefallen. Die Songs stammen aus unterschiedlichen Zeitabschnitten. Trotzdem hatte ich das Gefühl, dass sie von etwas zusammengehalten werden. Und ich fand, dass die Musik auch dann noch Substanz hat, wenn es nichts anderes als mich und das Piano gibt. Das macht mich glücklich.

Sie haben unglaublich viele Songs in Ihrem Leben geschrieben. Worauf basierte Ihre Auswahl für dieses Album?


Es sollte Musik aus meiner Karriere sein, die als Piano-Musik funktioniert. Ich machte mir in meinem Telefon eine Liste mit Songs, die ich für geeignet hielt. "Waterloo" zum Beispiel wäre nicht gegangen, das wusste ich. Aber ich habe jetzt immer noch eine lange Liste von Songs, die ich nicht aufgenommen habe, die aber auch für das Piano passen könnten. Wenn also dieses Album gut läuft, mache ich vielleicht noch eins. (lacht)

Was war Ihnen beim Arrangement der Songs für das Piano wichtig?

Ich habe da auf gar nichts groß geachtet. Ich habe sie einfach gespielt, so wie ich sie spielen würde, wenn Sie mich jetzt spontan darum bitten würden. Ich habe nicht geprobt und überlegt, was ich jetzt mit meiner linken oder rechten Hand machen sollte. Ich bin direkt ins Studio und habe gespielt. Und wenn etwas falsch war - und ich mache dauernd Fehler - habe ich es noch einmal gespielt. Die Takes wurden dann aneinandergefügt. Das merkt im Nachhinein niemand.

Im ABBA-Museum in Stockholm steht ein Klavier, das mit Ihrem Klavier verbunden sein soll. Wenn Sie möchten, können Sie es aktivieren, so dass die Besucher live dabei sind, wenn Sie spielen. Konnten die Menschen im Museum also die Aufnahmen mitverfolgen?

Nein, das Klavier im Museum ist mit dem Klavier in meinem Büro verbunden. Aber ich habe ein großes Studio, in dem das Album entstanden ist. Trotzdem mache ich von der Verbindung immer mal Gebrauch. Das macht Spaß!

Das ist auch eine ziemlich coole Idee ...

Und es war meine Idee! (lacht)

Im Trailer zum "Piano"-Album sagen Sie, die Songs zu spielen, sei ein bisschen, wie Ihre Memoiren zu spielen. Das ist ein interessanter Gedanke. Haben Sie je überlegt, Ihre Memoiren auch zu schreiben?


Nein. Sie bekommen nur diese Memoiren von mir. Ich erinnere mich auch an nichts mehr. (lacht) Aber ich fühle mich dieser Musik wirklich nah. Das ist mir noch einmal bewusst geworden, als ich sie jetzt gespielt habe. Sie ist ein Teil von mir. Und die Songs stammen aus einer Zeitspanne von 40 Jahren. So gesehen ist es wie eine Art Biografie.

Viele Menschen werden sentimental, wenn Sie etwa einen Song wie "Thank You For The Music" hören. Wie geht es Ihnen, wenn Sie die Songs spielen? Werden Sie auch sentimental?

Nein, gar nicht. Viele der Songs, die wir gemacht haben, haben etwas Gefühlvolles an sich. Einige Songs gehen schon ans Herz und sind vielleicht romantisch. Aber ich möchte es nicht sentimental nennen. Und wenn ich die Songs spiele, möchte ich sie einfach nur so gut spielen, wie ich kann. Trotzdem verstehe ich die Emotion natürlich: Ich werde zum Beispiel sentimental, wenn ich "Run Away" von Del Shannon höre. Musik, bei der ich mich daran erinnere, wie ich etwa 14 war.

Ihnen ist wahrscheinlich schon so ziemlich jede Frage einmal gestellt worden. Ich hätte eine Ahnung, was die meistgehasste Frage für Sie ist ...

(lacht) "Gibt es ein Comeback von ABBA?" Aber eigentlich gibt es für mich so eine Frage nicht. Sie können mich alles fragen.

Nach dem Comeback frage ich Sie trotzdem nicht. Aber etwas anderes interessiert mich: Als sie mit ABBA 1982 aufhörten, haben Sie lediglich eine Pause der Band verkündet. Bis heute haben Sie nie die Auflösung erklärt. Warum eigentlich nicht?

Offiziell machen sie momentan nur eine Pause.
Offiziell machen sie momentan nur eine Pause.
(Foto: imago/United Archives)
Wir haben einfach nie die Entscheidung getroffen, zu sagen: "So, das war's jetzt. Wir werden das nie wieder machen." Björn und ich wollten ja mit Tim Rice (britischer Songtexter, Anm. d. Red.) zusammen "Chess" schreiben. Wir sagten uns und den Mädels (Agnetha Fältskog und Anni-Frid Lyngstad, Anm. d. Red.): "Dafür werden wir vielleicht zwei Jahre brauchen. Also lasst uns eine Pause einlegen." Während dieser Zeit haben sie beide Soloalben gemacht. Wir haben aber für "Chess" keine zwei, sondern vier Jahre gebraucht. Danach hieß es: "Jetzt waren es vier Jahre ... Wieso sollten wir uns wieder zusammentun?" So war es damals und so ist es noch immer. Aber wir arbeiten jetzt wieder zusammen. Es gibt dieses Avatar-Hologramm-Projekt ...

Was hat es damit auf sich?

Simon Fuller (britischer Produzent, Anm. d. Red.) ist auf uns zugekommen und hat uns eine Live-Tour durch große Hallen vorgeschlagen. Alles soll dort live stattfinden: Set-Design, Lichter, Videoscreens, Sound, Tänzer, Feuerwerk, eine Band, was auch immer ... Alles - außer unsere Stimmen. Sie stammen von unseren alten Aufnahmen. Wir selbst werden zwar nicht wirklich da sein, aber in Form von Hologrammen beziehungsweise Avataren. Bei der Arbeit daran haben wir uns getroffen, miteinander gesprochen und zusammen gedreht. Unsere Gesichter wurden eingescannt, um sie einblenden zu können. Das war wirklich faszinierend.

Björn Ulvaeus wurde in einem Interview gefragt, ob er sich Sorgen mache, dass ABBA mal in Vergessenheit geraten könnten. Er antwortete selbstbewusst: Nein, weil das nicht passieren werde. Zumindest zu seinen Lebzeiten werde immer irgendein Mensch irgendwo auf der Welt gerade ABBA hören. Und ich denke, er hat damit recht. Reflektieren Sie manchmal noch diesen enormen Einfluss, den Sie mit der Band hatten und immer noch haben?

Wetten, dass gerade irgendwo irgendwer ABBA hört?
Wetten, dass gerade irgendwo irgendwer ABBA hört?
(Foto: imago/United Archives)
Ja, mich macht das sprachlos. Es ist so überwältigend und fantastisch, dass das, was wir vor 40 Jahren gemacht haben, immer noch so lebendig ist. Ich glaube, es gibt dafür viele Gründe. Bestimmt hat damit das Musical "Mamma Mia" zu tun. Auch der Film "Muriels Hochzeit" (in dem Film spielen ABBA-Songs eine zentrale Rolle, Anm. d. Red.) dürfte dazu beigetragen haben, ebenso das "ABBA Gold"-Album, das in den 90ern erschien. Viele glückliche Umstände haben dazu beigetragen, dass unsere alten Songs immer noch präsent sind und etwa im Radio gespielt werden.

Es dürfte aber doch schon auch etwas mit den Songs an sich zu tun haben ...

Ja, am Ende hoffe ich natürlich, dass es auch mit Qualität zu tun hat. Aber es gibt viel qualitativ hochwertige Musik aus den 70ern. Auch die Eagles oder Elton (John, Anm. d.Red.) werden noch gespielt. Und Elton arbeitet ja auch noch. Wir waren nicht die Einzigen.

Eigentlich fast alle ABBA-Songs haben Sie mit Björn Ulvaeus zusammen geschrieben. Was hat die Magie Ihrer Zusammenarbeit ausgemacht?

Ich weiß es nicht. Ich glaube einfach, dass wir Spaß hatten. Und wir hatten die gleiche Sichtweise: Wir beide wollten uns in das, was wir tun, verbeißen. Dabei wollten wir uns auch immer die Zeit nehmen, die es braucht, um einen guten Song zu schreiben. Aber ich sage Ihnen ganz ehrlich: Niemand von uns hätte damals damit gerechnet, dass die Songs noch heute so allgegenwärtig sein würden. Mich macht das nur glücklich und dankbar.

Viele blicken zu Ihnen als Songwriter auf. Gibt es Songwriter, zu denen Sie aufblicken?

Benny Andersson und Björn Ulvaeus sind noch heute befreundet.
Benny Andersson und Björn Ulvaeus sind noch heute befreundet.
(Foto: imago/ZUMA Press)
Oh ja, sehr viele. In der Popmusik muss man natürlich als Allererste Lennon und McCartney nennen. Sie waren damals für viele überhaupt erst der Grund, mit dem Schreiben von Songs anzufangen. Auch zu Ray Davies von The Kinks blicke ich auf. Ich finde, Elton hat viele tolle Songs gemacht. Brian Wilson von den Beach Boys, Chuck Berry, es gibt wirklich viele ... Aber über ihnen allen steht Johann Sebastian Bach.

Sie haben ohnehin erklärt, Sie würden seit vielen Jahren eigentlich nur noch Klassik hören und kaum noch Popmusik ...

Ja, das stimmt ... Oh, kann ich da kurz rangehen? (Anderssons Handy klingelt, er nimmt den Anruf kurz entgegen und erklärt, dass er gerade in einem Interview sei.) Das war meine Frau. Da muss ich rangehen! Aber ich rufe sie zurück.

Sie haben auch erklärt, Popmusik sei nur etwas für junge Leute. Denken Sie das wirklich?

Ich meinte das mit Blick auf das Machen von Popmusik. Ich denke, man muss in der Musik drinstecken, um sie zu machen. Wenn ich mir heute zum Beispiel die britischen Top 10 anhöre, habe ich keine Ahnung davon, was da abgeht. Weil ich da nicht mehr drinstecke. Wäre ich 25, wäre das anders. Dann würde ich die Musik und die Elemente in ihr verstehen. Ich könnte schon auch noch einen Popsong schreiben - aber es wäre ein Popsong, der wie einer aus den frühen 80er-Jahren klingen würde.

2013 haben Sie mit einem jungen Popstar zusammengearbeitet. Sie haben mit Tim Bergling, der als Avicii bekannt ist, die Hymne für den Eurovision Song Contest (ESC) in Malmö kreiiert. Wussten Sie, wer er ist?

Durch ihren Gewinn des Wettbewerbs 1974 bleiben ABBA für immer mit dem ESC verbunden.
Durch ihren Gewinn des Wettbewerbs 1974 bleiben ABBA für immer mit dem ESC verbunden.
(Foto: ASSOCIATED PRESS)
Oh ja, das schon. Das war ein ziemliches Puzzle. Es war ein Song im Dreivierteltakt, fast so eine Art Walzer. Er dagegen macht alles durchgängig im Viervierteltakt - das ist sein Ding. Aber es hat Spaß gemacht, zusammen daran zu arbeiten.

Sie werden immer mit dem ESC in Verbindung stehen. Nicht nur wegen des Siegs mit ABBA dort 1974, auch Ihr Sohn hat etwa 1996 an dem Wettbewerb teilgenommen. Verfolgen Sie den ESC heute noch?

Ich gucke ihn mir widerwillig an. Mir ist das alles zu viel. Es ist zu lang und es sind zu viele Länder. Die Halbfinale gucke ich deshalb zum Beispiel nicht. Okay, es ist spaßig, so eine Fernseh-Unterhaltungs-Sache, die heute wirklich gut produziert ist. Als TV-Show ist das gut. Aber als Musik-Show ...? Nicht gut, wenn Sie mich fragen.

Abgesehen von der Musik steht der ESC auch für Grundwerte wie Völkerverständigung und europäische Einigung. Werte, die heute nicht mehr selbstverständlich erscheinen ...

Das stimmt ...

Teilen Sie diese Werte des ESC?

Ja, aber natürlich, absolut! Und ich glaube, der ESC bewirkt das auch wirklich. Zumindest an diesem einen Tag sind wir alle diese eine große Familie: Alle schauen zu, alle fiebern mit ihrem Land mit. Ich finde es allerdings schade, dass nicht mehr alle in ihrer eigenen Landessprache singen. Dahin sollte man zurückkehren. Das würde den Contest wieder authentischer machen.

Die Beatles haben in den 90er-Jahren mit ihrer "Anthology" noch einmal eine umfassende Werkschau mit teils unveröffentlichten Aufnahmen herausgebracht. Wird es dergleichen von ABBA auch mal geben?

Ruhestand ist für Andersson keine Option.
Ruhestand ist für Andersson keine Option.
(Foto: imago/Future Image)
Nein, weil es von uns nichts mehr in den Archiven gibt. Ich verspreche es Ihnen: Es gibt nichts! Wir wollten nie etwas aufheben, das uns nicht gefiel.

Könnten Sie sich vorstellen, noch einmal an einem Musical zu arbeiten?

Ich glaube nicht - weil es so aufwendig ist. Daran arbeitet man Jahre. Man muss für zwei Stunden Musik schreiben. Und allein für zehn Minuten braucht man einen oder zwei Monate. Das ist einfach zu zeitraubend.

BILDERSERIE
Meryl Streep fand es ganz schön mutig, dass die ABBA-Gründer sie ihre Songs singen lassen.Mit entzücktem Kreischen habe sie auf das Angebot reagiert, die Hauptrolle im ABBA-Film "Mamma Mia!" zu spielen, erzählte die Hollywoodschauspielerin.Und vor Schreck oder Freude gekreischt wird eigentlich permanent in der knallbunten und kitschigen Kinofassung des gleichnamigen Musical-Hits.Unter der grellen Sonne Griechenlands wird die Geschichte der alleinerziehenden Hippie-Mutter Donna (Streep) erzählt, ...
Mamma Mia
Streep und Brosnan singen ABBA
Nächstes Jahr wird es einen weiteren ABBA-Film namens "Mamma Mia 2" geben. Sind Sie in dieses Projekt eingebunden?

Ja, sehr stark. Ich habe gerade die Aufnahmen dafür abgeschlossen. Ich habe eigentlich alles dafür aufgenommen - erst die Band, dann die Backing Vocals und schließlich die Künstler, die Schauspieler und Sänger. Die Dreharbeiten haben soeben in London begonnen. Dafür brauchten sie von meiner Seite alles fertig. Lily James wird in die Rolle der jungen Donna schlüpfen - es war wirklich ein großes Vergnügen, mit ihr zu arbeiten. Aber auch der ganze Cast vom ersten Film ist wieder mit von der Partie - Amanda Seyfried, Pierce (Brosnan, Anm. d. Red.), Colin (Firth), Meryl (Streep), Christine (Baranski), Julie (Walters) und Stellan (Skarsgård). Das ist eine tolle Sache.

In Ihrer schwedischen Heimat sind Sie seit vielen Jahren auch mit dem Benny Andersson Orkester sehr erfolgreich. Sie erhielten zudem diverse Auszeichnungen für Ihre Verdienste um die schwedische Volksmusik. Machen Sie damit in den nächsten Jahren weiter?

Das Album "Piano" ist ab 29. September erhältlich.
Das Album "Piano" ist ab 29. September erhältlich.
(Foto: Universal Music)
Ich denke schon. Wir pausieren seit einiger Zeit, weil alle in der Band so viel zu tun haben. Es ist ziemlich schwierig, immer alle zusammenzutrommeln. Im Moment gibt es keine konkreten Pläne. Aber wir bleiben dran.

Wenn man all dies hört, sind Sie nach wie vor äußerst aktiv. Sie werden dieses Jahr 71. Denken Sie nie an Ruhestand?

Nein! Was sollte ich denn machen, wenn ich nicht arbeiten würde? Und ich mag, was ich tue. Ich mag es, in all die unterschiedlichen Projekte eingebunden zu sein. Ich genieße das.

Die meisten Menschen werden vermutlich immer auf ABBA zurückkommen, wenn es um Ihr musikalisches Vermächtnis geht. Aber was bedeutet Ihnen persönlich im Rückblick am meisten?

MEHR ZUM THEMA
Mamma Mia!: Abba-Benny kommt in die Jahre16.12.16
Mamma Mia!
Abba-Benny kommt in die Jahre
Zeitreise dank Virtual Reality: Gibt es ein Abba-Comeback?27.10.16
Zeitreise dank Virtual Reality
Gibt es ein Abba-Comeback?
Musiklegende: Björn Ulvaeus.28.04.16
"Mein Leben komplett geändert"
Abba-Star würdigt den ESC
Das kann ich wirklich nicht sagen. Wie Sie sagen: Außerhalb von Schweden ist es natürlich ABBA. Denn dort kennt man meine anderen Arbeiten kaum. Aber in Schweden selbst ist es anders: Hier kennt man mich auch für das, was ich nach ABBA gemacht habe. Ich selbst habe da keine Präferenzen. Ich bin einfach nur froh, immer noch am Leben zu sein und weiter arbeiten zu können, solange es geht.

Mit Benny Andersson sprach Volker Probst

Das Album "Piano" bei Amazon bestellen oder bei iTunes downloaden

Quelle: n-tv.de


https://www.n-tv.de/leute/musik/Bei-ABBA-werde-ich-nicht-sentimental-article20057408.html



(Foto: Knut Koivisto / Universal Music)
Jueves, 28 de septiembre de 2017
Memoir de piano de Benny Andersson
"En ABBA no me pongo sentimental"
cuota
Tweet
cuota
Enviar página
Imprimir página
A la página de inicio
Él es una leyenda viviente. Benny Andersson escribe la historia de la música como la segunda "B" en ABBA. Ahora toca sus memorias en el piano. Con n-tv.de habla de recuerdos musicales, el CES, sus planes - y la pregunta más odiado en absoluto.

n-tv.de: Sr. Andersson, es un placer darle la bienvenida a la presentación de su álbum "Piano" aquí en Alemania. ¿Estás realmente más seguido aquí o es una visita bastante rara?

Andersson grabó canciones de toda su carrera en el piano.
Andersson grabó canciones de toda su carrera en el piano.
(Foto: Knut Koivisto / Universal Music)
Benny Andersson: No, más a menudo. Aquí en Berlín estuve por última vez hace dos años en la Berlinale. Además, mi hijo Ludvig está casado con una mujer alemana. Sin embargo, ella viene de Munich, por lo que soy más frecuente allí que en Berlín. Así que tengo buenas conexiones con Alemania. Y creo que eso siempre ha sido cierto para Suecia. ¡Somos casi un país!

En "Piano" presentarás versiones puras de canciones de toda tu carrera musical, desde ABBA a los musicales "Chess" y "Kristina" a Benny Andersson Orkester. ¿Cuánto tiempo llevó la idea con usted?

He estado pensando en esto por mucho tiempo. Cada vez que escribo una canción, siempre trato de mantenerlo lo más simple posible. Cuando estás en el estudio, puedes decorarlo con el arreglo de cualquier manera. Estaba interesado en lo que sucede si omites todo esto. ¿Será aburrido al final? ¿Te sonará demasiado delgado?

¿No sabías que las canciones solo suenan en el piano?

No, normalmente nunca los toco completamente en el piano. Nos encontramos en el estudio, Björn (Ulvaeus, nota del editor) tiene la guitarra y luego vamos. Tenía mucha curiosidad por saber qué pasaría y quería averiguarlo. Además, hice el registro para mis nietos. Entonces tienen un registro de su abuelo tocando el piano.

¿Cómo califica el resultado?

Al principio, realmente no sabía lo que estaba saliendo. Pero cuando estaba más o menos terminado con todo y escuché todo, me gustó. Las canciones provienen de diferentes períodos de tiempo. Sin embargo, sentí que algo los mantenía unidos. Y descubrí que la música tiene sustancia incluso cuando no hay nada más que yo y el piano. Eso me hace feliz.

Has escrito una cantidad increíble de canciones en tu vida. ¿En qué se basó tu selección para este álbum?


Debería ser música de mi carrera que funciona como música de piano. Hice una lista de canciones en mi teléfono que creía conveniente. "Waterloo", por ejemplo, no se habría ido, lo sabía. Pero todavía tengo una larga lista de canciones que no grabé, pero que también podrían ser adecuadas para el piano. Entonces, si este álbum va bien, podría hacer una cosa más. (risas)

¿Qué fue importante para ti cuando arreglaste las canciones para el piano?

No le presté mucha atención a nada. Simplemente lo jugué, como lo jugaría, si espontáneamente me lo pides. No ensayé y ahora pienso qué hacer con mi mano izquierda o derecha. Fui directamente al estudio y jugué. Y si algo estaba mal, y sigo cometiendo errores, lo jugué de nuevo. Las tomas luego se unieron. En retrospectiva, nadie se da cuenta.

El Museo ABBA en Estocolmo tiene un piano que se supone que está conectado a su piano. Si lo desea, puede habilitarlo para que los visitantes estén activos cuando juegue. Entonces, ¿podría la gente del museo seguir el metraje?

No, el piano en el museo está conectado al piano en mi oficina. Pero tengo un gran estudio donde se hizo el álbum. Sin embargo, siempre uso la conexión. ¡Eso es divertido!

Esa es una idea genial ...

¡Y fue mi idea! (risas)

En el trailer del álbum "Piano", dices que tocar las canciones es como tocar tus memorias. Esa es una idea interesante. ¿Alguna vez has considerado escribir tus memorias?


No. Solo obtienes estas memorias de mí. Ya no recuerdo nada. (risas) Pero me siento muy cerca de esta música. Me di cuenta de esto una vez más cuando lo jugué ahora. Ella es una parte de mí. Y las canciones provienen de un lapso de 40 años. En ese sentido, es como una biografía.

Muchas personas se ponen sentimentales cuando escuchan una canción como "Gracias por la música". ¿Cómo estás cuando tocas las canciones? ¿Eres también sentimental?

No, en absoluto. Muchas de las canciones que hemos hecho tienen algo de emotivo. Algunas canciones ya son sinceras y quizás románticas. Pero no quiero llamarlo sentimental. Y cuando toco las canciones, solo quiero tocarlas lo mejor que pueda. Sin embargo, entiendo la emoción, por supuesto: me pongo sentimental, por ejemplo, cuando escucho "Run Away" de Del Shannon. La música donde recuerdo cuando tenía 14 años.

Probablemente ya le hayan hecho casi todas las preguntas. Tengo una idea de cuál es la pregunta más odiada para ti ...

(risas) "¿Hay un regreso de ABBA?" Pero en realidad no hay una pregunta para mí. Puedes preguntarme cualquier cosa.

Después del regreso, todavía no te pregunto. Pero algo más me interesa: cuando dejaron ABBA en 1982, simplemente anunciaron un descanso de la banda. Hasta la fecha, nunca has explicado la resolución. Por qué no?

Oficialmente, actualmente solo están tomando un descanso.
Oficialmente, actualmente solo están tomando un descanso.
(Foto: imago / United Archives)
Simplemente, nunca tomamos la decisión de decir: "Bueno, eso es, nunca volveremos a hacer eso". Björn y yo queríamos escribir "Chess" junto con Tim Rice (compositor británico, nota del editor) . Nos contamos entre nosotros y las chicas (Agnetha Fältskog y Anni-Frid Lyngstad, nota del editor) : "Puede que necesitemos dos años para eso, así que tomémonos un descanso". Durante este tiempo ambos han hecho álbumes en solitario. Pero no necesitamos dos, sino cuatro años para "Ajedrez". Después de eso se dijo: "Ahora pasaron cuatro años ... ¿Por qué deberíamos unir fuerzas otra vez?" Así es como era en ese entonces y así es como todavía es. Pero estamos trabajando juntos de nuevo. Existe este proyecto de holograma avatar ...

¿Qué pasa con eso?

Simon Fuller (productor británico, nota del editor) se acercó a nosotros y sugirió una gira en vivo a través de grandes salas. Todo se supone que tendrá lugar en vivo allí: diseño de escenarios, luces, pantallas de video, sonido, bailarines, fuegos artificiales, una banda, lo que sea ... todo, excepto nuestras voces. Son de nuestras viejas grabaciones. Nosotros mismos no estaremos realmente allí, sino en forma de hologramas o avatares. En el trabajo, nos encontramos, hablamos y tomamos juntos. Nuestras caras fueron escaneadas para mostrarlas. Eso fue realmente fascinante.

A Björn Ulvaeus se le preguntó en una entrevista si estaba preocupado de que ABBA pudiera ser olvidado. Él respondió con confianza: No, porque eso no sucederá. Al menos durante su vida, cualquiera en cualquier parte del mundo simplemente escucharía a ABBA. Y creo que tiene razón. ¿A veces todavía reflejan la enorme influencia que tuvieron y aún tienen con la banda?

¿Apuesto a que alguien está escuchando ABBA en alguna parte?
¿Apuesto a que alguien está escuchando ABBA en alguna parte?
(Foto: imago / United Archives)
Sí, eso me deja sin palabras. Es tan abrumador y fantástico que lo que hicimos hace 40 años todavía está vivo. Creo que hay muchas razones para eso. Seguramente esto tiene que ver con el musical "Mamma Mia". La película "La boda de Muriel" (en la película Las canciones de ABBA juegan un papel central, la nota del editor) debería haber contribuido, así como el álbum "ABBA Gold", que apareció en los 90. Muchas circunstancias felices han contribuido a que nuestras viejas canciones aún estén presentes y se reproduzcan en la radio.

Pero podría tener algo que ver con las canciones en sí ...

Sí, al final, por supuesto, espero que también tenga que ver con la calidad. Pero hay mucha música de alta calidad de los 70. También las Águilas o Elton (John, nótese el d.Red.) Aún se juegan. Y Elton todavía está trabajando. No fuimos los únicos.

Casi todas las canciones de ABBA se han escrito junto con Björn Ulvaeus. ¿Cómo ha sido la magia de tu cooperación?

No lo se. Solo creo que nos divertimos. Y teníamos la misma visión: los dos queríamos morder lo que hacemos. Siempre quisimos tomarnos el tiempo necesario para escribir una buena canción. Pero déjame ser honesto, ninguno de nosotros pensó entonces que las canciones serían tan omnipresentes hoy. Solo me hace feliz y agradecido.

Muchos te admiran como compositor. ¿Hay algún compositor que admires?

Benny Andersson y Björn Ulvaeus siguen siendo amigos hoy.
Benny Andersson y Björn Ulvaeus siguen siendo amigos hoy.
(Foto: imago / ZUMA Press)
Oh sí, muchos. En la música pop, por supuesto, primero debes llamar a Lennon y McCartney. En ese momento, muchos de ellos fueron la única razón para comenzar a escribir canciones. También admiro a Ray Davies de The Kinks. Creo que Elton hizo muchas buenas canciones. Brian Wilson de los Beach Boys, Chuck Berry, hay muchos ... Pero sobre todos ellos está Johann Sebastian Bach.

De todos modos dijiste que oirías durante muchos años, en realidad, solo música clásica y apenas música pop ...

Sí, así es ... Oh, ¿puedo echar un rápido vistazo a eso? (Suena el teléfono celular de Andersson, toma la llamada brevemente y explica que está en una entrevista). Esa era mi esposa. ¡Tengo que responder eso! Pero la llamo de vuelta.

También dijeron que la música pop es solo para gente joven. ¿De verdad lo crees?

Quise decir eso con miras a hacer música pop. Creo que debes estar en la música para lograrlo. Por ejemplo, cuando escucho el Top 10 británico hoy, no tengo idea de lo que está pasando allí. Porque ya no estoy en eso. Si tuviera 25 años, eso sería diferente. Entonces entendería la música y los elementos en ella. También podría escribir una canción pop, pero sería una canción pop que parece uno de los primeros años 80.

En 2013, trabajó con una joven estrella del pop. Han creado el himno para el Festival de Eurovisión (ESC) en Malmö con Tim Bergling, conocido como Avicii. ¿Sabías quién es él?

Al ganar la competencia de 1974, ABBA se quedará con el ESC para siempre.
Al ganar la competencia de 1974, ABBA se quedará con el ESC para siempre.
(Foto: PRENSA ASOCIADA)
Oh sí, eso es todo. Eso fue todo un rompecabezas. Era una canción de tres y cuatro veces, casi una especie de vals. Él, por otro lado, hace todo constantemente en cuatro o cuatro veces, eso es lo suyo. Pero fue divertido trabajar en eso juntos.

Siempre estarás en contacto con el ESC. No solo por la victoria con ABBA en 1974, también su hijo participó alrededor de 1996 en la competencia. ¿Todavía sigues el ESC hoy?

Lo miro a regañadientes. Es demasiado para mí. Es demasiado largo y hay demasiados países. Es por eso que no miro las semifinales, por ejemplo. De acuerdo, es divertido, una cosa de entretenimiento televisivo que está muy bien producida hoy. Como un programa de televisión, eso está bien. Pero como un espectáculo de música ...? No es bueno si me preguntas.

Además de la música, el ESC también representa valores fundamentales como la comprensión internacional y la unificación europea. Valores que ya no parecen naturales hoy ...

Así es ...

¿Compartes estos valores del ESC?

Sí, pero por supuesto, ¡absolutamente! Y creo que el ESC realmente lo hace. Al menos en este día, todos somos una gran familia: todos están mirando, todos están entusiasmados con su país. Sin embargo, creo que es una pena que no todos estén cantando en su propio idioma. Ahí es donde debes regresar. Eso volvería el concurso más auténtico.

En la década de 1990, los Beatles una vez más lanzaron una retrospectiva completa con algunas de sus grabaciones inéditas con su "Antología". ¿Habrá lo mismo de ABBA?

La jubilación no es una opción para Andersson.
La jubilación no es una opción para Andersson.
(Foto: imago / Imagen futura)
No, porque no hay más de nosotros en los archivos. Te lo prometo: ¡no hay nada! Nunca quisimos recoger algo que no nos gustó.

¿Te imaginas volver a trabajar en un musical?

No lo creo, porque es muy elaborado. Usted trabaja en eso por años. Tienes que escribir música durante dos horas. Y solo por diez minutos necesitas uno o dos meses. Eso es demasiado lento.

SERIE DE FOTOS
Meryl Streep pensó que era muy valiente para los fundadores de ABBA el permitirles cantar sus canciones.Con un delicioso chillido ella respondió a la oferta, protagonizando la película de ABBA "¡Mamma Mia!" para jugar, le dijo a la actriz de Hollywood.Y gritar en estado de shock o alegría es realmente permanente en la brillante y colorida versión teatral del éxito musical del mismo nombre.Bajo el ardiente sol de Grecia, se cuenta la historia de la madre soltera hippy Donna (Streep) ...
Mamá Mia
Streep y Brosnan cantan ABBA
Habrá otra película de ABBA llamada "Mamma Mia 2" el próximo año. ¿Estás involucrado en este proyecto?

Sí, muy fuerte. Acabo de completar la grabación. De hecho, grabé todo, primero la banda, luego las voces de acompañamiento y finalmente los artistas, los actores y los cantantes. La filmación acaba de comenzar en Londres. Para eso necesitaban todo de mi lado. Lily James interpretará el papel de la joven Donna, fue realmente un placer trabajar con ella. Pero todo el elenco de la primera película está de vuelta en el estadio - Amanda Seyfried, Pierce (Brosnan, nota del editor ...) , Colin (Firth) , Meryl (Streep) , Christine (Baranski), Julie (Walters) y Stellan (Skarsgård) . Eso es algo grandioso.

En su hogar sueco ha tenido mucho éxito con el Orkester de Benny Andersson durante muchos años. También recibieron varios premios por sus servicios a la música folclórica sueca. ¿Continuarás en los próximos años?

El álbum "Piano" está disponible desde el 29 de septiembre.
El álbum "Piano" está disponible desde el 29 de septiembre.
(Foto: Universal Music)
Eso creo Hemos estado haciendo una pausa por un tiempo porque todos en la banda tienen mucho que hacer. Es bastante difícil reunir a todos juntos. Por el momento no hay planes concretos. Pero estamos atentos.

Si escuchas todo esto, sigues siendo extremadamente activo. Tendrán 71 años este año. ¿Nunca piensan en la jubilación?

¡No! ¿Qué debo hacer si no trabajo? Y me gusta lo que hago. Me gusta participar en todos los proyectos diferentes. Me gusta eso

La mayoría de las personas probablemente siempre regresen a ABBA cuando se trata de su legado musical. Pero, ¿qué es lo que personalmente significa más para ti en retrospectiva?

MÁS SOBRE ESTE TEMA
¡Mamma Mia !: Abba-Benny está envejeciendo16.12.16 ¡
Mamma Mia!
Abba-Benny está envejeciendo
Viaje en el tiempo gracias a la realidad virtual: ¿hay un retorno Abba?27.10.16 VIAJE EN EL
tiempo gracias a la Realidad Virtual
¿Hay un regreso de Abba?
Leyenda de la música: Björn Ulvaeus.28.04.16
"Mi vida cambió por completo"
Abba-Star honra al ESC
Realmente no puedo decir eso. Como dices, por supuesto, ABBA está fuera de Suecia. Porque ahí apenas conoces mis otros trabajos. Pero en Suecia en sí es diferente: también me conocen por lo que hice después de ABBA. No tengo preferencias yo mismo. Estoy feliz de seguir vivo y seguir trabajando tanto como pueda.

Volker Probst habló con Benny Andersson

Pide el álbum "Piano" de Amazon o descárgalo en iTunes

jueves, 28 de septiembre de 2017

Benny Andersson plays his favourite Abba song

🎵Benny Andersson plays his favourite Abba song
and tells us about writing his favourite Abba song, The Winner Takes It All.
28 September 2017









miércoles, 27 de septiembre de 2017

Benny on going solo


Benny dio hoy varias entrevistas, a la BBC y a Expressen.se habló de su nuevo disco "Piano" y del Abba Virtual...






BBC Radio 2




https://www.youtube.com/watch?v=T1v1Q-ZR5J8











Benny Andersson 27092017 performs live BBC Radio 2 - Ken Bruce from abbaregistro on Vimeo.

***********************************************

musicABBA’s Benny on going solo, the Mamma Mia sequel and tour plans

He wrote the songs, now ABBA’s Benny Andersson is playing them on piano and getting them ready for Mamma Mia 2 and a hologram world tour

Cameron Adams
Herald SunSEPTEMBER 28, 201712:00AM

Matt Gilbertson chats to Bjorn Ulvaeus from ABBA


Ads by Kiosked
Benny Andersson’s first solo album is a genuine solo album.
It’s just him, behind the instrument we first saw him seated at wearing a green satin jacket, puffy shirt and platform heels on ABBA’s Waterloo in 1974, playing songs he’s written stretching back 40 years.
No vocals, no other musicians, no distractions.
“It’s just me playing some old songs on the piano,” Andersson says bluntly of Piano. “I didn’t think anyone would be interested in it. I thought maybe we’d just release a CD here in Sweden for the hardcore fans.”
But prestigious classical label Deutsche Grammophon heard about the record and wanted to release it as a worldwide priority.
Benny Andersson has finally released a real solo album called Piano. Supplied by Universal
Benny Andersson has finally released a real solo album called Piano. Supplied by UniversalSource:Supplied
“All of a sudden it became a much bigger project than I anticipated. I originally did it for myself to see if there’s substance in these songs once they’re stripped of everything — lyrics, voices, backing vocals, the band, everything. And for my grandkids, so when I’m not around anymore they can hear their grandpa play the piano. I think it sounds all right. It works. Otherwise you wouldn’t be hearing it because I wouldn’t be releasing it.”
Andersson, 70, cherrypicked songs from his entire career as a composer, including the musicals Chess and Kristina, as well as a handful of ABBA songs.
“It was very peaceful making this album,” he says. “It was just me and my sound engineer. There were no complications of trying to get 16 guys together on the same spot on the same day. I’ve got an office on an island in the middle of Stockholm, the studio is 100 metres away from it, so I’d walk over, do two or three songs, then come back and do the same thing the next week. It was really a joyful experience.”
While ABBA hits Thank You For the Music, Happy New Year and The Day Before You Came appear, Piano also features lesser known tunes from the group — I Let the Music Speak from The Visitors, You and I from Super Trouper, I Wonder (Departure) from ABBA the Album and My Love, My Life from Arrival.




UniversalSource:Supplied
“I felt from the beginning I couldn’t play songs on the piano that really need a band, really need the drums and bass and groove like Waterloo or Dancing Queen or Take a Chance on Me or Gimme Gimme Gimme (A Man After Midnight),” Andersson says.
“That wouldn’t have done the songs justice. That’s how I made the list — I had maybe 40 songs that would be all right to play on the piano. I should think a lot of this music would be new to people outside of Scandinavia.”
The Day Before You Came is one of Andersson’s personal ABBA favourites.
“I really like that song. It becomes extremely sad when you hear it like this. The recording is sad too, but the lyric itself is not sad, which is the genius of Bjorn (Ulvaeus). To me, when you read that lyric and take the music away it’s just someone saying what they did that day — ‘I read a book’, ‘I watched TV’, ‘I took the tube’, whatever; it doesn’t say what it really is.
“But when you put that lyric onto that music you realise something not good has happened. It’s a very intelligent lyric.”
When Andersson started making Piano a year ago, he says he “had nothing in the pipeline”.
Then came another high-profile project — Mamma Mia: Here We Go Again — the sequel to the 2008 movie which made close to a billion dollars.
The movie will be released next July, a decade on from the original, with Meryl Streep, Colin Firth, Pierce Brosnan, Amanda Seyfried, Dominic Cooper and Christine Baranski reprising their roles.


“I’ve been recording the backing tracks with the band in my studio, then going over to London to record all the vocals by all the principle actors. Which has been a joy. Lily James, who is the young Donna, she’s a really good singer. That helps. She has a lot to do. Amanda Seyfried also sings well, so it’s been a real pleasure.”
Andersson is injecting a batch of different ABBA songs into Here We Go Again, with “one song plus two half-songs” returning from the first film.
“Dancing Queen is still in there,” he confirms. “The ‘new’ songs will work in the same way as the musical and the first film. They’re helping the narrative, they’re moving the story forward with the lyrics.”
As one of the most successful songwriting teams of all time, Andersson admits he and Bjorn Ulvaeus guard their legacy zealously.
“We say no to almost everything. There’s a constant stream of people asking, ‘Can we use your music for this or that?’, ‘Can we do a remix?’ We always say no. Unless it’s a good film and if they pay us fairly, (then) they can synchronise the songs.
“I like the way they used Waterloo in (Matt Damon film) The Martian, that’s lots of fun, I liked that. We don’t say no to absolutely everything, but we are protective.”
The pair had to be convinced to let their songs be used in Australian film Muriel’s Wedding in 1994, which led to a huge spike in ABBA back catalogue sales.


“I love Muriel’s Wedding and I know it’s now a musical too,” Andersson says.
Though it “doesn’t feel like 40 years” to Andersson, 2017 marks the 40th anniversary of the band’s one and only Australian tour. He last saw ABBA the Movie — filmed Down Under on that tour — when the Swedish Film Institute restored it back in 2003.
“It looks neat. They broadcast it occasionally here on Swedish telly,” he says.
“It’s good we made that movie, maybe not for the narrative but for the pictures from the concerts. We really enjoyed those shows and Lasse Hallstrom did a great job with the live footage.
“I don’t know if Australians know how grateful we are about the support you gave us in the beginning. Because after Waterloo, it wasn’t really flying here in Europe, at least not in England. Then all of a sudden in Australia we sent down the videos and they were shown on Countdown. I Do I Do I Do, Mamma Mia and SOS became huge hits and the rest of the world woke up.
“We were on all different record companies around the world at that time so they didn’t really communicate that well. Since then it’s been rolling along. Well, until we quit.”
ABBA were together from 1972 and 1982. Their refusal to ever tour again has led to the band green-lighting a hologram/avatar tour due to take place in 2019.
Bjorn Again have been performing for twice as long as ABBA have. Picture: Eugene Hyland
Bjorn Again have been performing for twice as long as ABBA have. Picture: Eugene HylandSource:News Corp Australia
“It’s perfect. We can be on stage while I’m home walking the dogs,” Andersson says. “If this really works there’ll be a lot of artists wanting to do the same thing, even artists who are still young and still touring. It’s a very interesting project.”
Australia’s Bjorn Again have become the world’s most successful tribute act. They formed in Melbourne in 1988 and now have several versions of the band touring the world simultaneously.
“They’ve been around twice as long as we ever were!” Andersson jokes. “That’s quite a feat.”
Andersson avoids pop now, preferring classical music, but every once in a while a song will cross his radar.
“You can’t avoid some things, like Adele or Lady Gaga. I still get inspired by hearing a good pop song. I think Max Martin has done a lot of good stuff.”
While a real-life ABBA tour is never going to happen, would Andersson play small shows with just his piano to support his new album?
“If I was a skilled pianist and could do a performance in front of an audience without playing any wrong notes, yes. But that’s not the case. I think I’ll stay home.”
Piano (Universal) is out tomorrow

http://www.news.com.au/entertainment/music/abbas-benny-on-going-solo-the-mamma-mia-sequel-and-tour-plans/news-story/3a8197521ff86ac7b871c95bdbe84a0c



*****************************************************************


"Det är inte i Sverige som det är flyktingkris"

Publicerad 27 sep 2017 kl 15.50

Rekommendera287TweetaDelaMejla
På fredag kommer Abba-legendaren ut med en soloplatta där han spelar sina låtar på piano.
Gunilla Brodrej möter Benny Andersson i ett samtal om nervositet, melankoli och att bara hålla på.
Annons:

MUSIK | INTERVJU. "Fråga inte om Abba ska återförenas", instruerar jag den unga reportern som står vid min sida och är nervös inför sitt första möte med Benny Andersson. "Du behöver inte vara nervös, han är mycket vänlig, liksom anspråkslös, oroa dig inte."
Vi är i Benny Anderssons studio Rixmixningsverket där den nya soloskivan ”Piano” ska presenteras. Den kommer ut på det klassiska prestigebolaget Deutsche grammophone. Där ges det sällan ut soloplattor med musiker som inte kan noter. Men nu så. Andersson spelar smakprov för ett andäktigt internationellt medieuppbåd. Efteråt bjuds det på den godaste fingermat jag nånsin ätit.
En vecka senare kommer jag tillbaka till Skeppsholmen för en enskild intervju.
Det här är höstens höjdpunkt, det finns faktiskt ingen annan musiker eller kompositör i Sverige som jag tycker så genuint mycket som Andersson. På ett personligt och musikaliskt plan. Det hänger ihop med askmolnet över Europa 2010, men vi kommer till det.
– Har du aldrig varit här, utbrister Andersson förvånat. Vad konstigt!
Det kan vara något av det finaste någon har sagt till mig.

LÄS MER - Gunilla Brodrej ser tårögd Björn & Bennys musikal på Royal Albert Hall
Marie-Louise Ekman tipsade
Kontoret där vi sitter ligger i en av två låga stenhuslängor på Skeppsholmen i Stockholm. Det var Marie-Louise Ekman, då chef för Kungliga Konsthögskolan i kvarteret, som tipsade Benny Andersson om att Fastighetsverket hade två gamla magasinslängor som stod nergångna och oanvända.
De byggnadsminnesmärkta kåkarna rustades upp rejält och numera ligger Benny Anderssons musikstudio, RMV, i den ena och hans eget kontor i den andra, granne med de övriga beståndsdelarna i det lilla kulturimperiet, förlag, artistmanagment, skivbolag, och annat som är nödvändigt. Allt styrt av Linn, Görel och Carina, ett mindre matriarkat. Och så Ludvig Andersson, Bennys son.
Kontoret är ett gemytligt rum med högt i tak, synliga bjälklager, konst på väggarna, en flygel och en synclavier där det mesta komponerandet sker.
– Du kan fråga om vad som helst. Förut ville jag inte bli den där Abba-gubben, men efter "Mamma Mia" går det ju inte längre. Det finns ju faktiskt anledning att vara tacksam, säger han.



Benny Andersson och Gunilla Brodrej.Foto: FOTOGRAF ELLINOR COLLIN


Ny "Mamma Mia"-film
Nej, det är ingen större poäng att den ena handen håller emot vad den andra matar fram. Nu närmast en ny "Mamma Mia"-film. Men Andersson får ändå en alldeles särskild lyster i blicken när han pratar om musikalerna, Orsa spelmän, filmmusiken och sitt band (BAO), eller är det bara jag som projicerar? Abba var ju liksom mina barnvisor. Musiken som kom sedan betydde mer för mitt vuxna jag.
– Så fort man kommer utanför Sverige är det Abba som gäller. Och som sista fråga kommer alltid: "jag vet att jag inte ska ställa den här frågan men: Ska ni spela ihop igen?" Då hinner jag ju säga nej innan frågan kommer.
Fanns det med i bakhuvudet när du gjorde den här skivan, att du ville nå ut med det andra materialet utanför Sverige?
– Inte alls! Jag gjorde den för att jag har tänkt det i många år. Plötsligt fanns det inget i pipelinen och då passade jag på. Men så fort jag började spela in den så kom det här med den nya "Mamma Mia"-filmen upp (”Mamma Mia – here we go again”) så då har jag ägnat stora delar av sommaren till att spela in musiken till filmen, även med sångarna förstås. Det vill säga det gamla gänget med Pierce Brosnan, Meryl Streep, Colin Firth, Amanda Seyfried och sist men inte minst Lily James som spelar Donna som ung. Och sedan är det projektet när vi [Abba] ska uppträda med våra digitala jag.
Vad är det då man kommer att få se?
– Oss.
Jamen hurdå? Vilken version av er?
– Ja, vilken vill du ha? 1979, det blir väl lagom, när vi var som mest i gång? Tanken är att när du sitter på 18:e bänk så ska du märka att det är vi som är där, inte bara några som låtsas.
Så man ska få en tredimensionell upplevelse av att det är ni på scenen?
– Ja, det hoppas jag. Vi får se, det är lite osäkert, det är så mycket som händer nu inom det här med augmented reality.
Så det är inte så att publiken ska ha speciella glasögon på sig?
– Det är möjligt, vi vet inte. Eller om det finns i form av hologram eller screener, det som tar tid är att faktiskt datorisera oss, varje por, varje gläns i iris, varje hårstrå.
Hade det inte varit enklare om ni bara hade gått upp på scenen?
– Ja visst vore det, säger Benny med ett snett leende, men det hade inte varit lika intressant att se fyra 70-åringar försöka sjunga låtar från 1970-talet.


Meryl Streep i "Mamma Mia".
Se på Rolling Stones!
– Jamen de slutade ju aldrig.
The Police då?
– Ja, Sting har ju inte slutat.
Men du har ju inte heller slutat.
– Nä, jag är up and running. Men jag tror inte att det är mig de vill se. Det är Frida och Agnetha de är intresserade av.
Pressen på dem är större.
– Ja, de gjorde alltid det värsta jobbet, säger Benny.


Benny Anderssons soloskiva
Så Benny Andersson har alltså spelat in en soloskiva vid flygeln med låtar från sin 50-åriga karriär. Och skickat in tre låtar till Deutsche Grammophon som nappade utan att de först visste vems musik det var eller vem som spelade.
Vad tänkte du själv när du lyssnade på resultatet?
– Det blev mycket mer melankoliskt än vanligt. Jag är egentligen inte melankolisk själv, jag tycker om tillvaron.
Men melankolin tilltalar tydligen dig. Den får resonans i dig.
– Det är många som frågar om jag kan komma och prata om hur det är att skriva musik och hur jag gör, men det kan jag inte, för jag vet inte hur det går till. Eller varför jag väljer det jag väljer, varför det blir “bra” för andra och inte bara för mig. Det är en väldigt mystisk sak.
Som att fråga en författare – hur gör du när du skriver dina böcker?
– De flesta säger att de går upp på morgonen och sätter sig och skriver sex timmar. Det handlar mycket mer om det än om talang. Att helt enkelt ta tiden man behöver.
Du har sagt nånstans att det handlar om tur.
– Ja, det är nån sorts tur. Man får vänta ut det. Man kan inte vara ute och gå med hunden, det går inte.
Du tänker genom fingrarna?
– Ja. Om jag inte sitter här så blir det ingenting. Jag vill höra mig själv spela nåt som jag aldrig har hört förut. Jag tror i och för sig att allt som kommer ut ur mig är ett mischmasch av vad andra har gjort.
Ja, men det kommer ju ändå alltid ut nånting som är så omisskännligt Andersson.
– Jag blir glad när du säger det, för det är ju en önskan om kommunikation att skriva musik, och då vill man ju att du ska känna att den har ett värde. Den måste man vara 100 procent ärlig. En hederlig avsändare.
Det där gäller ju ungefär allting. Ingen blir berörd om man fejkar.
– Det funkar inte att gissa, säger Andersson.



De bästa Abba-låtarna
Det är nåt med det självklart melodiskt sångbara i hans musik. En sorts vänligt vemod. Att man liksom är oförberedd när melodin dyker upp som en korp på berget, tittar på en med intensiva ögon. Folktonen som genomsyrar allt från de bästa Abba-låtarna och musikalerna till filmmusiken och spelmansmusiken. Solo på plattan, utan hela produktionen står låtarna nakna bredvid varandra, och då ser man att de är släkt.
När min väninnas pappa dog var vi i en kyrka i Söderköping, jag satte på din sorgmarsch på Spotify och så satt vi där i kyrkbänken och grät över våra avlidna fäder. Vi fick kontakt med våra känslor. Din musik funkar. Har du nåt som funkar för dig?
– Det finns hur mycket som helst, framför allt hos Bach. Eller Maria Callas. Att höra henne sjunga. Det är nåt med rösten, som är helt eget. Jussi Björling hade också lite av det. Det är samma som jag söker i urvalet jag gör. Det krävs ett element av vad det nu är för att det ska ta skruv.
Det krävs att det nästan känns lite genant?
– Det finns ju i popmusik också.
Det behöver förstås inte vara klassiskt för att man ska känna nåt. Det är snobbigt att tänka så. Men grejen med den här skivan är ju melodierna, din musik är ju nästan alltid melodiös. Du kan inte ta Lady Gagas repertoar och göra en sån här soloplatta på det.
– Ibland lyssnar jag på den nya musiken för att kolla vad som görs. Det är som en stor ångvält kommer körande. Jag kan höra att det är välgjort, det kan svänga och sångarna kan vara bra, men det fastnar inte i mig.
Göran Arnberg transkriberat
Benny Andersson kan alltså inte läsa noter, och han har sammanlagt tagit tre pianolektioner i sitt liv, men det har ju gått bra ändå och Göran Arnberg har transkriberat låtarna från plattan till noter som går att köpa.
– Det fina med att ha lärt sig spela med hjälp av öronen är att övar man tillräckligt mycket finns det inte bara i huvudet utan också i händerna.
Har det nån gång känts som ett handikapp att du inte kan noter?
– När jag står mitt i en orkester och Anders Eljas dirigerar och jag hör att det är nåt som är fel, då vore det trevligt att kunna säga att det ska vara ett ciss och inte ett c i den takten. Och det hade varit underbart att kunna spela ”Clair de lune” [Debussy] från noterna.
– Jag kom ihåg att [musikern] Sven-Olof Waldoff sa att man inte kan ha dubbla terser, det blir platt. Såna små saker får man lära sig av folk som kan. Och Eljas säger åt mig att jag inte kan skriva så där för valthorn för ett valthorn kan inte spela så högt. Men jag kan det, på min maskin.
På den lilla spelningen för pressen förra veckan pratade du om nervositet.
– Jag är inte nervös när jag är ute med mitt band, då hörs det knappt om jag lyfter händerna och slutar spela, men nu hörs allt, jag skulle inte sätta mig på Konserthuset ensam och ta betalt av folk.
Jag är ingen drillad pianist
Du tar din nervositet på stort allvar.
– Jag kan spela för dig nu, men i ett sammanhang där det finns förväntningar – då vill man ju försöka vara ordentlig. Jag är ingen drillad pianist, men det kanske inte spelar nån roll. Det kanske inte publiken bryr sig om?
Jag tror inte det. Vad är det för intressant med att lyssna på det som är perfekt?
– Det ligger det ju nånting i. Men man vill inte utsätta sig själv för obehag.
Det kanske inte behöver vara Konserthusets stora sal och Deutsche grammophons logga över hela väggen?
– Det är anspråksfullt! Men jag tycker att det är roligt med deras gula label på framsidan.
Är det fråga om revansch?
– Nej, inte alls! Jag har inga bekräftelsebehov. Det går bra ändå. Fast jag har i och för sig varit känd från när jag var 19. Vad jag än har sysslat med genom åren har det tagit skruv hos andra. Folk kommer fram till mig på gatan och säger att de är glada. Det skadar ju inte precis självkänslan.
Du kanske blev bekräftad redan hemifrån?
– Ja, det blev jag, av mamma.
Pappa då?
– Jag vet inte. Pappor på 50-talet, de var nog likadana allihop.
– Jag spelar i alla fall bättre nu än vad jag gjorde med Hep Stars 1970. Jag hittar bättre nu. Jag har övat mer.
Du kan ju till och med kontrapunkt. Du har det i dig.
– Jag vet vad det är.
Har du aldrig drabbats av skrivkramp?
– Hep Stars var bara kul. Och Abba – det enda vi behövde göra vara att vara så bra som möjligt. Och sedan var det bara att fortsätta att välja saker man inte gjort. Skriva för teater, film, spelmännen. Lite kör. Jag tror att man håller sig i gång genom att göra saker som man inte vet vad det ska bli.
Försätta sig i osäkra situationer?
– Ja, Abba-avatarerna är också oprövad mark.
Det är roligare att hålla på än inte hålla på.
– Jag är ändå bara 70 år nu. Ska jag göra ingenting?
Jag är äldst på min redaktion nuförtiden och häromdagen kom en kollega fram till mig och frågade om jag var rädd för att bli gammal.
– Är du det?
Nej, men jag är rädd för att dö.
– Är du? Men det gör ju att tillvaron nu blir så mycket rikare.
Men det är ju hemskt. Aldrig mer! Känner du aldrig så?
– Nej, men jag grubblar inte så mycket på det. För man har ju ingen chans att parera. Har man tur får man vara frisk så länge som möjligt. Rörlig och alert.

Björn och Bennys musikal
När den isländska vulkanen Eyafjallajökull fick ett utbrott 2010 spelades musikalen ”Kristina från Duvemåla” konsertant på engelska i Royal Albert Hall i London. Björn och Benny var där med teamet, familj och vänner och jag var där för att bevaka konserten. Morgonen efter skulle alla åka hem. Helen Sjöholm startade tidigt och var därmed en av de sista som kom med ett flyg innan luftrummet över Europa stängdes.
Jag satt och skrev på recensionen i ett av hotellets allmänna utrymmen när Andersson stack in huvudet och undrade hur jag skulle ta mig hem.
"Jag tar väl nåt tåg så småningom" sa jag.
"Det gör du nog inte", sa Benny som kollat upp saker och ting lite mer noggrant. "Vi håller på att försöka ordna fram en buss till Sverige. Om du vill kan du få åka med oss."
– När jag ser tillbaka så var det en av de bästa resorna jag nånsin har varit med om. Det som var tråkigt var att konserten var som bortblåst. Allt handlade om att försöka få tag på en buss. Och så kom det en, en jävla skitbuss. Ingen värme och två killar som aldrig hade kört i Europa. Vi fick tejpa igen kalldraget med wellpapp. Det var svinkallt. 200 meter från färjeläget skar bussen ihop, säger Benny.
Du är alltid så vänlig, Men jag kom ihåg att du blev lite sträng där nån gång under resan. Nåt som jag formulerade på Twitter landade fel. Du ville inte att det skulle framstå som att vi hade det kämpigt, eller hur det nu var. Då fick jag kontakt med en annan sida av din personlighet.
– Det är som hela resonemanget om man ska ta emot flyktingar. Det var många i Tyskland som ställde frågor på flyktingtemat när vi var där och presenterade skivan nyss. Jag gillar att de frågar om det. För det är inte här som krisen är. Den är i Somalia, Syrien och Afghanistan. Jag tror att både Tyskland och Sverige at the end of the day kommer att vara glada att vi tog emot så många.


Benny får bråttom
Vi går ut för fotografering. Benny börjar få bråttom nu, men kliver ändå upp på en stol med en hammare för att få upp en altandörr där fotografen har upptäckt en bra plats på en trappa. När vi går tillbaka poängterar jag att jag verkligen tycker om skivan. Kanske med lite för stor emfas.
– Jag tycker att det är roligt om du tycker om den, säger Andersson.
Genom pianoskivan har jag upptäckt att det finns en fras i ”Min lust till dig” i ”Kristina från Duvemåla” som också finns i ”Stockholm by night”.
Benny är först skeptisk, men prövar på pianot.
– Det har du rätt i, det har jag inte tänkt på, säger han.
Vi gläds tillsammans, som över ett kantarellställe.

Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.

http://www.expressen.se/kultur/det-ar-inte-i-sverige-som-det-ar-flyktingkris/

domingo, 24 de septiembre de 2017

Benny Andersson told about ABBA Vitual and his Album Piano

Abba-låtarna Benny ångrar att han gjort


Publicerad 24 sep 2017 kl 08.27

Svenska popundret Abba är mer aktuell än någonsin.

En återförening i form av en digital Abba-turné är på gång, tolkningar till nya "Mamma Mia"-filmen och Benny Andersson har precis spelat in en ny soloskiva.

Men när Benny Andersson blickar tillbaka i karriären finns det stunder från bandets långa karriär som han kan ångra.

– Vi har gjort låtar med Abba som vi inte skulle ha gjort, säger han i en intervju med Aftonbladet.



Benny Andersson får ständigt frågan om när popgruppen Abba kommer att återförenas. Och på senare tid har han kunnat ge ett besked.

2019 planeras premiären på en digital Abba-turné, som han just nu arbetar med.

Det handlar om en turné där Abbas musik ska framföras av ett liveband och där digitala versioner av bandmedlemmarna kommer att projiceras framför publiken.

– Det kommer att ta lite tid, det tar tid att digitalisera ett ansikte. Det är kul att det är i sån teknisk framkant. Det ska bli intressant, har han tidigare berättat för Expressen.

Sången kommer vara från gruppens gamla inspelningar, antingen från soloskivorna eller från livekonserterna.




I en intervju med Aftonbladet berättar nu artisten att han kanske tidigare inte trott att han skulle jobba fullt så mycket efter 70-årsdagen.

– Jag hade tänkt jag kunde ta det lite lugnare nu när jag har fyllt 70, berättar han.

Och förutom den digitala turnén är Abba-låtarna aktuella i den nya filmen "Mamma Mia: Here we go again" där låtar som "Dancing queen", "I wonder", "Why did it have to be me", "Angeleyes" och "When I kissed the teacher" får nytt liv.

– Det är kul, för dem som inte är hardcore-Abba fans kan det vara lite okända låtar, säger han till Aftonbladet.



Abba-stunder Benny Andersson ångrar
Men det finns även stunder i karriären som han inte är riktigt lika stolt över och som han kan ångra att Abba gav sig in på.

– I efterhand kan man se at vi gjorde saker på 1960- och 1970-talet som vi kunde avstått ifrån. Man har rätt att inte vara på topp jämt. Vi har gjort låtar med Abba som vi inte skulle ha gjort. Vi skulle ha avstått från att försöka vara rock'n'roll som i "Watch out". Men det kändes rätt och var kul då, säger han till Aftonbladet.



Benny Anderssons pianoskivan ”Piano” släpps den 29 september. Skivan innehåller bland annat "Thank you for the music”, ”The day before you came” och melodier från både ”Chess” och ”Kristina från Duvemåla”.

https://www.expressen.se/noje/abba-latarna-benny-angrar-att-han-skrev/




google translate

Publicado el 24 de septiembre de 2017 a las 08.27



El pop sueco Abba está más actualizado que nunca.



Una reunión en forma de una gira digital Abba está en marcha, las interpretaciones de la nueva película de "Mamma Mia" y Benny Andersson acaban de grabar un nuevo disco en solitario.



Pero cuando Benny Andersson mira hacia atrás en su carrera, hay momentos de la larga carrera de la banda de los que puede arrepentirse.



"Hemos hecho canciones con Abba que no hubiéramos hecho", dijo en una entrevista con Aftonbladet.



Benny Andersson cuestiona constantemente cuándo se reunirá el grupo pop Abba. Y últimamente ha podido dar un mensaje.



En 2019, el estreno está programado para una gira digital de Abba, en la que está trabajando actualmente.



Se trata de una gira en la que la música de Abbas será interpretada por una banda en vivo y donde se proyectarán las versiones digitales de los miembros de la banda frente a la audiencia.


"Llevará algo de tiempo, lleva tiempo digitalizar una cara. Es divertido que esté en esa parte técnica. Será interesante, le dijo previamente a Expressen.


La canción será de viejas grabaciones del grupo, ya sea de discos en solitario o de conciertos en vivo.


En una entrevista con Aftonbladet, el artista ahora dice que tal vez no pensó que trabajaría mucho después de los 70.


"Pensé que podría tomarlo con más calma ahora que llegué a los 70", dice.


Y además de las canciones digitales gira de Abba en cuestión en la nueva película "Mamma Mia: Aquí vamos de nuevo", donde canciones como "Dancing Queen", "Me pregunto", "¿Por qué tenía que ser yo", "Angel Eyes" y "Cuando besé al maestro" tiene una nueva vida.



"Es divertido, para aquellos que no son fanáticos incondicionales de Abba, puede haber algunas canciones desconocidas", dijo a Aftonbladet.


Abba-veces Benny Andersson lamenta

Pero también hay momentos en su carrera de los que no está tan orgulloso como puede arrepentirse de la afirmación de Abba.


"En retrospectiva, podemos ver que hicimos cosas en los años 60 y 70 que no pudimos resistir. Usted tiene derecho a no ser de primera categoría. Hemos hecho canciones con Abba que no hubiéramos hecho. Nos habríamos abstenido de tratar de ser rock'n'roll como en "Cuidado". Pero se sintió bien y divertido entonces ", le dijo a Aftonbladet.


El lanzamiento de "Piano" para piano de Benny Andersson se lanzará el 29 de septiembre. El disco incluye "Gracias por la música", "El día antes que viniste" y melodías de "Chess" y "Kristina de Duvemåla".

viernes, 22 de septiembre de 2017

Die Splitter der Melancholie

Neues von Benny Andersson und Abba
Die Splitter der Melancholie
Abba will wieder auf Tour gehen – aber nur als Avatarband. Ehe es losgeht, stellte der Musiker Benny Andersson in Hamburg erst mal sein Soloalbum “Piano“ vor. Und er erzählt von einem neuen “Mamma Mia“-Film.




VORIGER ARTIKEL
Hinaus ins Licht!
Artikel veröffentlicht: Freitag, 22.09.2017 20:04 Uhr
NÄCHSTER ARTIKEL
Mit den Augen Monets
Liebt Schumann, Beethoven, Bach und das Gassigehen mit seinem Jack-Russel-Terrier: Benny Andersson über sein neues Album und große Pläne für Abba.
Quelle: Deutsche GrammophonLiebt Schumann, Beethoven, Bach und das Gassigehen mit seinem Jack-Russel-Terrier: Benny Andersson über sein neues Album und große Pläne für Abba.

Hamburg. Die Panoramasuiten im 16. Stock des Elbphilharmonie-Hotels tragen ihren Namen zu Recht. Durch raumhohe Glaswände blickt man auf die bulligen Hafenkräne, die grauen Elbwasser, man sieht die Nikolaikirche und St. Katharinen mit der goldglänzenden Manschette um die Turmspitze. Benny Andersson gefällt’s, aber der Raum ist nur für dienstliche Zwecke. “Ich schlafe einige Stockwerke tiefer – nicht ganz so spektakulär.“

Der schwedische Musiker ist in Hamburg, um sein neues Album vorzustellen. “Piano“ heißt es – weil er darauf nur Klavier spielt und weil es dabei auch piano zugeht, bedächtig und ruhig: 21 Kompositionen aus der Zeit mit seiner Band Abba, aus seinen Musicals und von den Platten mit seiner Folkband – dem Benny Andersson Orkester.

“Die bange Frage, die ich mir stellte war: Was würde von diesen Liedern übrig bleiben?“, sagt Andersson. “Keine Overdub-Aufzeichnung, kein Gesang, keine Streicher. Nie zuvor waren sie so nackt gespielt worden. In ihrer Entstehungszeit ging man mit der neuesten Idee schnell ins Studio und produzierte sie. Und zu Hause sitze ich nicht herum und spiele meine alten Lieder am Flügel.“ Das Ergebnis des Experiments erleichterte ihn: “Es hörte sich immer noch nach Musik an“, sagt er mit einigem Understatement. “Da waren immer noch Echtheit und Substanz in den Songs.“

Melancholie in Verkleidung

Abbas “I Let the Music speak“ ist das Leitstück des Albums, und tatsächlich vermag diese wohlige Entschleunigungsmusik ganz ohne Worte zu sprechen. Jede der Miniaturen erzeugt im Hörer Bilder, Filme, alle sind sie in Schwarz-Weiß gehalten, erzählen Geschichten aus Lange-her-Zeiten – Impressionen vom Getriebe in den Städten (“Malarskolan“, “Aldrig“), in den Parks (“Midnattsdans“), auf Rummelplätzen (“Thank You for the Music“). Wehmütig scheinen diese Kopfkinomusiken, ob sie nun als Ragtime oder Walzer daherkommen. Indem sie vergangene Welten illuminieren, betonen sie die Endlichkeit des Seins. Ist diese Melancholie – die man auch im Blick Greta Garbos, in den Filmen Ingmar Bergmans und den Büchern von Henning Mankell findet – etwas typisch Schwedisches?

“Das glaube ich schon“, sagt Andersson. “Fast jeder Song, den wir mit Abba aufgenommen haben, hat einen Splitter davon in sich stecken. Und es war nicht so, dass ich bewusst gesagt hätte, ich pack’ da jetzt mal soundsoviel davon rein. Das geschah einfach. Es war freilich eine Melancholie in Verkleidung, denn die meisten Leute würden ja eher nicht sagen, dass Abbas Songs melancholisch sind. Und doch ist auf dem Grund fast aller dieser fröhlichen Gesänge eine Traurigkeit. Vielleicht ist sie sogar das geheime Gewürz. Die Leute fragen mich immer, warum Abba so erfolgreich sind. Und ich sage dann: Ich habe nicht die geringste Ahnung. Aber vielleicht ist es die Melancholie.“

Die Welt wartet seit 34 Jahren auf ihr Comeback
Die Welt wartet seit 34 Jahren auf ihr Comeback: Abba. Björn Ulvaeus, Agnetha Fältskog, Benny Andersson, Anni-Frid Lyngstad (v. l.).

Quelle: imago
Zig Millionen auf der ganzen Welt warten seit der 1983 ausgerufenen “Pause“ darauf, dass Abba noch einmal zurückkehren, in all den Jahren seither gab es neben vielen “Neins“ auch manches “Vielleicht“ von Agnetha, Anni-Frid, Björn und Benny zu hören. Andersson scheint keine weiteren Hoffnungen schüren zu wollen: “Warum sollte jemand kommen und vier Siebzigjährigen zusehen, die 40 Jahre alte Lieder aufführen?“, versucht er zunächst aus der Sicht der Fans zu argumentieren.

“Es ist einfach so, dass wir das alles hatten“, räumt er dann ein. “Wir hatten das Tourleben sieben Jahre vor der Band. Und mit Abba waren wir noch mal zehn Jahre auf der Straße. Am Ende war es: ,Ach … heute ... Düsseldorf (großer Seufzer)!‘. Warum sollte ich etwas tun, das ich nicht mag? Warum sollte ich in Düsseldorf auftreten, wenn ich doch lieber mit meiner Jack-Russell-Hündin Sickan spazieren gehe?“ Er wolle nicht undankbar erscheinen, aber “es bleiben mir nicht mehr so viele Jahre übrig.“

Und doch gibt es die Ankündigung von einem virtuellen Abba-Konzertprojekt. “Wir arbeiten daran, alle vier“, sagt Andersson. “Erst wenn es technisch perfekt ist, gehe es los, voraussichtlich im Frühjahr 2019. Es wird Band, Orchester, Akrobaten geben, ein großes Setdesign, besten Sound, bestes Licht. Und wir werden auch da sein – aber als Hologramme oder als digitale Leinwandfiguren. Wenn du im Publikum sitzt, wirst du Abba sehen. Ich werde es sein – und auch nicht.“ Er lacht leise. “Denn eigentlich bin ich zu Hause in Stockholm und gehe Gassi mit dem Hund.“

“Ich stimme immer für Kraftwerk“

Wenn er denn nicht an anderen Abba-Projekten arbeitet. Wie zuletzt an dem Film “Mamma Mia: Here We Go Again!“, der in London entsteht. “Ich mochte die Idee gar nicht. Ich liebte den ersten Film, wieso also noch einen machen? Universal ließ neun Jahre nicht locker, dann kam ein witziges Skript und wir stimmten zu. Aber ich wollte die Musik nicht mehr bearbeiten.“ Kurzes Zögern. “Na ja, hätte ich’s nicht gemacht, hätte ich mir den Film nie anschauen können. Denn immer, wenn mir ein Ton nicht gefallen hätte, wäre ich total angepisst gewesen.“ In Deutschland ist Andersson derzeit sehr umtriebig, trat beim Radiopreis auf und bei einer Tagung des Labels Universal.

“Abba haben es in die Rock-’n’-Roll-Hall-of-Fame geschafft. Das ist die echte Hall, in der die Legenden sind: Elvis, Beatles, Chuck Berry, Brian Wilson“, freut sich Andersson. “Verrückt. Wir sind die einzige Band, die nicht aus Amerika oder England kommt.“ Ist man Mitglied, darf man jährlich sein Votum abgeben für den nächsten Kandidaten. “Ich stimme immer für Kraftwerk. Sie müssen endlich rein, denn sie sind so eigenständig, so weit weg von allem anderen, was jemals in der Popmusik passiert ist.“

Aktuellen Pop hört Andersson nicht. Stattdessen meistens Klassik. In “Piano“ steckt auch seine Liebe zu Schubert, Schumann, Bach und Beethoven. Kann sich der Feind von Fortsetzungen und Wiedervereinigungen ein „Piano 2“-Album vorstellen. “Das würde ich sogar machen, wenn es kein Publikum für das erste Album gibt“, sagt er. “Mit Publikum wär’s aber schöner.“ Bliebe die „Fernando“-Frage zum Lebenswerk: “If you had to do the same again …?“ Andersson lacht: “Oh, ja, I would, my friend.“

Von Matthias Halbig
http://www.haz.de/Sonntag/Tipps-Kritik/Tipps/Die-Splitter-der-Melancholie
ABBAregistro News and more...
ABBA Voyage

ABBA in Stockholm

ABBA in Stockholm
todo sobre ABBA Voyage - all about ABBA Voyage click on the image

1974

1974

2016

2022

2022

2024

All photos of Instagram

Stockholm

Björn at Stockholm

2025

ABBA Voyage 2022

3rd Anniversary